liska sträckas vidare och längre Af dem kan med
skäl fordras, att de ej längre bibehålla platsen, när
deras inflytande upphört, när de med sina rådslag
ej längre hunna gagna, hvarken Konung eller få-
dernesland, när de förstå, att förtroendet, vare sig
hes kamraterne eller hos Konungen, börjat aftsga
eller upphört. Allmänna opinionen dömer då med
fullt skäl, att de tillstyrkt och ikläda sig hela an-
svaret för alla hvarje departemert tillhörande re-
geringsåtgärder — och ingen reservationsrätt bor-
de freda dem från KonstitutionsUtskottets billiga
anmärkningar. Förtroende och inflytande måste
de äga; i saknad deraf ålägger dem, om icke la
gens bokstaf, åtminstone deras egen heder och ära,
att ej längre skyllra för beslut, hvaruti de ingen
del hafva.
Således just för att möjliggöra en sann konstitu-
tionel ansvarighet, och den förutan är all stats-
författning illusorisk, anser jag förslaget böra an-
tagas.
De gifves äfven ett annat lika vigtigt skäl, som
talar för antagandet. Man har klagat öfver brist
på enhet, eller hvad man kallar system, uti rege-
ringsåtgärderna. Jag dömer ej om befogenheten till
denna klagan — den torde vara mindre än mån-
gen föreställer sig — men sakpas verkligen den
fullständiga enhet, som utgör ett nödvändigt vil-
kor för hvarje kraftfullare statsförvaltning, så bör
skulden derför mindre kastas på personerne än på
våra former. Med de hittills gällande föredrager
hvarje Statssekreterare de till deras Expedition hö
rande mål, icke blott fullkomligt oberoende af de
öfriga Stats-expeditionerna, utan äfven dem ove-
tande och utan ringaste legai kommunikation af de
grundsatser, hvarefter ärenderna bebandlias. Då nu
gräns-linierna emellan de serskilda Stats-expedi-
tionernas embetsbefattining hvarken varit eller nå
gonsin kunna blifva strängt bestämda och afskilj-
da, kan det lätt inträffa, att beslägtade och till en
del likartade mål få vid olika föredragningar en
elika utgång — utan att ringaste förebråelse kan
med billighet göres, hvarken StatsRådets ledamö-
ter eller de föredragande Statssekreterarne. Till
upplysning om detta förhållande, kan jag försäkra,
att jag, under den tid jag föredragit HBcklesiastik-
ärenderna, hvarken meddelat mina embets-kawmra-
ter underrättelser om de inom min Expedition fö-
rekommande mål, icke heller om de till dem hö
rande, hvarken begärt eller ethållit något medde-
lande, och att jag med få undantag både om de
föredragna målen och de fatiade besluten först ge-
nom andras berättelser elier genom allmänna tid-
ningar erhållit kännedom. Denna obekavotskap, så
vidt den rörer besluten, sträcker sig äfven till de
ärendsr, hvilka öfverlemnas till Förste Expeditiuns-
sekreterarens föredragning; är denna en gång å:
honom uppdragen, så fordrar, jag vill icxe säga
grannlagenheten, utan pligt och heder, aut Stats-
sekreteraren låter föredragenden bandla sjelfstän-
digt, utam att på ringaste sätt tillåta sig direkt el-
her indirekt inverka på utgåsgen. Det är nemligen
icke längre Statssekreteraren, på hvilken den le-
gala ansvarigheten hvilar — han har sjelf satt sig
ntom all beröring med frågan, är af Konstitutions-
Utskotres oåtkomlig — och bör derföre öfverlemna
den ät den ansvariges fria öfvertygelse, äfven om
den någon gång skulle befionas i strid med Stats-
sekrete:arens egen, Delta torde man kalla miss
förhållande, som bör afhjelpss. Det nya StatsRåds-
organisations -förslaget erbjuder ett säkert medel
dertill, enär det stadgar, alt samtlige departemenis-
chefer icke blott skola äga rättighet att öfvervara
hvarandras föredragning, utan derjemte å!ägger dem
skyldighet att med konstitutionel ansvarighet del-
taga i rådslagen om alla mål af synnerlig vigt och
omfattning, som tiil Rikets allmänna styrelse höra.
Då nu tillika expeditions-cheferne i stats-departe-
menterna blifva afsättliga, och således af departe-
ments-cheferna beroende, kan man med skäl for-
dra enhet och system både inom ett och samma
departement och uti styrelsen i allmänhet. Lag-
ger man härtill departements-chefernes medgifoa
rättighet, att till vederbörande expedie:a föreskrif-
ter och erinringar om verksä!lighet af utfärdade
beslut, så kan man tillika hoppas raskare fart oci
större sammanhang i administrationens serskilda
grenar.
Men churu jag således lemnar min röst till för-
slaget och anser det vara en vigtig förbättring i
vårt nu varande statsskick, så har jag likväl icke
för mig döljt eller varit blind för de brister och
ofulikomligheter, hvilka vidlåda detta förslag. Det
innefattar snarare ett utkast till en blifvande än-
domälsenlig organisation än det utgör ett fullstän-
digt utfördt och sammanhängande helt. Det läg-
ger endast grunden, men uppför alls icke sjeifva
byggnaden. Vi beträda härigenom en af Svenska
folket oförsökt bana, anvisad af tidens anda och
omstäadigheternas trängande kraf. Försynen skaii,
boppas jag, leda deras öfverläggningar och bestut,
hvilka skola närmare utstaka vägen och afböja för-
villelser å ena och andra sidan. Alit kan man ej
fordra se på en gång ordnadt och fullständigt;
men med fösterlandskärlek, enig samdrägt och in-
bördes förtroende, skola vi ej förirra oss på orätta
vägar. Skulle detta förslag först af Rikets Ständer
gillas, och sedan af Kong!. Maj:t sanktioneras, så
reserverar jag mig öppen talan i afseende på de
ytterligare åtgärder, jag för verkställigheten anser
nödvändige, och deribland räknar jag äfven ökade,
icke obetydliga anslag, hvarförutan det nya machi-
neriet icke kan gå, och förändringen icke leda til!
de förväntade lyckliga resultaterna.
Kontraktsprosten Nordhammar instämde med
dem, som talat för förslaget, och yttrade: ade olä-
genheter, som dermed äro förenade, uppväga dock
icke, eller äro ens jemförlige med fördelarne af);
detsamma. Antagandet af förslaget är dessutom
oucdvikligt. Det är värdigt Rikets Ständer, och
serdeles detta Stånd, att visa sig försonligar. ,
Biskopen m. m. Agardh, som vid sista Riksda- I
gen med sin röst deltog uti förslaget, anförde::
Hva? man i andra konstitutionella länder kalhard
ministår, bar i vår nuvarande statsförfattning ickels
s
e
g
f
a ST KR TR NN
-—
något motsvarande, emedan ministeren i dessa län-
der består af något helt och solidariskt, då deremot
vår Regering består af två alltid skiljda, möjligen