ET gåt I 1 NRP VTA RT eh Tr a LL SR NG kas bestämmande måtte åt den enskilda omtankan öfverlemnas; b) näringsfrihet eller rättighet för en hvar, att, till ostörd täflan med hvarje annan individ eller näringsklass, använda kapitaler och skicklighet, utan inskränkning af skråtvång; c) afskaffandet af all export-tull, hvilken egentligen verkar, såsom en premie betald från Sverige till uppmuntran för andra länders produktion: 2:0 Att alla förbud mot införsel af främmande varor måtte, så fort rättvisan det tillåter, Upphöra, och alla tuliafgifter derefter hufvudsakligen grunda sig på statsintrader: 3:0 Att sjöfarten, så väl med afseende på landeis försvar som national-rikedomens förökande måtte uppmuntras: a) genom undanrödjandet utaf ella onödiga kontroller och förenkling af ds nödvändiga, så för den utrikes som inrikes sjöfarten; b) genom tulifri införsel af alla skeppsförnödenheter; :c). genom en förändrad organisation af nuvarande konsulat-väsende, så att Svenska sjöfarten måtte vinna fördelar, svarande emot de ofta beItungande konsulat-afgifterne; och slutligen d) geinom nKavigations och skeppsbyggeri skolors snara inrättande i de orter, der rörelsen lemnpar bästa tillfälle till praktisk utöfning af dessa vetenskaper. Hr Landshöfdingen Sandelhjelms motion, angående jemkning i vissa artiklar af Bevillnings Förordningen. Icke utan anledning, då man afser och behjertar hufvudsaken, hafva flere motioner derna Riksdeg blifvit väckta om lindring i allmogens skattebördor. Mig synes dock, att man härvid förbigått det i grunden rätta och i verkställigheten möjliga, när man icke till en början fåstat sig vid bevill: ningen efter 4:sta Artikeln, eller den så kallade expektations-afgiften, som utan tvifvel är icke allenast för hemmansbrukande allmogen, men äfven för de arbetande folkklasserna i gemen, både den mest tryckande och den som lättast, utan omgång och tidsutdrägt, kan nedsättas; och får jag af sådan orsak, vördsamt föreslå, att den lindring i skattebördorna, som vid innevarande riksmöte kan beviljas och derefter äga rum, måtte lemnas genom nedsättning i ofvanberörde bevillningsafgift, hvarigenom lindringen säkrast tillfaller alla, som bäst behöfva den. Dernäst, om ej företrädesvis, torde billigheten och nödvändigheten gemensamt fordra, att beviilningsafgiften efter 2 Art., 47, 26 och 31 S8 kommer i fråga till nedsättning för dagarbetsre, daglönare och deras vederlikar. Denna serdeles dryga beskattning på fattigaste delen af folket, eller den del, som nödgas lefva af arbete för dagen, i brist af annat näringsfång, synes af älder hafva tillkommit i lika. afsigt som författningarne cmot försvarslöshet, nemwl. för att tvinga eller tillförbinda den arbetsföra så kallade lösa befo!kningen att antaga årstjenst eller arnan, under benämningen laga försvar inbegripen ständig sysselrättnivg. Afsigten, fastän stridande mot begreppet om rätt, kunde vara god under synpunkten af allmän nytta, den tid sådana utvågar till jordbrukets och näringarnes förseende med nödiga arbetare. först vidto-j gos; men, ssdan folkmängden i flere af rikets provinser, om just icke öfverallt, så tilltagit; att icke alla personer, som äro arbetsföra och lediga, kun-ma få laga tienst eller den ständiga sysselsättning, som, efter orden taget, ger laga föravar — kan samma afsigt icke mera uppnås; och ändamålet! med den höga beskattningen å mantalsstiifna personer, som arbeta för dagspenning, måste följektligen bärutigran förfrlas; hbvaremut samma beskattning tydligen bidrager att försvåra utkormsten för! dessa samhällets mest vanlottade medlemmar. Af sådane skäl föreslår jag vördsamt, att dessas og villning efter 2 Ari. måtte jemkas och nedsättas till det möjligen minsta belopp, som, vid billig jemförelse af deras ställning och förmåga, men utan andra biafseenden, kan: böra dem räv visligen åsättes. Anhåliande jag om remiss härå till Rikets Siänders BevillningsUtskott. Motior, rörande landsvägarnas förbättrande, upplast dea 18 Februari 1 Borgareståuaet at Er Ryd.n: Ehuru i sednare tider betydligt blifvit vidgjordt nom Sverige för befrämjande al. lättade kommunikationer, h.fva de af staten hö till gjorda. upp offringar hufvudsakligast användts till kavater, hamuar, strömrensningar, samt ett par väganläggningar åt Norrska gränsen. Vära äldre mom landet all mänt befarne landsvägar hatva på de flesta ställen förblifvit i samma, oftast mindre tjenliga skick, som de från urminnes tider baft, med undantag af en och annan ort, der de backiga och krokiga vägarne blifvitgenom enskilde medborgares försorg omlagde på mera jemn och passande lokal, etler anvars förbättrade, utan att staten dertill synnerligt hidragit. I den mån kulturen inom landet stiger, blifver behöfvet af förbättrade vägar kännbarare uti de flesta al Sveriges landskaper, hvilken olägenhet icke kan, eller åtminstone endast till en del, afbjelpas genom den bekostnad, som på förbättrande af vattenkvmmunikationer årligen användes. Att af Konung och Ständer vid Riksdagar begära anslag för de tuseudetals smärre vägförbättringar, som uvästan öfvevallt äro ertorderiiga, gifver ringa bopp att lå se verkstäldt, hvad man i detta afsseende önskar sig; ty ör bada gränsar det nära till det omöjliga att kuuaa för alla dessa speciella fall erhålla behörig känvedom, i hvad mån de om untdsättving förekommanle anspråk kunna vara mer eller mindre billig aroch rundade; ehuru vid större företag i detta afseende et väl hädanefter som hittills blifver statens: skylighet att med medel bispringa. Lyckligtvis fiones vu acnan utväg att komma till förenämnde åsyttade oda ändamål, nemligen att på municipalväg åstadsmma, hvad som genom statens direkta biträde cke nöjaktigt kan verkställas. Till förbättrande af landsvägarne i Sverige föreias alltså ödmjukligen: 1:o Upprättande inom hvarje Län i riket af en såallad: Vägkommittt, efter samma grunder som nuarande Pröfnings-kommitte, under Landshöfdingens, eller dens han i sitt ställe förordnar, ordtörandeskap, hvitken kommitte eger laglig rättighet, att på lika sätt, som fortgår för erläggande af Kuräsafolft kunna attaxera af byvarie mantslsskrifven