att en tilltagande statslyx och felaxtuig administration ai
siatens tillgångar beröfva nationen rmmöjligbeten att fara
utväg till förbättrande af landets inre tillstånd. Man vet
huru 4835 års Ständer nitälskat för Trollhätte kanel och
huru dessa Ständer, för att tilivägabrioga möjligheten ati
sätta den i likhet med den stora kanalen, sökt och fen-
nit medel att dertll anvisa; — man ve: det, och frågar
buru K. M:ts Rådgifvare kunnat anse denna sak vara af
beskaffenhet att böra höjljas i mörker och hutu de kun-
nat finna med sin ställning och ansvarsförbindelse fören-
ligt, au för denna nationens angelägenhet skuldsätta sta-
ten på en tidrymd, innefattande ej mindre ön 5 lagtima
riksdagar! Man vet af hvilket värde det är för n tionen
att äga en domarekorps med upphöjda och evidenta e-
gensksper samt ett oförvilligt namn! Man vet det, och
önskar inhemta om Konungens Rådgifvare under den sed-
nast förfluna tiden, vid utnämningar till desse wiguiga
platser, samvetsgraunt tillstyrkt Konungen, att göra de
bästa val, som: kunnat göras. Man vet huru förde fliga
undåntagslagar äro för ett land, och huru de väcka miss-
belåtenhet och vantrefaad! Man vet det — och kan ej dölja,
ati K. M:s Rådgifvare förbiseti denna vigtiga regel, då
de emot Rikets Ständers utiryckliga önskan beviljat vissa
gynnade medborgare åtskilliga lisencer och undantags-
förmåner! Man vet all begreppet om Högsta Väsendet är
oskiljaktigt från mensklig ofallkomlighet! Man vet det
och förundrar sig deröfver att Kenungeas Rådgifvare tillå-
tit deras officiella organ sStatstidningen, attsåsom exem-
pel på unadersåtligt nit och känsla för medborgerliga plig-
ter framdraga för allmänheten etw i den studerande ung
domens närvaro af en universitetslärare, en reclor mag-
nificas år 1837 hållet tal, deri ban ej dragit i betänkan-
de att betrakta Konungen lika med ett öfverjordiskt vä--
sende! Man vet att e:t högt och ädelt mål bör eftersträf-
vas af Konunga makten, och att den ej bör nedstiga till
hvardagsl fvets små bekymmer och bestyr! Man vet det,
och kan vid hugkomsten deraf icke annat än fiana högst
förundransvärdt, a:t K. Maj:ts Rådgifvare ännu icke, oak-
tadt Grundlagens tydliga anvisning, tagit något steg för
Konungens befrielse ifrån en myckenhet obetyaliga aren-:
der, hvilka nu upptaga hans tid, som borde sparas åt
nationens vigtigaste angelägenheter. — Man vet huru vig-
tigt det är i aila lifvets förhållarden, att ordnpingssinne
finnes, och att man följer en viss bestamd arbetsordning:
Man vet det, och mäs:e således finna det förtjent af erin-
ran, att Rådgifvarne allt hittills tillstyrkt Konungen att
sällan om dagarna hälla konselj, utan dertill använda
spridda stiunuder af den tid, som borde vara använd åt
hvilan, i sammaihang bvarmed anmärkningsvärdt före-
kommer, au Konungens Rådgifvare hitistills bibehåilt en
iastitutioa, som Grundlagen ej känner, nemligen Stats-
Råds-Beredningen, hbviken vore ofverflödig, derest inom
den egentliga konseljen ärenderna diskuterades på det
sätt, som Gruudlagssuftarne åsyftat. — Man vet att men-
niskan tefver i boppet och att hoppet utgör Bjäleos nä-
ring och tröst. Man vet det— och frågar huru det är
möjligt, att ea mängd vigtiga -måi, som Rikews Stiänder,
på den i Grundlagen tilåina önskningsvägen undersiällt Ko-
nungens pröfning, ej intil; denna dag fått njuia uppmarksam-
bet, utan svikit R.keis Svänders rättmätiga förboppningar!
— Man vet, såsom följd af ryssnämnde tö bålrarde, av
ett och anvat af berörde önskningsmåt nyligen bisfviv upp
taget och hos Regerivgen föredrsgit. Man ve. det, och
kanovid eftersinnande deraf, att sista Riksdagen stöts i
Maj månad 1835, ej annat fiona än anmarkongsvardt,
att förs: vu ev så maktpiliggande äresde, som laroverks-
frågor blifvit hos K. M. ih afgörande anmäld! — Man
vet buru mycket värde nationen säuter på nya lagförsla
get, och hura många år man väntat ett verksamt steg af!
Teseringen i deta fal Man vet dat — och frågar bara
EK. Ms Raådgifvare under desse förhållandea kunnat vin-
styrka uppskof m d foredragnivgev af Kriminallsg-för-
slaget hos Bögsta Domstolen til: våren 1833, och buru
den af Rikets Stävder begärda kodifiering kaonat bufvaj
föremå! för behandlingen al en uvaf Regeringen setskiddt
förorduad-kommiite, som kanske kostat saten den, på
ett så Obetydigt arbete oerhörda summan af 30,060 Rår.
