VEJjEV I: FT)y AA ANP Ft
Dito Till konsulerne 4535,009 N. Sp. D. å
21.:dels Rdr Sv. Bko, för 4831, 35,000: för
4835, 35,000:
Sv. B:ko Rdr, för 4834, 540,536: 45. 4;
för 1835, 525,845: 14. 40.
Genora Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 4
Febr. 4836 anordnas löner till åtskillige dels
nya generalkonsulater, m. m. att utgå af han-
dels- och sjöfartsfonden, såsom i Philadelfia,
Rio Janeiro, Lissabon å 3,500 Rdr Hamb. B:ko
hvardera, Agenter i Columbien å 3 500, och i
Florens 2300, eller tillsammans 46,000 Rådr
Hamb. B:ko å 428 sk., Sv. B:ko 42666: 32.
Hvad sedermera i lika vig kan vara dispone-
radt, har jag icke kunnat erfara, men antager
för säkert, att för ministrars och konsulers un-
derhåll af Kongl. Maj:t årligen infordras om-
kring 600,000 Rdr Sv. B:ko, och redovisas
detta belopp blott för iftans Maj:t enskildt.
Summans svindlande höjd gör anmärkningar
härvid nästan öfverflödiga. En makt af tredje
eller fjerde rangen utvecklar sålunda en stats-
luxe, som alltför illa står tillsammans med fol-
kets hemma i landet omständigheter, och som
ej det ringaste måtte kunna imponera på ut-
ländske makter, som nu för tiden nogsamt mä-
ta och känna hvarandras ställning. Det plägar
tvertom skada krediten när man får anledning
tro, att någon depenserar mera, än tillgångarne,
rätteligen rådförde, medgifva.
De mäktige Amerikanske fristaterne bålla i
allmänhet endast måtteligen aflönte Chargös
daffaires, och vi hafva likväl Europeisk erfa-
renhet af, huru väl de förmått bevaka deras
landsmäns intressen och skaffa godtgörelser
för lidna oförrätter.
Öfvergå vi till inhemska jemförelser, så be-
finnes, att våra 45 utländske missioner kosta
mer än bela den egentliga högre civilförvalt-
ningen och mera af totalbeloppet än 3, 6 och
9 Hufvudtitlarne, Kollegierne och Hofrätterne
tillsammans.
Efter en annan betraktelse skulle 7 a 8,000
jordbrukande familjer kunna lefva förnöjsamt
året om, och 400,000 dito undgå utpantnvingar
för kronoutskylder, om de samfällt ägde att
disponera detta belopp, som ödslas bort, vare
sig af gunstlingar eller i en flärdfull represen-
tation i fremmande land.
Jag anhåller vördsamt om remiss till veder-
börande Utskott, hvilket torde taga i öfver-
vägande: -
4:0) Huruvida icke den primitiva dotationen
till Minister-staten, med afseende på landets be-
hof af skattelindringar, kunde nedsättas.
—2:0o) Hvilket äfven torde kunna så ställa och ut-
föra folkets talan, att 635 S:a Reg.formen, innehål-
lande det, astatsmedel icke må annorlunda an-
vändas, än af Ständerna fastställdt blifvit,, ock-
så må blifva en sanning. Vid ofvanberörde
tillfällen, då handels- och sjöfartsfondea samt
extra statsanslaget, i så betydlig mån, anlitats
för att gynna d:plomatien eller de hemliga ut-
gifternes departersent, synes Hans Maj:ts råd-
gifvare och kortrasignanter icke hafva nog lif-
ligt erinrat sig nyssnämnde giundlagsstadgande.
C. F. Wern.
Riksdagsmannen Heurlins mot:on om en min-
nesvård åt von Linn.
Vördsamt Memorial!
Det är icke obekant huru andra länder haf-
va hedrat vår stora landsmans, verldsvälgör:-
rens Carl von Linns minne, likasom de tilleg-
nat sig hans upptäckter. Fester hafva firats,
minnesvårdar hafva upprests till hans ära. Hen
var en kung inom sitt gebit. Det sätt, hvarpå
erkänslan mot hans minne uttalat sig, har der-
före också varit ett nästan konuugsligt. Hvad
har, i jemförelsa härmed, Sverige hans fäder-
nesland gjori? Jag vill visst icke vara orättvis.
Hans minne är nationen kärt. Man taler om
bonom i skrifter med aktning, man benämner
Ihonom Botanikers fader, man berömmer sig öf-
ver att en så frejdad man var en Svensk; ja,
man har äfven hågkommit hans namn vid det
Universitet, der han tillbragte sitt verksamma
lif, likasom man rest honom en gipsbyst på
Gymnasii Bibliotheket i Wexiö. Men staten —
hvad har den gjort? Ett åtminstone. Den har
begått en glömska, som knapt kan förlåtas. På
den fläck, der han föddes. finnes der någon
påminnelse af landsmäns erkänsla? Ja, al en
enda. Komministern i församlingen bar, då n:-
tionen glömde sin pligt, rest horom en enkel
Isten, en vård sådan som den enskilde mannens
små tillgångar kunde åstadkomma. Men der
finnes, jag säger det till mina lsndsmäns blygd,
knappt en blomma — utom dem en frikostig
natur öfverallt planterar — som ger en erin-
ring om att det var här, som blommornas bg-
stiftare inhemtade de första bokstäfverna af det
system, som sedermera blef verldens.
Man framhåller öfverallt och vid alla tillfäl-
llen för oss våra stora minnen. Yi lefva. af
snart sagdt intet ennat än våra minnen. Nå väl!
Om våra minnen äro ess så dyrbara, hvarföre
lutesluta vi från kretsen af dem ett ibland de
AN. sn pH s a illam mn sat an Il la mån