ET gåt I 1 NRP VTA RT eh Tr a LL SR NG
kas bestämmande måtte åt den enskilda omtankan
öfverlemnas; b) näringsfrihet eller rättighet för en
hvar, att, till ostörd täflan med hvarje annan in-
divid eller näringsklass, använda kapitaler och
skicklighet, utan inskränkning af skråtvång; c) af-
skaffandet af all export-tull, hvilken egentligen ver-
kar, såsom en premie betald från Sverige till upp-
muntran för andra länders produktion:
2:0 Att alla förbud mot införsel af främmande
varor måtte, så fort rättvisan det tillåter, Upphö-
ra, och alla tuliafgifter derefter hufvudsakligen
grunda sig på statsintrader:
3:0 Att sjöfarten, så väl med afseende på lan-
deis försvar som national-rikedomens förökande
måtte uppmuntras: a) genom undanrödjandet utaf
ella onödiga kontroller och förenkling af ds nöd-
vändiga, så för den utrikes som inrikes sjöfarten;
b) genom tulifri införsel af alla skeppsförnödenhe-
ter; :c). genom en förändrad organisation af nuva-
rande konsulat-väsende, så att Svenska sjöfarten
måtte vinna fördelar, svarande emot de ofta be-
Itungande konsulat-afgifterne; och slutligen d) ge-
inom nKavigations och skeppsbyggeri skolors snara
inrättande i de orter, der rörelsen lemnpar bästa
tillfälle till praktisk utöfning af dessa vetenskaper.
Hr Landshöfdingen Sandelhjelms motion, an-
gående jemkning i vissa artiklar af Be-
villnings Förordningen.
Icke utan anledning, då man afser och behjer-
tar hufvudsaken, hafva flere motioner derna Riks-
deg blifvit väckta om lindring i allmogens skatte-
bördor. Mig synes dock, att man härvid förbigått
det i grunden rätta och i verkställigheten möjliga,
när man icke till en början fåstat sig vid bevill:
ningen efter 4:sta Artikeln, eller den så kallade
expektations-afgiften, som utan tvifvel är icke alle-
nast för hemmansbrukande allmogen, men äfven
för de arbetande folkklasserna i gemen, både den
mest tryckande och den som lättast, utan omgång
och tidsutdrägt, kan nedsättas; och får jag af så-
dan orsak, vördsamt föreslå, att den lindring i
skattebördorna, som vid innevarande riksmöte kan
beviljas och derefter äga rum, måtte lemnas ge-
nom nedsättning i ofvanberörde bevillningsafgift,
hvarigenom lindringen säkrast tillfaller alla, som
bäst behöfva den.
Dernäst, om ej företrädesvis, torde billigheten
och nödvändigheten gemensamt fordra, att beviil-
ningsafgiften efter 2 Art., 47, 26 och 31 S8 kom-
mer i fråga till nedsättning för dagarbetsre, dag-
lönare och deras vederlikar. Denna serdeles dry-
ga beskattning på fattigaste delen af folket, eller
den del, som nödgas lefva af arbete för dagen, i
brist af annat näringsfång, synes af älder hafva
tillkommit i lika. afsigt som författningarne cmot
försvarslöshet, nemwl. för att tvinga eller tillförbin-
da den arbetsföra så kallade lösa befo!kningen att
antaga årstjenst eller arnan, under benämningen
laga försvar inbegripen ständig sysselrättnivg. Af-
sigten, fastän stridande mot begreppet om rätt,
kunde vara god under synpunkten af allmän nytta,
den tid sådana utvågar till jordbrukets och närin-
garnes förseende med nödiga arbetare. först vidto-j
gos; men, ssdan folkmängden i flere af rikets pro-
vinser, om just icke öfverallt, så tilltagit; att icke
alla personer, som äro arbetsföra och lediga, kun--
ma få laga tienst eller den ständiga sysselsättning,
som, efter orden taget, ger laga föravar — kan
samma afsigt icke mera uppnås; och ändamålet!
med den höga beskattningen å mantalsstiifna per-
soner, som arbeta för dagspenning, måste följekt-
ligen bärutigran förfrlas; hbvaremut samma beskatt-
ning tydligen bidrager att försvåra utkormsten för!
dessa samhällets mest vanlottade medlemmar. Af
sådane skäl föreslår jag vördsamt, att dessas og
villning efter 2 Ari. måtte jemkas och nedsättas
till det möjligen minsta belopp, som, vid billig
jemförelse af deras ställning och förmåga, men utan
andra biafseenden, kan: böra dem räv visligen åsät-
tes. Anhåliande jag om remiss härå till Rikets
Siänders BevillningsUtskott.
Motior, rörande landsvägarnas förbättrande,
upplast dea 18 Februari 1 Borgareståuaet at Er
Ryd.n:
Ehuru i sednare tider betydligt blifvit vidgjordt
nom Sverige för befrämjande al. lättade kommu-
nikationer, h.fva de af staten hö till gjorda. upp
offringar hufvudsakligast användts till kavater, ham-
uar, strömrensningar, samt ett par väganläggningar
åt Norrska gränsen. Vära äldre mom landet all
mänt befarne landsvägar hatva på de flesta ställen
förblifvit i samma, oftast mindre tjenliga skick, som
de från urminnes tider baft, med undantag af en
och annan ort, der de backiga och krokiga vägarne
blifvitgenom enskilde medborgares försorg omlagde på
mera jemn och passande lokal, etler anvars förbättra-
de, utan att staten dertill synnerligt hidragit. I
den mån kulturen inom landet stiger, blifver behöf-
vet af förbättrade vägar kännbarare uti de flesta al
Sveriges landskaper, hvilken olägenhet icke kan,
eller åtminstone endast till en del, afbjelpas genom
den bekostnad, som på förbättrande af vattenkvm-
munikationer årligen användes. Att af Konung och
Ständer vid Riksdagar begära anslag för de tuseu-
detals smärre vägförbättringar, som uvästan öfvevallt
äro ertorderiiga, gifver ringa bopp att lå se verk-
stäldt, hvad man i detta afsseende önskar sig; ty
ör bada gränsar det nära till det omöjliga att kuu-
aa för alla dessa speciella fall erhålla behörig kän-
vedom, i hvad mån de om untdsättving förekomman-
le anspråk kunna vara mer eller mindre billig aroch
rundade; ehuru vid större företag i detta afseende
et väl hädanefter som hittills blifver statens: skyl-
ighet att med medel bispringa. Lyckligtvis fiones
vu acnan utväg att komma till förenämnde åsyttade
oda ändamål, nemligen att på municipalväg åstad-
smma, hvad som genom statens direkta - biträde
cke nöjaktigt kan verkställas.
Till förbättrande af landsvägarne i Sverige före-
ias alltså ödmjukligen:
1:o Upprättande inom hvarje Län i riket af en så-
allad: Vägkommittt, efter samma grunder som nu-
arande Pröfnings-kommitte, under Landshöfdin-
gens, eller dens han i sitt ställe förordnar, ordtö-
randeskap, hvitken kommitte eger laglig rättighet,
att på lika sätt, som fortgår för erläggande af Kur-
äsafolft kunna attaxera af byvarie mantslsskrifven