1 valssoleo. Vi hatva Dehandiat . nandeln som en fisndåe, hvilken man väl ej kunnat förhindra att landstiga på våra stränder, men mot hvars spridande kring landet man velat lägga alla hinder i vägen. 4 För att skydda några få, men inflytelserika in-tressen, hafva vi uppoffrat våra vigtigaste närin gear, jordbruket, bergsrörelsen och trädvaruhandeln, hvilka, utom handel och siöfart, skola sakna afsättning för sina produkter. Eburu i ögonen failaede de olycksbringande följderna af detta system än varit för vår handel, sjöfart och inre röreise: torde dock anförandet af några bland de yttranden, som igenfinnas uti en med: 412,653 underskrifter försedd petition från depar-; temertet De la Gironde till deputeradekammaren år 4828 bär vara på sitt ställe och finna sin fullkomiiga tillämpning: Betraktadt i och för sig sjelf,, säger Petitionärerne, autgör prohibitivsystemet det beklagligaste missley. Naturen har i sin oändtligt vexlande. måsgfald förlåvat hvarje land egna alster, bar åt hvarje trakt af jorden anvisat dess bestämmelse, och genom skiljaktighet i produkter och behof bar den ve:at tilldana ett band för meeniskorna inbördes och fö anledt emellvn dem detta närmande, som sambällsbildeing och handel åstadkomma. Hvad utgör väl då grunden för prohibitionssysteme:? — en verklig tomhet, — ett försök att sälja åt främmande nationer, utan att köpa något af dem. aHvad är väl följden af prohibitionssystemet? Den är, alt det land, som suckar under inflyteltelsen af prohibitionen, icke kan sälja sina produkter till utlänningar. Produkten blir der återförvised till sig sjjöf S — —— —— —-— —— D. Jag öfyergår nu till den för vår sjelfständighets betryggande vigtigaste näringen, vår sjöfart. Här visar der sig. att den icke står högre, än för 25 år tillbaka. Tjugufem fredsår, djupa fredsår, der ingen osäxerhet funnits för baadeln annat, än i lagsiittvioagenlför dess idkande, borde hafve visat oss en tillvext, svarande emot t. ex. skilnaden emeijlen åren 4718—1745, men ett sådant förhållanda har ej egt rum. Vid Carl XII:s död var Riket I det mest utblottade tillstånd, provinserme:! ödelagde af T8:åriga krig, ef pest, beskattningar och en stasbankrott, egendömsanspråken rubbade genom reduktionens statskupp, ellt utarmadt, förnöt:, förbårjedt vid periodens början, — vid dess slu: — förnögenhbeten åter synbar, handelssjöfart och fabriker framgående med stora steg; men nu, wid eo tillökning inom de 25 sista åren af minst! 600 000 menniskor och likväl icke bandelsflottan större, än 25 år förut, — detta är, efcer mitt sätt att se, elt Sort proportionellt aftagande. Ett skepp är en febriksartikei, intill dess dei börjar envändas. Detlöfvergår då till egenskap af verkiyg eller macbin, bvarmed väringen, . sjöfart, bedrifves, liksom en fabriksnäring bedrifves med dertilt erforderliga verktyg. Sjöfartsnärisgea beror i väsendtlig mån på verktygets skepvets) godhet, derföre är angeläget, att konstruera deua så fullkomligt sm möjligt, för att svare met ändamålen — säkerhet och snabbhet rörelsen. För vinnande deraf erfordras de bästa Mmsterialier till byggnad och utredning. Fabriksinrättningentillåter, att tullfritt, införa de för machiner behöflige materialier,; ja äfven färdiga macbiner, men de för sjöfartsnäringen ut ifrån erf.rdesliga effekter äro belagde med en (ebuzu nyligen nedsa:t), dock änvu på vissa orimligt bög tull, cer detta under förevändning af skydd åt några, fjöferten så betydligt underlägsna näringar, som repslaxeri och segelsömmeri. Följden häraf är, att Finnar kunna utrusta sina skepp billigare, än vi, och sålunda segla för lägre frakt. Sjöfarten förcrar hastighet irörelser, följaktligen enkia ech lättfattliga kontroller, icke destomindre har man till den grad intrasslat och hbopkränglsat dessa kontroller, att inga skeppsredare eller befålhöfvare sjelfve förstå utklarera sioa fartyg. Till råga på allt står sjöfarten i beröring med och under förmynde skåp af Kommerskollegium, Handelskollegium, Magistrater, Poliskammare, Kommendanter och fasutngar samt slutligen Tullkammär och Sjömansbus, hvilka 2:ne sednare kunna vara nog och i hvilket annat land som heidst skulle anses tillräckligt. Följden håraf är, att dagar erfordras, för att blifva expedierad från alla dessa vederbörande, ech ofta längre tid, då fribref och turkiskt pass skall från Kommersekolegium uttagas och till andra orter i Riket föreändas; hvaremot man i Norra Amerika t. ex. kan på 10 minuter sjelf utkiarera sit: fartyg. Hela den stora sjötullens inkomster grunda sig på sjöfarten. Det är skeppen, som skola införa dvaror, hvilkas förtullande utgör det betydligsste beloppet af statsinwraderna; icke destomindre behandlas skeppsförare af seglationsordningen med en; stränghet, som vore de för samhället de fariigaste ersoner, Skeppsbyggnadsoch skeppsförarekonsterne rät! utförde, fordra den mängsidgaste bildning och likväl hafva ärnu inga skolor eller undervisningsansta! ter blifvit ordnade för desse vettenskapers ändsmålsenliga inhemtande. Uti 47 år har man orda: och skrifvit i detta ämne, men ännu qvarsiå vi p samma punkt, liksom man hade gjort nog genon diskussionens undersökningar samt remisser fran och åter i detta ämne. Medan undervisnings, försörjningsoch uppfo stringsanstalter för alla andra medborgareklass? blifvit inrättade, har man öfverlemnat sjömännen 3 sitt öde. Sjöfolkets gränslösa sedeförderf och de: deräf följande osäkerheten för Skeppsedare, befä! hafvare och assuradeurer bar blifvit förbisedd. Så, mine Herrar! utfaller en oförfäckt skildric: öfver våra näringsförbålianden. Många bland der hafva redan förut blifvit öfverklagade, men i si belbet hafva desse af hvarandra helt och hålle: be roende frågor aldrig mig veterligt blifvit hand lagde. Följden häraf har varit, att en massa af kva andra till stor del motsägande förordningar u kommit, men något för landet nyttigt resultat b: ej kunnat framkallas genom det vanmäktiga sår landet, hvarmed man styckvis och på annan vä än frihetens, bildnirgens och den naturliga utveck