VEJjEV I: FT)y AA ANP Ft Dito Till konsulerne 4535,009 N. Sp. D. å 21.:dels Rdr Sv. Bko, för 4831, 35,000: för 4835, 35,000: Sv. B:ko Rdr, för 4834, 540,536: 45. 4; för 1835, 525,845: 14. 40. Genora Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 4 Febr. 4836 anordnas löner till åtskillige dels nya generalkonsulater, m. m. att utgå af handelsoch sjöfartsfonden, såsom i Philadelfia, Rio Janeiro, Lissabon å 3,500 Rdr Hamb. B:ko hvardera, Agenter i Columbien å 3 500, och i Florens 2300, eller tillsammans 46,000 Rådr Hamb. B:ko å 428 sk., Sv. B:ko 42666: 32. Hvad sedermera i lika vig kan vara disponeradt, har jag icke kunnat erfara, men antager för säkert, att för ministrars och konsulers underhåll af Kongl. Maj:t årligen infordras omkring 600,000 Rdr Sv. B:ko, och redovisas detta belopp blott för iftans Maj:t enskildt. Summans svindlande höjd gör anmärkningar härvid nästan öfverflödiga. En makt af tredje eller fjerde rangen utvecklar sålunda en statsluxe, som alltför illa står tillsammans med folkets hemma i landet omständigheter, och som ej det ringaste måtte kunna imponera på utländske makter, som nu för tiden nogsamt mäta och känna hvarandras ställning. Det plägar tvertom skada krediten när man får anledning tro, att någon depenserar mera, än tillgångarne, rätteligen rådförde, medgifva. De mäktige Amerikanske fristaterne bålla i allmänhet endast måtteligen aflönte Chargös daffaires, och vi hafva likväl Europeisk erfarenhet af, huru väl de förmått bevaka deras landsmäns intressen och skaffa godtgörelser för lidna oförrätter. Öfvergå vi till inhemska jemförelser, så befinnes, att våra 45 utländske missioner kosta mer än bela den egentliga högre civilförvaltningen och mera af totalbeloppet än 3, 6 och 9 Hufvudtitlarne, Kollegierne och Hofrätterne tillsammans. Efter en annan betraktelse skulle 7 a 8,000 jordbrukande familjer kunna lefva förnöjsamt året om, och 400,000 dito undgå utpantnvingar för kronoutskylder, om de samfällt ägde att disponera detta belopp, som ödslas bort, vare sig af gunstlingar eller i en flärdfull representation i fremmande land. Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörande Utskott, hvilket torde taga i öfvervägande: 4:0) Huruvida icke den primitiva dotationen till Minister-staten, med afseende på landets behof af skattelindringar, kunde nedsättas. —2:0o) Hvilket äfven torde kunna så ställa och utföra folkets talan, att 635 S:a Reg.formen, innehållande det, astatsmedel icke må annorlunda användas, än af Ständerna fastställdt blifvit,, också må blifva en sanning. Vid ofvanberörde tillfällen, då handelsoch sjöfartsfondea samt extra statsanslaget, i så betydlig mån, anlitats för att gynna d:plomatien eller de hemliga utgifternes departersent, synes Hans Maj:ts rådgifvare och kortrasignanter icke hafva nog lifligt erinrat sig nyssnämnde giundlagsstadgande. C. F. Wern. Riksdagsmannen Heurlins mot:on om en minnesvård åt von Linn. Vördsamt Memorial! Det är icke obekant huru andra länder hafva hedrat vår stora landsmans, verldsvälgör:rens Carl von Linns minne, likasom de tillegnat sig hans upptäckter. Fester hafva firats, minnesvårdar hafva upprests till hans ära. Hen var en kung inom sitt gebit. Det sätt, hvarpå erkänslan mot hans minne uttalat sig, har derföre också varit ett nästan konuugsligt. Hvad har, i jemförelsa härmed, Sverige hans fädernesland gjori? Jag vill visst icke vara orättvis. Hans minne är nationen kärt. Man taler om bonom i skrifter med aktning, man benämner Ihonom Botanikers fader, man berömmer sig öfver att en så frejdad man var en Svensk; ja, man har äfven hågkommit hans namn vid det Universitet, der han tillbragte sitt verksamma lif, likasom man rest honom en gipsbyst på Gymnasii Bibliotheket i Wexiö. Men staten — hvad har den gjort? Ett åtminstone. Den har begått en glömska, som knapt kan förlåtas. På den fläck, der han föddes. finnes der någon påminnelse af landsmäns erkänsla? Ja, al en enda. Komministern i församlingen bar, då n:tionen glömde sin pligt, rest horom en enkel Isten, en vård sådan som den enskilde mannens små tillgångar kunde åstadkomma. Men der finnes, jag säger det till mina lsndsmäns blygd, knappt en blomma — utom dem en frikostig natur öfverallt planterar — som ger en erinring om att det var här, som blommornas bgstiftare inhemtade de första bokstäfverna af det system, som sedermera blef verldens. Man framhåller öfverallt och vid alla tillfälllen för oss våra stora minnen. Yi lefva. af snart sagdt intet ennat än våra minnen. Nå väl! Om våra minnen äro ess så dyrbara, hvarföre lutesluta vi från kretsen af dem ett ibland de AN. sn pH s a illam mn sat an Il la mån