monarken aiil kuppa iörordna till ordiöranda 1 Re i geringen den prins, för hvilken han hade mes förtroende, och deraf kunde man vänta, att mon Jarken, mån om Rikets styrelse, skulle med ur skiljniog utse den, som blefve ordförande. Någor I våda funnes ej i detta siadgande. -Instämde mec (Hr Petre uti vissa delar af hans anförande, sami lönskade ett bättre system. Det låge ej i menniskans makt att se in i framtiden; men då nuzaranide system ei anses motsvara samtidens fordrinsar I måste man här försöka något bättre Trodde att i detta fall representationen gjorde allt hvad som s:å: )i mensklig förmåge; och yrkade derföre förslagets antagande. Hr WEDBERG trodde icke, att förändingen komme att genast medföra de stora fördelar, som mani allmänhet förespeglat, men att det i alla fall utgjorde en öfvergång till ett bättre styrelsesysiem; och ehuru han insåg, att det påskyndade företagandet af denna förändring äsyftade att omintetgöra tillämpningen af 407 R. F., under denna Riksdag, röstade han dock för antagandet af förslaget. Hr GEZELIUS förklarade, att han röstade för antagandet af förslaget, såsom befordrande större enhet och kraft, samt åsyfiande bestämd snsvarighet, utmärkande sig dessutom förslaget, derigenom att samtlige departementschefer skola vara närvarande, då vigtiga ärenden förekomma. Ånsåg att man ej borde fästa stora förhoppningar om stora resultater vid det nya förslaget; men en god början vore derigenom gjord på reformernas bsna, i en sansad och moderat syftning. Bister funnos väl i förslaget, men ej sådave att de borde bindra antagandet. Hr LAGERGREN hade egentligen begärt ordet, för att, efter förmåga besvara H: Helsingit anmärkningar. Allmänna Berednisgen, enligt ssmma försvunne, I anssende på 40 , vore väl sant, att såsom en i grundlagen så benämnd och känd sauktoritet, men man kunde förutse att, så vida ärendernpe skulle få deras jemna gång, en sådan Beredning komme att behöfvas, och enda skilnaden biefve, att sekkunniga personer kallades till rådplägning med foredraganden uti alimänna ärenden al större vigt... Avgående Hr: .Helsingii föreslagna tillägg, röranda vederbörandes hörande, så funnes ej en sådan kleausu! i den gamla redaktiosen af g:n, och den vore mindre nödig i Sverige, der man såsom allmän g:unds:ts antagit, at hvarje korporation elle; enstild person, bvars rätt kunde komma i fråga, blefve hörd. Skulle någen gå mista om en sådan rättighet, berat izade ellmärra lagen bvar och en att ändock få sin rätt pröfvad. Siadgandet härom i allmänna lagen hede visserligen afseende på tvistemål, mena hade i slla tider varit gällande äfven i administrativa frågor. — Rörende betänkligheterne vid 28 S, så försvunno de, då man uppmärksamt genomläste . Det generella stadgandet förekomme i början et undantagsfall i mellasnmeninges, men i slu:es äter en generell föreskrift. — I kasten mot 43 deledes i viss mån af talsren, som ansig såsomw ett hours dveuvre; men, öfvårtyrad em nyttan af fö slaget, ansåg talaren sig, fssän ben byste motvilja för denna , ändock böra rösta för fö slage:s antagande. Ds:ärenden, som en regering under Konungens f.ånvaro kunde bandlägga, voro i rastruktion och grundlag försskrifne. Om ordföranden vore prins, vore han väl ej underkastad samma ansvsrigbe slag, som de 3 Stats:åden, men han vore de-föra ej fritsgen ifrån ansvar under rike:s allmänsa log. Eo sådan regering handlzde ej med konungslig makt. De fall, då sädent isträffar, voro genom andra SS noga bestämda. Fö: öfrigt borde man ej lemna obemärkt, att 106 S R. F., efter nya försisgst, ianebölle en serskild förbäitring i det afseendet, att den ej blott erkänner elier admiiterar biföredragande, hvilka ock snart torde behöfvas, utan ställer dem under enahanda ansvar som Statsråden gsjelfve, hvilket hittills ej varit i G-und azen stadgadt, ehu u man sä förstått densamma. Såsom förut vore nämndt, ansåg talaren landets väl fordra, att alla inkast lomnades å sido, och förslaget i sin helhet antoges. HGRÅA hyste väl flere betänkligheter emot antigaude: af 43 . hvilka hufvudsakligen redan förut blifvit framställde. Trodde att denna gearska väl kunnat behandlas serskildt, emedan den ej ägde oskiljakugt sammanhang med öfriga förslaget, hvilket afsåg förändring i Stats ådets organisation. Men då ett sådant frånskiljiande kunde föranleda att för förslaget blefve punaktvis föredraget, och derigenom ! kunde hända, att en bifölls och en annan atslogs,! hvilket äfven s.ulle våla, att förslaget ginga om ij j intet, förklarade taleren att ban ämnade rösta förl. intagarde sf förslaget i sin helbet. H:rr BERGLUND förenade sig med Hr Gråd. Herr vårt nuvarande Siats åd, eller upphöja förtjensten a den nya organisatiouen, väl vetande ati ofullkomligheten är oskiljaktig från menskliga företag, pch att misstag i förvaltningen änsu ej kunnst at Något lands styrelse bannlysas, förklara, oit ban ani s såg förslaget böra i sin helhet föredregas. Herr RYDIN insåg, att förslsget ej uppfyllde allt! vad man af en. konstitutionel styrelse kunnat forIra, men dertill bade fordrats att från depart.cbeI JACOBI ville utan att nedsatta värdet af! J ernes föredragning afskilja alla. de tvistefiå:or,! om nu af Statssckreterarne föredregas, hvarföre nan måst inrätta en serskild gren at Högsts Domtolen för dessas behandling. Gillade ej Hr Helingit betänkligheter. 1 afseende på anmä:koingen vid 28 vore det nedslående att förestölla sig möjigheten deraf, att underordnade auktoriteter ej skule. vilja lyda förmäss befallningar. Lydde de ej, unde de när som heldst oafskedas. — Talaren hale i afseende på 43 funnit, att alltsedan 1810 en Prins varit ordförande i tillförordnad regering, och I I I I I i Jå detta kunnat gå an, vore det bäst att ett stad-. AA v— — ! c i gande i detta afseende funnes. Den förespeglade vådan af 8 kunde talaren ej finna. Mean behöfde 2) befara, att ju thronföljaren alltid förordnades, uan någon bestämd föreskrift derom, så framt han :j vore sjuk, minderårig eller af annat skälmindre amplig, och i såhant fall skulle Konungen, deresi pestämdt vore stadgadt att tbronföljaren skulle för;rdnas, vara hindrad att till ordförande i regerinsen utse någon annan Prins. Den enda vådan voe oenighet emellan Prinsarne, men den borde ej tunna inverka på Ständerna vid sttftandet af en rundiag, ty den makt som lemnades Prinsen vore 3 grilla å Ke atard då LR RA TR RR TR! RR oa Je —