Jag har sökt uppdraga en kort teckning af vissa bri-
ster i Konungens nuvarande rådkammare, öfvertygad om
att taflan skulle fulländas på et åskådligt och mera må-
lande sätt, ingen tvifvel kande åters å all något samhalls-
skiok ej kan tänkas, i konstitutionell väg åtromnsione,
sämre äa vårt närvarande och följakwvigen att öfvergån-
gen till den föreslagna departememalstyrelsen är ett, om
än obetydligt, dock ingalunda likgiitigt steg ull förbättring.
Det är på denna grund och sedan jag vid förra Riksda-
gen så till sägande äfven dragit miu strå för det nya för-
slaget, jag ej annat kan än önska bifall vill detsamma,
ehuru jag ej är biand dem, som i deua afseende hyser
några sanguiniska förboppningar, att förändringen genast
efier - Statskådets förespeglade vya organisation skullel
framstå så tydliga och markanta, som måvga bjuda will
au framställa. .
inom Talmanskonferensen i går åtta dagar sedan blef
devöfverenskommet, såsom jag förut omförmalt, au den-
na iråga i dag skulle företagas till slaulig handläggning
och var jag då i tillfälle au yttra, bvad jag bär nu el:
vill föruiga, att med kännedom af styrelsens skaplynne,
den nitälskan förekommit mig anmärkningsvärd, som ifrån.
den andra statsmakten höjt sig tör antagande af försla- ;
get, äåfrensom den omständighet, alt man derifrås tu
varseblifvit en benägenhet au i törväg meddela regerin- !
gens åsigter hårutinnan åt den, som man eljest så gerna !
betraktar från en fiendtiig syppunkt. Jag ansåg au då:
mer gorde sig mödan att uppsöka represevlamer, som !
man förut ej egnat serde!es uppmärksambet, för att un- (
derrätta dem om tegeriagens önskan i detia fail, det vo-
re förlåtligt, Om hos dessa representanter uppstod farhå- I
ga, att denna beställsamhet tillkommit, mindre af öfver-
lygelse och fosterländskt ni, än af fruktan för det ansvar,
som .denua riksdag kusde komma aut af Konungens nu-
varande rådgilvare utkräfva. Jag ansåg derjemte au då
nyligen kunnat tima, att en aflkonangens rådgifvare, som
otvifselaktigt efter de vid riksdagens början framsiailda
anmärkniugsarledsingar mäste jemte de öfrige rådgifvar-.
ne vara, så au säga, sub reaiu, icke desio mindre, ino-
nan R St pröfvat anmärkaingsanledningarna, begärt och
erhållit afsked, af denna bändelse kunde hemtas bevis!
att meningen vore au de öfriga rådgifvarne ämnade sö-
ka på samma säll undgå ansvar, särdeles då, genom an- ji
lagandet i förväg af dea nya organisativaspianen, det blef-;
ve omöjligt för dem at resignera med bibehållande af h
foll-lön, innan Konst.-Utsk 1 första rummet och RB. Str q
I det sista fällt deras dom. Jag ansåg, au grundlagen på Fe
detia sätt eluderades och att det ausvar den åsyftade dy-)
medelst kunde biifva en nulli., och hade jag således ön- )
skat, att deta förslag, hvad slutliga afgörandet vidkom- 1
mer blifvit uppskjutet intill dess R Str hunnit pröfva den 8
vigtiga frågan om Sta:sRådets ansvarlshet; men intet ö- s
genblick bar den tankan uppstått hos mig att göra för-y
slaget om. intet, och hvad man i det:a fall lagt mig til 1
last är aldeles ogrundadt. Jag tror för öfrigt, att den ställ-
ping, hvari vår styrelse befinner sig, det kaos, som hos.
den vid flere ulifällen nu förnummits och, i molsats till K
styrelsens förut anmärkta handlingssä!t, det sträfvande un-; d
der sista veckorna, som omisskänneligen röjt sig att be-1
reda antagandet al deita förslag, innebära den största c
triumf och vackraste upprätteise för de medlemmar af:
representationen, som vid sista Riksdagen vågat höja sin,
stämma med anmärkningar mot nu varande regerings-
system och dem, som hafva det dyrbara förtroende att,
styrka och råda Konungen. Derigenom har man ett o-;
jäfakvigt bevis, att regeringen omsider måste med hand-
Hag erkänna, att bemälte representation haft skäl till Si- 1
na anmärkningar mot StatsRådet och att de tillvitelser för hb
fronderi och orena afsigter, för hvilka regeringen utsatt g
de riksdagsmän som icke handlat efter dess önskningar. ,
. 2. . ud
mm dÄc I I a hv tENnK RA ULLA RA Ke ER
1
g
i
q
I
8