batviflas, att den regering, som först minskar den
slående armeen, för alt dymedelst tillvägabringa
en lindring i folkets skattebördor, blir derigenom
starkare. Heanes uppmaning til! nationen att, när
det gäller, resa sig i massa eller gå, som man sä-
ger, men ur buse, skall då med kärlek och bered-
villighet åtlydas; ty folket vet och tror, att hvar-
ken dess skatter eler blod i oträngdt mål uppoff-
ras.s Och om skatter, embetsmän och styrelse ut-
låter sig samme man ungefärligen sålunda: catt af-
väga behofven och rättvisigen fördela skaitebör-
dorn2 är i sanning ett ganska kiovkigt ämne, isyn-
merhet som nationens fordringar, att vara styrde
för bättre pris, blifva med hvarje dag mera hög-
ljudda. — eA:t böga embeten innehafvas af börd
och rikedom, hvilka icke destomindre uppbära af
staten, det vill säga, af hundradetals torftize arbe-
tere, ansenliga löner för stundom ganska obetydlig
möda, kan dock icke bedömas annorlunda än så-
som ett missförhållinde., — aFolket fordrar ett
euklara och mindre kostsamt styrelse- och förvalt-;
nings-skick, samt af sine embetsmän rättskaffenbet
och duglighst jomte arbetsemhat, men icke att de:
skola vara omvifae med öfverflödets och praktens
attributer.s — Ensahanda åsigt uttalas i den fö-e-
slagne adressen och dess szftning i allt öfrigt öf-
verensstänmer med hved som efter min uppfatt-
ning utgör föremål för folkets önskningar, bvarföre
det är för mig en plikt at: icke vägra dem mitt
deltagande. En talare har lika vackert som träf-
fande yttrat, att fastän Sveriz2es grundiag har ställt
ett annat stånd emeilan, så har dock em högre
gruadlag ställt presterne och allmogen närmast hvar-
andra. Presternes bifall eller afslag vid detta till-
fälle påtrycker adressen en staåmpel af större eller
mindre trovärdighet: framträder Hans Jarsson en-
sam eller blott med sitt stånd, får kan lätt ut:e-
ende af en klandersjuk orostifiare, hvars tankar,
delade af få, sakna gruud uti pågom allmän me-
miog: mig synes dessuiom, att bvar och ea klagar,
åfven om den vore öfverdrifven, (hvilket den ifrå-
gavarande visst icke är) lättast skulle ti:lfredastöl-
las, då den får fritt u tala sig och vinaer delta-
gande, åtminstone der den tror 8:g kunna påräk-
na det. De antydniogar, som i sdressea förekom-
ma angående Konungens rådgifvare, äro ej främ-
manrde för hvad som yttras fån andra håll, och de
jäfvas ej deraf, at flere anmäritnings-anledninogsr
biifvit tillkännagifaue. Fördenskull, och då det fö-
rerarande adressfö:sloget tillika särskildt uttrycker
vördsad och tacksamhet för vår äldrige ä!stade
Kosuogs person, tvetar jeg icke ait deruti in-
stämma.
Biskopen m. m. Bulsch: Åt det ifrågavarande
förslsget måste jag vag a mit bifall, redan af det
skal, att det, i min tanka, innebär en oformlighet,
eiler, med ardia ord, är svar till tal, som intet
svar synes mig begära eller medgifra Dettal. hsar-
med Koaungen öppsar riksdagtn, är enligt R. O:s
26 S, egentligen endast beråtielse om hvad sedan
sisa riksiog uti rikets styrelse sig tilldragit, och
lizsem denna beräitelse, eniigt sin natu:, icke ker
fö-enleda till et svar, så fi ner jag äfven, att gäl-
lange grnadlagar och titvils gällande buk icke
föreskrifva Dågot sådent. För en möjlig fö modan,
att g:undlagarne, i afsesada på den nu föreslagne
unde-dåniga skrilvelssn, åtmins: one skulle tillåta,
hvad de icke uttryckligen förbjuda, fiomer jag ock,
för min del, så litet skäl, att jeg snarare måtte
anse det strida emot grund!sgernzs anda och Sven-
ska ständers förhållande till sia Konung, om stån-
derne skulle efie:sträfvae att bafva sista ordet vid
ett sådant tilifålle, som det if ågavsrande. Då det
för örigt numera icke lärer vara tilåtet att re-
mittera den föreslagne sk:ifvelsen till u:skott, der
den både till innehåll och ordalag kunde undergå
den förberedaadv granskoinog, bvilken en skyldig
grannlagenhet i detta må! synes mig kräfva, och
då andteligen förslaget icke vidrör något enda äm-
ne af vigt, hvilket icke i gi:undlagseolig väg, på!
avnst sätt actirgen redas biifvit, eller snart kan
blifva bragt å bane; så kan jag så mycket mindre
med min röst unders:ödja dess antagande.
Kontraktsprosten Tunelius yttrade sig hufsudsak-
ligen lika med Prosten P. P. Svedelius.
Biskopen, Doktor Nibelius anförde, ibland annat
förnämligast, att hen ansåg formenligas, att försla-
get, jemte icbjudnisgen lades till handlingarne.
Vidare yttrade talaren: Jag är visat icke den,
som i någon måtto vill inssränka nationens poti-
tions- eller yttrande-rätt; jag medgifver äfven, att
denna Hans Janssons adress vidrörer vigtiga äm-
nen och insehåller flere välg:undade önsknicger,
äfvensom att frsmställningssättet af dessa är vär-
digt och hofsamt; men sådans svar I thrantal äro
dock icke med vår! nuvarsnde ssmbäl!s-skick och
derföre bes:ämde formor förenvlige. Dessa bjuda,
och på ganska goda skäl, att i önskninrgsväg intet
får af Riksens Ständer inför Konunge framföras,
som ej i föreskrifven ordning blifvit beredt; och
detta bar icke skett med:rförevarande förslag. Man
säger väl att det är allmänna opinionen, som såunda
begär att inför regenter uttala sig; men fån hvil-
ken källa härleder sig denna opinion och hu:-u-ida
är den väl allmän? Men om den också vore det,
så hafva vi visserligen, såsom representanter, det
uppdraget att inför Konungen frambära folkets an-
gelägenheter och bebof; men detta uppdrag måste
jullgörss i den ordning och på det sätt, som grund-
jagarne bestämma. Jag kan således icke tillstyrka
bifall till adressen. Icke eller synes mig något
svar å Kongl. Msj:ts tal vara nödigt.
Det enda svar, som nu kunde afgifvas, vore att
tänderne tacka Hans Mej:t för de lemnade rmed-
delanden och vilja taga de deri förekommande äm-
nen i öfvervägande.
Det rätta svaret beredes under riksdagen i sart-
liga dess förhandlingar; det afgifves slutligen efter
vederbörlig granskning af hvarje ämnes, i de be-
slut, som då fattas, i de önskningar, som i öfver-
Bnsstämmeise dermed då frambäras.
Härmed instämde Biskopen Doktor Holmström,
Doktorerne Hvasser och Wieslander, Professor Graf-
ström, Prostarne Östbery och Lalin. sl
Prosten Lyth: Trodde, sedan Konst. Utsk. afgif-)ti
vit sitt utlåtande, frågan om vägen, på hvilken för- vw
sieget kommit under medståndens pröfning, nume- fa
ra vara främmande för degens föremål. Först må-
ite besvares den frågan: kunna och böra Rikets
na MÅ Mö ÖK AA AM - FA mm