länder, lärer nu mera icke duga; — Representationsreform, hvaraf allt godt skall komma, men om hvars innehåll och inre syftning vi nu äro alldeles okunnige, framställes dock såsom den herrlighet, den vi genom äfventyrliga företag skola tillkämpa oss; och seder den lyekan är vunnen, komma vi bönder, att, jemte alla andra friheter, äfven vinna befrielse från omsorgen att deltaga i Statens styrelse; ty här kommer det att gå, såsom det gåit med alla i andra länder med en talrik oeh inflytelserik Adel och herreklass, att våra Riksdagar då bli förvandlade till hvad de en gång förut, till Bondeståndets förtryck och olycka, varit, — till Herredagar. På vår bekostnad, och till vår skada skulle sådane nyheter införas, och dock vill man nu, att vi skola vara de förste, som hjelpa till att öppna dörren för den främmande gästen. Skulle dock Representations-reform vara så oundviklig för landets vällärd, som några påstå, men jag högligen betviflar; så ser jag ändå ingen angelägenhet att, med det af motienären föreslagna vågspel, olaga tid framtvinga en sådan förändring. Ar saken nmystig, så går den fram utan buller och tvångsmedel, ty aseger är ljusebs nalur, och mig synes, att våra statsförbättrare väl kunna behöfva de fem eller sex åren till nästa Lagtima Riasdag, att derunder begrunda sina möjligen ännu omogna projekter, och befria dem från de ofullkomligheter, som kunna vidlåda. Och dessutem, mine bröder! om hvad Hans Janssons förslag skulle antagas och föranleda de i bans tarke lyckliga följder, han förmodst; huru skulle det väl då taga sig ut, att vi, efter Sex månaders bortovaro, återvände till våra kommittenter för att säga dem, att vi icke medhunnit afbjelpa någon enda af landets allmärna eller deras enskilda besvär, men väl lyckats att försätta Regeringen ur stånd att styra riket och ombesörja landets yttre eeh inre säkerhet, och detta allt i den osäkra förhbeppning, att derigenom framtvinga en Rapresemtations-förändring, den ganska få af våra medbröder i landsorterea önska, men som skulle vara att förvänta på dem Riksdag, som våra kommittenter kunna bereda sig på att snart få å nyo bekosta. Jag tillstår, för min del, att jag icke vill medverka till ett sådant resultat af Riksdagen; hvadan jag helt och hållet afstyrker den föreslagna anmodan till StatsUtskottet, och arhåller, att detta anförande må få åtfölja till nämnde Utskott Hans Janssons åitertagne, men i förra plenum med någon förändring ingifae och då bordlagde memoria!, 1anehållande förslag till Riksdegens förkortansde, Stockholm den 6 Mars 1840. P. Pettersson, från Westra Härad af Jönköpings län.