dra
Ormus hade länge vwarit sysselsatt med att
utarbeta en plan för jordens ekonomi, hvarige-
nom både menniskan och naturen skulle så vidt!
som möjligt nå fullkomligheter. Som den till
verkställande promulgationen häraf komme att
medföra mycket detaljarbete och skrifveri; häde
han skaffat sig ett fullständigt kansli, och in-
redt sin stora salong med väggskåp och. dubbla
pulpeter öfver hela golfvet. Han egde sina or-
dentllga expeditionssekreterare, registratorer, ko-
pister, ända ner till vaktmästare och rumso-
perskor. Efter mycket ödande af tid och påp- 1
per, var nu Ormus ändtligen så långt kommen,
att han på sitt kanslibord hade tiggande färdi-l
ga, utskrifna, kollationerade och undertecknade
tolf plskater, rörande jordens framtida styrelse
med hvad dit hörer.
Förr än vi vidare betrakta dessa märkvärdiga
dokumenter, bör likväl omnämnas en scen; som
kort förut egde rum mellan Ormus och Ariman,
Hvilken hälsat på honom en aftonstund. Ormus tog
sig vid detta tillfälle före att göra sin gäst under-
kunnig om sina planer och om hur förnumstigt
hen tänkte stöka till med allt. Ariman gjorde
till ena början härvid endast en vänlig anmärk-
ning, och föreställde: honom om det var så -all-
.deles billigt, att de der uppe i månen skulle
utstaka hur menniskorna borde lefva på jorden,
och om det icke vore bättre att dessa finge o-
stördt utbilda sig och sina samhällen efter de-1
ras egna anlag. Ormus svarade, att menniskor-
na och jorden, om de lemnades på egen hand, j
skulie af sina anlag ledas till förderf;-hvarföre!
det vore nödvändigt, att de styrdes till det
Tätta af en obervende makt utom dem; och
han, som nu en gång för alla var sjelfva det!
goda i verlden, hvem vore mera än han qvali-
ficerad till en dylik guvernörs-post? Jag skall .
föra jord och mensklighet till-det som är godr;
de skola följa mig och: vara sälla, de må lida
dervid så mycket som heldst. - Ariman repli-
kerade: Om en makt utom ett lefvande vä-
sende vill styra detta åt ett hållj dit: det icke;
sjelf hör, så skall denna makt, om den ärsvag,:
misslyckas, om stark, endast på det sättet. lye-
kas; att den krossar och förlamar det lefvande!
ting, som den Vill förlyckliga genom sin väl-!
ment2, men dunima dragting.. Han föreställde
honom vidare, huru han för att vinna sitt sto-:
ra ändamål, i stället att anlägga kanslier i må-
nan, borde lefva inne i: sjeliva menskligbeten,
och gezrom en väckt önskan och åtrå inngi
varälserna sjelfva, genom ett hemligt inre upp-
ställdt ideal hos dem, förmå dem att såsom af
egen vilja söka det ädlare, sin förbättring: Or-
mus, som nnder allt detta stått och fönderat
på ett bref, som han skulle? diktera för sin;
expeditioussekreterare, afbröt vresigt. sin gästs
filosofiska räsonnemang, och Ariman blef -bär-
öfver å sin sido vid dåligt humör; han lät sig!
likväl ieke af sin vrede öfvermannas, utan tog!
-ett lugnt. farvälcaf -Ormus, yttrande till slut!
desså betydelsefulla ord: aJag går. Jag ser att
du har mycket att göra och får kanske än
mer; jag vill alltså icke störa dig. Jag har
icke hus och bem, som du, än mindre kansli,
följer sällan några gifna planer. Det oaktadt,!
skal! jag ändå uträtta någonting, och det jag
icke sjelf gör, skall jag en gång sända min
son att uträtta. Farvälls Så talade Ariman,
detta urväsen, som man kanske misskännt. bra
mycket, då man kallat det för det ondas prin-
eip, och som bestämdt säkert, i hvilket fall
som heidst, bör få gälla som ett knälfveln så
ljust hufvud. - Efter den betan voro Ormus och
Ariman aldrig mer kontanta, ech härifrån här-
leder sig den verldsomfattande träta mellan
hvad man kallat den ond? och goda principen,
som blifvit så ryktbar i Österlanden och som
äfven i Europa, eburu under andra namn: och
former, blifvit af stor vigt för många.
Men Ormus befallde sin registrator i svarta!
boken, anteckna. den utgångne såsom miss-
tänkt person, och sätte sig åter att syssla med sin
stora verlidsplan och sina öfversvindeliga plaka-
ter. Tolf blafvo, som sagdt är, deraf färdiga
innan kort tid. Raåbrikerna voro dessa: 4ä:o
om hur menniskan skall sig förbåHa motaska,
barn, tjenstfolk, Husdjur. -2:5. Om hvad mat!
och dryck menniskan må taga åt sig, samt hu-
ru husbonde! skall sig:förbhållgy när tjenares ma- i
ge är i olag. - 3:0. Om huru menniskan ärför-
pligtad att bygga sig skepp och båtar, hvilka!
vatten bon skall befara, hur mycken vinning
af handel hon är skyldig att skaffa sig i vissa!
hamnary sånit beloppet af den förlust hon eger
ätt lida i ahdta. 4:0. Om. jordens indelning.i
riken, landskap och tutigomål. 50. Gitugångs-
reglemente. 7 6.0, Öm insättande af styrande
personer bland menniskorna, då Ormus icke!
sjelf har läglighets7:0: Om konster; hur qvin-
na vare skyldig att om sommaren bruka randiga
och rutiga tyger.af vissa färger. 8:0. Om på
hvad sätt echbvilka slag af örter mullen vid
föreskrifna årstider har att framalstra. 9:09: Om
trädgårdar, hvilka slags rosor, — modell vid-
fogas, — der böra Uppväxa till lust att se och
I