1 valssoleo. Vi hatva Dehandiat . nandeln som en
fisndåe, hvilken man väl ej kunnat förhindra att
landstiga på våra stränder, men mot hvars spri-
dande kring landet man velat lägga alla hinder i
vägen. 4
För att skydda några få, men inflytelserika in--
tressen, hafva vi uppoffrat våra vigtigaste närin
gear, jordbruket, bergsrörelsen och trädvaruhandeln,
hvilka, utom handel och siöfart, skola sakna af-
sättning för sina produkter.
Eburu i ögonen failaede de olycksbringande följ-
derna af detta system än varit för vår handel, sjö-
fart och inre röreise: torde dock anförandet af nå-
gra bland de yttranden, som igenfinnas uti en med:
412,653 underskrifter försedd petition från depar-;
temertet De la Gironde till deputeradekammaren
år 4828 bär vara på sitt ställe och finna sin full-
komiiga tillämpning:
Betraktadt i och för sig sjelf,, säger Petitionä-
rerne, autgör prohibitivsystemet det beklagligaste
missley. Naturen har i sin oändtligt vexlande.
måsgfald förlåvat hvarje land egna alster, bar åt
hvarje trakt af jorden anvisat dess bestämmelse,
och genom skiljaktighet i produkter och behof bar
den ve:at tilldana ett band för meeniskorna inbör-
des och fö anledt emellvn dem detta närmande,
som sambällsbildeing och handel åstadkomma.
Hvad utgör väl då grunden för prohibitionssy-
steme:? — en verklig tomhet, — ett försök att
sälja åt främmande nationer, utan att köpa något
af dem.
aHvad är väl följden af prohibitionssystemet?
Den är, alt det land, som suckar under inflytel-
telsen af prohibitionen, icke kan sälja sina pro-
dukter till utlänningar. Produkten blir der åter-
förvised till sig sjjöf S — —— —— —-— —— D.
Jag öfyergår nu till den för vår sjelfständighets
betryggande vigtigaste näringen, vår sjöfart. Här
visar der sig. att den icke står högre, än för 25
år tillbaka. Tjugufem fredsår, djupa fredsår, der
ingen osäxerhet funnits för baadeln annat, än i
lagsiittvioagenlför dess idkande, borde hafve visat
oss en tillvext, svarande emot t. ex. skilnaden
emeijlen åren 4718—1745, men ett sådant förhål-
landa har ej egt rum. Vid Carl XII:s död var
Riket I det mest utblottade tillstånd, provinserme:!
ödelagde af T8:åriga krig, ef pest, beskattningar
och en stasbankrott, egendömsanspråken rubbade
genom reduktionens statskupp, ellt utarmadt, för-
nöt:, förbårjedt vid periodens början, — vid dess
slu: — förnögenhbeten åter synbar, handelssjöfart
och fabriker framgående med stora steg; men nu,
wid eo tillökning inom de 25 sista åren af minst!
600 000 menniskor och likväl icke bandelsflottan
större, än 25 år förut, — detta är, efcer mitt sätt
att se, elt Sort proportionellt aftagande.
Ett skepp är en febriksartikei, intill dess dei
börjar envändas. Detlöfvergår då till egenskap af
verkiyg eller macbin, bvarmed väringen, . sjöfart,
bedrifves, liksom en fabriksnäring bedrifves med
dertilt erforderliga verktyg.
Sjöfartsnärisgea beror i väsendtlig mån på verk-
tygets skepvets) godhet, derföre är angeläget, att
konstruera deua så fullkomligt sm möjligt, för
att svare met ändamålen — säkerhet och snabbhet
rörelsen. För vinnande deraf erfordras de bästa
Mmsterialier till byggnad och utredning.
Fabriksinrättningen- tillåter, att tullfritt, införa
de för machiner behöflige materialier,; ja äfven
färdiga macbiner, men de för sjöfartsnäringen ut
ifrån erf.rdesliga effekter äro belagde med en (ebuzu
nyligen nedsa:t), dock änvu på vissa orimligt bög
tull, cer detta under förevändning af skydd åt nå-
gra, fjöferten så betydligt underlägsna näringar,
som repslaxeri och segelsömmeri. Följden häraf
är, att Finnar kunna utrusta sina skepp billigare,
än vi, och sålunda segla för lägre frakt.
Sjöfarten förcrar hastighet irörelser, följaktligen
enkia ech lättfattliga kontroller, icke destomindre
har man till den grad intrasslat och hbopkränglsat
dessa kontroller, att inga skeppsredare eller befål-
höfvare sjelfve förstå utklarera sioa fartyg. Till råga
på allt står sjöfarten i beröring med och under för-
mynde skåp af Kommerskollegium, Handelskolle-
gium, Magistrater, Poliskammare, Kommendanter
och fasutngar samt slutligen Tullkammär och Sjö-
mansbus, hvilka 2:ne sednare kunna vara nog och
i hvilket annat land som heidst skulle anses tillräck-
ligt. Följden håraf är, att dagar erfordras, för att
blifva expedierad från alla dessa vederbörande,
ech ofta längre tid, då fribref och turkiskt pass
skall från Kommersekolegium uttagas och till an-
dra orter i Riket föreändas; hvaremot man i Norra
Amerika t. ex. kan på 10 minuter sjelf utkia-
rera sit: fartyg.
Hela den stora sjötullens inkomster grunda sig
på sjöfarten. Det är skeppen, som skola införa d-
varor, hvilkas förtullande utgör det betydligsste be-
loppet af statsinwraderna; icke destomindre behand-
las skeppsförare af seglationsordningen med en;
stränghet, som vore de för samhället de fariigaste
ersoner,
Skeppsbyggnads- och skeppsförarekonsterne rät!
utförde, fordra den mängsidgaste bildning och lik-
väl hafva ärnu inga skolor eller undervisningsansta!
ter blifvit ordnade för desse vettenskapers änds-
målsenliga inhemtande. Uti 47 år har man orda:
och skrifvit i detta ämne, men ännu qvarsiå vi p
samma punkt, liksom man hade gjort nog genon
diskussionens undersökningar samt remisser fran
och åter i detta ämne.
Medan undervisnings, försörjnings- och uppfo
stringsanstalter för alla andra medborgareklass?
blifvit inrättade, har man öfverlemnat sjömännen 3
sitt öde. Sjöfolkets gränslösa sedeförderf och de:
deräf följande osäkerheten för Skeppsedare, befä!
hafvare och assuradeurer bar blifvit förbisedd.
Så, mine Herrar! utfaller en oförfäckt skildric:
öfver våra näringsförbålianden. Många bland der
hafva redan förut blifvit öfverklagade, men i si
belbet hafva desse af hvarandra helt och hålle: be
roende frågor aldrig mig veterligt blifvit hand
lagde.
Följden häraf har varit, att en massa af kva
andra till stor del motsägande förordningar u
kommit, men något för landet nyttigt resultat b:
ej kunnat framkallas genom det vanmäktiga sår
landet, hvarmed man styckvis och på annan vä
än frihetens, bildnirgens och den naturliga utveck