batviflas, att den regering, som först minskar den slående armeen, för alt dymedelst tillvägabringa en lindring i folkets skattebördor, blir derigenom starkare. Heanes uppmaning til! nationen att, när det gäller, resa sig i massa eller gå, som man säger, men ur buse, skall då med kärlek och beredvillighet åtlydas; ty folket vet och tror, att hvarken dess skatter eler blod i oträngdt mål uppoffras.s Och om skatter, embetsmän och styrelse utlåter sig samme man ungefärligen sålunda: catt afväga behofven och rättvisigen fördela skaitebördorn2 är i sanning ett ganska kiovkigt ämne, isynmerhet som nationens fordringar, att vara styrde för bättre pris, blifva med hvarje dag mera högljudda. — eA:t böga embeten innehafvas af börd och rikedom, hvilka icke destomindre uppbära af staten, det vill säga, af hundradetals torftize arbetere, ansenliga löner för stundom ganska obetydlig möda, kan dock icke bedömas annorlunda än såsom ett missförhållinde., — aFolket fordrar ett euklara och mindre kostsamt styrelseoch förvalt-; nings-skick, samt af sine embetsmän rättskaffenbet och duglighst jomte arbetsemhat, men icke att de: skola vara omvifae med öfverflödets och praktens attributer.s — Ensahanda åsigt uttalas i den fö-eslagne adressen och dess szftning i allt öfrigt öfverensstänmer med hved som efter min uppfattning utgör föremål för folkets önskningar, bvarföre det är för mig en plikt at: icke vägra dem mitt deltagande. En talare har lika vackert som träffande yttrat, att fastän Sveriz2es grundiag har ställt ett annat stånd emeilan, så har dock em högre gruadlag ställt presterne och allmogen närmast hvarandra. Presternes bifall eller afslag vid detta tillfälle påtrycker adressen en staåmpel af större eller mindre trovärdighet: framträder Hans Jarsson ensam eller blott med sitt stånd, får kan lätt ut:eende af en klandersjuk orostifiare, hvars tankar, delade af få, sakna gruud uti pågom allmän memiog: mig synes dessuiom, att bvar och ea klagar, åfven om den vore öfverdrifven, (hvilket den ifrågavarande visst icke är) lättast skulle ti:lfredastöllas, då den får fritt u tala sig och vinaer deltagande, åtminstone der den tror 8:g kunna påräkna det. De antydniogar, som i sdressea förekomma angående Konungens rådgifvare, äro ej främmanrde för hvad som yttras fån andra håll, och de jäfvas ej deraf, at flere anmäritnings-anledninogsr biifvit tillkännagifaue. Fördenskull, och då det förerarande adressfö:sloget tillika särskildt uttrycker vördsad och tacksamhet för vår äldrige ä!stade Kosuogs person, tvetar jeg icke ait deruti instämma. Biskopen m. m. Bulsch: Åt det ifrågavarande förslsget måste jag vag a mit bifall, redan af det skal, att det, i min tanka, innebär en oformlighet, eiler, med ardia ord, är svar till tal, som intet svar synes mig begära eller medgifra Dettal. hsarmed Koaungen öppsar riksdagtn, är enligt R. O:s 26 S, egentligen endast beråtielse om hvad sedan sisa riksiog uti rikets styrelse sig tilldragit, och lizsem denna beräitelse, eniigt sin natu:, icke ker fö-enleda till et svar, så fi ner jag äfven, att gällange grnadlagar och titvils gällande buk icke föreskrifva Dågot sådent. För en möjlig fö modan, att g:undlagarne, i afsesada på den nu föreslagne unde-dåniga skrilvelssn, åtmins: one skulle tillåta, hvad de icke uttryckligen förbjuda, fiomer jag ock, för min del, så litet skäl, att jeg snarare måtte anse det strida emot grund!sgernzs anda och Svenska ständers förhållande till sia Konung, om stånderne skulle efie:sträfvae att bafva sista ordet vid ett sådant tilifålle, som det if ågavsrande. Då det för örigt numera icke lärer vara tilåtet att remittera den föreslagne sk:ifvelsen till u:skott, der den både till innehåll och ordalag kunde undergå den förberedaadv granskoinog, bvilken en skyldig grannlagenhet i detta må! synes mig kräfva, och då andteligen förslaget icke vidrör något enda ämne af vigt, hvilket icke i gi:undlagseolig väg, på! avnst sätt actirgen redas biifvit, eller snart kan blifva bragt å bane; så kan jag så mycket mindre med min röst unders:ödja dess antagande. Kontraktsprosten Tunelius yttrade sig hufsudsakligen lika med Prosten P. P. Svedelius. Biskopen, Doktor Nibelius anförde, ibland annat förnämligast, att hen ansåg formenligas, att förslaget, jemte icbjudnisgen lades till handlingarne. Vidare yttrade talaren: Jag är visat icke den, som i någon måtto vill inssränka nationens potitionseller yttrande-rätt; jag medgifver äfven, att denna Hans Janssons adress vidrörer vigtiga ämnen och insehåller flere välg:undade önsknicger, äfvensom att frsmställningssättet af dessa är värdigt och hofsamt; men sådans svar I thrantal äro dock icke med vår! nuvarsnde ssmbäl!s-skick och derföre bes:ämde formor förenvlige. Dessa bjuda, och på ganska goda skäl, att i önskninrgsväg intet får af Riksens Ständer inför Konunge framföras, som ej i föreskrifven ordning blifvit beredt; och detta bar icke skett med:rförevarande förslag. Man säger väl att det är allmänna opinionen, som såunda begär att inför regenter uttala sig; men fån hvilken källa härleder sig denna opinion och hu:-u-ida är den väl allmän? Men om den också vore det, så hafva vi visserligen, såsom representanter, det uppdraget att inför Konungen frambära folkets angelägenheter och bebof; men detta uppdrag måste jullgörss i den ordning och på det sätt, som grundjagarne bestämma. Jag kan således icke tillstyrka bifall till adressen. Icke eller synes mig något svar å Kongl. Msj:ts tal vara nödigt. Det enda svar, som nu kunde afgifvas, vore att tänderne tacka Hans Mej:t för de lemnade rmeddelanden och vilja taga de deri förekommande ämnen i öfvervägande. Det rätta svaret beredes under riksdagen i sartliga dess förhandlingar; det afgifves slutligen efter vederbörlig granskning af hvarje ämnes, i de beslut, som då fattas, i de önskningar, som i öfverBnsstämmeise dermed då frambäras. Härmed instämde Biskopen Doktor Holmström, Doktorerne Hvasser och Wieslander, Professor Grafström, Prostarne Östbery och Lalin. sl Prosten Lyth: Trodde, sedan Konst. Utsk. afgif-)ti vit sitt utlåtande, frågan om vägen, på hvilken förvw sieget kommit under medståndens pröfning, numefa ra vara främmande för degens föremål. Först måite besvares den frågan: kunna och böra Rikets na MÅ Mö ÖK AA AM FA mm