att en tilltagande statslyx och felaxtuig administration ai siatens tillgångar beröfva nationen rmmöjligbeten att fara utväg till förbättrande af landets inre tillstånd. Man vet huru 4835 års Ständer nitälskat för Trollhätte kanel och huru dessa Ständer, för att tilivägabrioga möjligheten ati sätta den i likhet med den stora kanalen, sökt och fennit medel att dertll anvisa; — man ve: det, och frågar buru K. M:ts Rådgifvare kunnat anse denna sak vara af beskaffenhet att böra höjljas i mörker och hutu de kunnat finna med sin ställning och ansvarsförbindelse förenligt, au för denna nationens angelägenhet skuldsätta staten på en tidrymd, innefattande ej mindre ön 5 lagtima riksdagar! Man vet af hvilket värde det är för n tionen att äga en domarekorps med upphöjda och evidenta egensksper samt ett oförvilligt namn! Man vet det, och önskar inhemta om Konungens Rådgifvare under den sednast förfluna tiden, vid utnämningar till desse wiguiga platser, samvetsgraunt tillstyrkt Konungen, att göra de bästa val, som: kunnat göras. Man vet huru förde fliga undåntagslagar äro för ett land, och huru de väcka missbelåtenhet och vantrefaad! Man vet det — och kan ej dölja, ati K. M:s Rådgifvare förbiseti denna vigtiga regel, då de emot Rikets Ständers utiryckliga önskan beviljat vissa gynnade medborgare åtskilliga lisencer och undantagsförmåner! Man vet all begreppet om Högsta Väsendet är oskiljaktigt från mensklig ofallkomlighet! Man vet det och förundrar sig deröfver att Kenungeas Rådgifvare tillåtit deras officiella organ sStatstidningen, attsåsom exempel på unadersåtligt nit och känsla för medborgerliga pligter framdraga för allmänheten etw i den studerande ung domens närvaro af en universitetslärare, en reclor magnificas år 1837 hållet tal, deri ban ej dragit i betänkande att betrakta Konungen lika med ett öfverjordiskt vä-sende! Man vet att e:t högt och ädelt mål bör eftersträfvas af Konunga makten, och att den ej bör nedstiga till hvardagsl fvets små bekymmer och bestyr! Man vet det, och kan vid hugkomsten deraf icke annat än fiana högst förundransvärdt, a:t K. Maj:ts Rådgifvare ännu icke, oaktadt Grundlagens tydliga anvisning, tagit något steg för Konungens befrielse ifrån en myckenhet obetyaliga aren-: der, hvilka nu upptaga hans tid, som borde sparas åt nationens vigtigaste angelägenheter. — Man vet huru vigtigt det är i aila lifvets förhållarden, att ordnpingssinne finnes, och att man följer en viss bestamd arbetsordning: Man vet det, och mäs:e således finna det förtjent af erinran, att Rådgifvarne allt hittills tillstyrkt Konungen att sällan om dagarna hälla konselj, utan dertill använda spridda stiunuder af den tid, som borde vara använd åt hvilan, i sammaihang bvarmed anmärkningsvärdt förekommer, au Konungens Rådgifvare hitistills bibehåilt en iastitutioa, som Grundlagen ej känner, nemligen StatsRåds-Beredningen, hbviken vore ofverflödig, derest inom den egentliga konseljen ärenderna diskuterades på det sätt, som Gruudlagssuftarne åsyftat. — Man vet att menniskan tefver i boppet och att hoppet utgör Bjäleos näring och tröst. Man vet det— och frågar huru det är möjligt, att ea mängd vigtiga -måi, som Rikews Stiänder, på den i Grundlagen tilåina önskningsvägen undersiällt Konungens pröfning, ej intil; denna dag fått njuia uppmarksambet, utan svikit R.keis Svänders rättmätiga förboppningar! — Man vet, såsom följd af ryssnämnde tö bålrarde, av ett och anvat af berörde önskningsmåt nyligen bisfviv upp taget och hos Regerivgen föredrsgit. Man ve. det, och kanovid eftersinnande deraf, att sista Riksdagen stöts i Maj månad 1835, ej annat fiona än anmarkongsvardt, att förs: vu ev så maktpiliggande äresde, som laroverksfrågor blifvit hos K. M. ih afgörande anmäld! — Man vet buru mycket värde nationen säuter på nya lagförsla get, och hura många år man väntat ett verksamt steg af! Teseringen i deta fal Man vet dat — och frågar bara EK. Ms Raådgifvare under desse förhållandea kunnat vinstyrka uppskof m d foredragnivgev af Kriminallsg-förslaget hos Bögsta Domstolen til: våren 1833, och buru den af Rikets Stävder begärda kodifiering kaonat bufvaj föremå! för