länder, lärer nu mera icke duga; — Repre-
sentationsreform, hvaraf allt godt skall komma,
men om hvars innehåll och inre syftning vi
nu äro alldeles okunnige, framställes dock så-
som den herrlighet, den vi genom äfventyrliga
företag skola tillkämpa oss; och seder den
lyekan är vunnen, komma vi bönder, att, jemte
alla andra friheter, äfven vinna befrielse från
omsorgen att deltaga i Statens styrelse; ty här
kommer det att gå, såsom det gåit med alla
i andra länder med en talrik oeh inflytelserik
Adel och herreklass, att våra Riksdagar då bli
förvandlade till hvad de en gång förut, till
Bondeståndets förtryck och olycka, varit, —
till Herredagar. På vår bekostnad, och till
vår skada skulle sådane nyheter införas, och
dock vill man nu, att vi skola vara de förste,
som hjelpa till att öppna dörren för den främ-
mande gästen.
Skulle dock Representations-reform vara så
oundviklig för landets vällärd, som några på-
stå, men jag högligen betviflar; så ser jag ändå
ingen angelägenhet att, med det af motienären
föreslagna vågspel, olaga tid framtvinga en
sådan förändring. Ar saken nmystig, så går den
fram utan buller och tvångsmedel, ty aseger
är ljusebs nalur, och mig synes, att våra
statsförbättrare väl kunna behöfva de fem eller
sex åren till nästa Lagtima Riasdag, att der-
under begrunda sina möjligen ännu omogna
projekter, och befria dem från de ofullkomlig-
heter, som kunna vidlåda.
Och dessutem, mine bröder! om hvad Hans
Janssons förslag skulle antagas och föranleda de
i bans tarke lyckliga följder, han förmodst;
huru skulle det väl då taga sig ut, att vi, efter
Sex månaders bortovaro, återvände till våra
kommittenter för att säga dem, att vi icke
medhunnit afbjelpa någon enda af landets all-
märna eller deras enskilda besvär, men väl
lyckats att försätta Regeringen ur stånd att
styra riket och ombesörja landets yttre eeh
inre säkerhet, och detta allt i den osäkra för-
hbeppning, att derigenom framtvinga en Rapre-
semtations-förändring, den ganska få af våra
medbröder i landsorterea önska, men som skulle
vara att förvänta på dem Riksdag, som våra
kommittenter kunna bereda sig på att snart
få å nyo bekosta. Jag tillstår, för min del,
att jag icke vill medverka till ett sådant re-
sultat af Riksdagen; hvadan jag helt och hål-
let afstyrker den föreslagna anmodan till Stats-
Utskottet, och arhåller, att detta anförande må
få åtfölja till nämnde Utskott Hans Janssons
åitertagne, men i förra plenum med någon för-
ändring ingifae och då bordlagde memoria!, 1a-
nehållande förslag till Riksdegens förkortansde,
Stockholm den 6 Mars 1840.
P. Pettersson,
från Westra Härad af Jönköpings län.