— Uti BondeStindet har nyligen bufvit uppläst ett Memorial, som förtjenar meddelas tör sig sjelf, utan att afvakta oreningen sf den fortgåsnae berättelser. Det är förarledt :f Hans Janssons plan till riksdagens förkortande uch ett slags motstycke dertill sf den allragodaste sorten. Riksdagsmannen Petter Pettersson, som ipgifvit det, har i sitt skrifsätt ett obeskrifligt intressant syskontycke med Redaktionen sl cet föga eirkulerande, men likväl famösa Folkbladet, och den habilitet, som den varde Ledamoten röjer j sin tankegång, det rörande sätt på bvilket han söker väcka på den egentliga Bondkänslan, och förespsglar medbröderna den sanna lyckan af förra tider, då Siåndets besvär och b-hofver på det ädelmodigaste sätt afspissdes, be:örjtes med bränvin och swörgåsar, Visar att författaren icke är någon dufunge. Lyckligtvis utgöres plursliteren af det hedervärd: Siåndet vid denna riksiag af män, på hvilk: så plumpa svfismer icke lära bita serdeles. D: höra helt och hället till det slaget argumenter, bwvilkas trolikraft gått sin väg med ds menlösa tiderna, då detta Stård kumde föras hvart som heldst med några fraser. Det ifrågavarande memorialet, lyder si: Den värde medbrodern Hen: Jansson, från Elfsborgs län, har, till Riksdagens förkortand. föreslagit, att Ständerna skule ataga sig endast hälften af den förra bevillningen, afslå alla nya anslag med några få obeiydliga undan tag, och StatsUtskottet anmodas att med en så beskaffad Statsreglering skyndsamligen inkomma. O:b till bvad ändamål skulle vi islåta oss i så ov2nliga och brådstörtande företag; till bvad änd:mål skulle vi, snart sagdt, utmana den andra statsmakten till en kamp, hvars utging blefve oviss, men sökert förderflig för båda; hvilket ända mål, mine bröder! kan väl vara så maktpiliggande, att vi derföre skola tilltro oss att ställa samhällets välfärd på spel, och just i det ögon blick, då våra båda mäktiga grannar i öster och vester stå rustade till strid, lemna vår egen regering utan erforderliga tillgångar oeb blotta land och rike på försvar? Ändamålet med dessa halsbrytande projekter uppgifver motionären vara ingentirg annat, ä: att derigerom förskeffa oss tillfälle, att rätt snart sönderbryta vår gamla uråldriga statsferm, bepröfvad och godkänd under mång: skifiande öden 2f medoch motgång, och denstmm2, som Svenska Bondeståndet ensamt har att tacka för sin allmänt erkända öfverlägsevhet öfver alla avdra länders allmoge. Vår gamla Stånds indelning, som uppvext ur forntiden, sammanhållit staten i både onda och goda tider, och öfverlefvat större delen af de nymodiga statsförfattningarre i Europas öfriga