behandlingen al en uvaf Regeringen setskiddt förorduad-kommiite, som kanske kostat saten den, på ett så Obetydigt arbete oerhörda summan af 30,060 Rår. Jag har sökt uppdraga en kort teckning af vissa brister i Konungens nuvarande rådkammare, öfvertygad om att taflan skulle fulländas på et åskådligt och mera målande sätt, ingen tvifvel kande åters å all något samhallsskiok ej kan tänkas, i konstitutionell väg åtromnsione, sämre äa vårt närvarande och följakwvigen att öfvergången till den föreslagna departememalstyrelsen är ett, om än obetydligt, dock ingalunda likgiitigt steg ull förbättring. Det är på denna grund och sedan jag vid förra Riksdagen så till sägande äfven dragit miu strå för det nya förslaget, jag ej annat kan än önska bifall vill detsamma, ehuru jag ej är biand dem, som i deua afseende hyser några sanguiniska förboppningar, att förändringen genast efier Statskådets förespeglade vya organisation skullel framstå så tydliga och markanta, som måvga bjuda will au framställa. . inom Talmanskonferensen i går åtta dagar sedan blef devöfverenskommet, såsom jag förut omförmalt, au denna iråga i dag skulle företagas till slaulig handläggning och var jag då i tillfälle au yttra, bvad jag bär nu el: vill föruiga, att med kännedom af styrelsens skaplynne, den nitälskan förekommit mig anmärkningsvärd, som ifrån. den andra statsmakten höjt sig tör antagande af försla; get, äåfrensom den omständighet, alt man derifrås tu varseblifvit en benägenhet au i törväg meddela regerin! gens åsigter hårutinnan åt den, som man eljest så gerna ! betraktar från en fiendtiig syppunkt. Jag ansåg au då: mer gorde sig mödan att uppsöka represevlamer, som ! man förut ej egnat serde!es uppmärksambet, för att un( derrätta dem om tegeriagens önskan i detia fail, det vore förlåtligt, Om hos dessa representanter uppstod farhåI ga, att denna beställsamhet tillkommit, mindre af öfverlygelse och fosterländskt ni, än af fruktan för det ansvar, som .denua riksdag kusde komma aut af Konungens nuvarande rådgilvare utkräfva. Jag ansåg derjemte au då nyligen kunnat tima, att en aflkonangens rådgifvare, som otvifselaktigt efter de vid riksdagens början framsiailda anmärkniugsarledsingar mäste jemte de öfrige rådgifvar-. ne vara, så au säga, sub reaiu, icke desio mindre, inonan R St pröfvat anmärkaingsanledningarna, begärt och erhållit afsked, af denna bändelse kunde hemtas bevis! att meningen vore au de öfriga rådgifvarne ämnade söka på samma säll undgå ansvar, särdeles då, genom anji lagandet i förväg af dea nya organisativaspianen, det blef-; ve omöjligt för dem at resignera med bibehållande af h foll-lön, innan Konst.-Utsk 1 första rummet och RB. Str q I det sista fällt deras dom. Jag ansåg, au grundlagen på Fe detia sätt eluderades och att det ausvar den åsyftade dy-) medelst kunde biifva en nulli., och hade jag således ön) skat, att deta förslag, hvad slutliga afgörandet vidkom1 mer blifvit uppskjutet intill dess R Str hunnit pröfva den 8 vigtiga frågan om Sta:sRådets ansvarlshet; men intet ö s genblick bar den tankan uppstått hos mig att göra för-y slaget om. intet, och hvad man i det:a fall lagt mig til 1 last är aldeles ogrundadt. Jag tror för öfrigt, att den ställping, hvari vår styrelse befinner sig, det kaos, som hos. den vid flere ulifällen nu förnummits och, i molsats till K styrelsens förut anmärkta handlingssä!t, det sträfvande un-; d der sista veckorna, som omisskänneligen röjt sig att be-1 reda antagandet al deita förslag, innebära den största c triumf och vackraste upprätteise för de medlemmar af: representationen, som vid sista Riksdagen vågat höja sin, stämma med anmärkningar mot nu varande regeringssystem och dem, som hafva det dyrbara förtroende att, styrka och råda Konungen. Derigenom har man ett o-; jäfakvigt bevis, att regeringen omsider måste med handHag erkänna, att bemälte representation haft skäl till Si1 na anmärkningar mot StatsRådet och att de tillvitelser för hb fronderi och orena afsigter, för hvilka regeringen utsatt g de riksdagsmän som icke handlat efter dess önskningar. , . 2. . ud mm dÄc I I a hv tENnK RA ULLA RA Ke ER 1 g i q I 8