NV VD Bf DO
flere anmärkningar emot Konungens rådgifvar
än vid någon föregående riksdag, och ena rådgi!
vare blef ställd under riksrätt. Talaren had
redan 4817 antydt, att dylika adresser voro o
lämpliga. On en adress uttryckte gillande oci
belåtenhet med styrelseåtgärderne, så hade Stän
derpa derigenom i förväg betagit sig rätt ti
granskning af rådgifvarnes handlingssätt, i mot
satt fall kunde det hända, att om klander elle
ogillande uttrycktes, resultatet af Konst. Utekot
tets granskning af Statsråds protokollen ledd
till eit alldeles olika resultat. Dylika adresse
syntes talaren icke medföra någon nytta. Hai
afstyrkte derföre bifall till adressförslaget. —
Greftve Frölich, David, kunde ej gå in på Fri
herre Cederströms grundlags-tolkning att, för de
frågan blifvit behandlad i Konstitutions-Utfkot
tet, adressen också nödvändigt måste remittera
till Utskott, innan Ridd. och Adeln deröfve
kuade ingå i någon öfverläggning. Trodde at
Ståndet kunde och borde säga att adressen ej vo
re lämplig. I den delen förenade sig Grefven hel
och hållet med Friberre Boye. Han hade dock ej,
likhet med den sistnämnde talaren, kunnat iadress
förslaget upptäcka något förnärmande för Ko
nungen. Han kunde ej felicitera Friherre Boye
snarare beklagade han honom, att han inledt den
na fråga. Bad slutligen Ståndet ej låta förled.
sig af Friherre Cederströms grundlagstolknirg. —
Hr. von Heyne fann olämpligt, att Ridderskape:
och Adeln förenade sig med Bondeståndet. Ansåf
ej ordalageno i adressen olämpliga; deri funnos vä
saker, som kunde kallas klander, om de hade ståt
enstaka, men ej, då de stedo der såsom motive
försde förbättringar, adressen åsyftade. Här hade
blifvit anmärkt, att adressförslagets författare i et:
sedpare anförande haft förnärmande uttryck, och
Talaren instämde i denna enmärkning. Det hade
dock varit öfverflödigt sf Friherre Boye, att apo.
strofera nämnde motionär. Öaskade att Motionä-
rer ville antaga såsom regel: lugn och allvar. —
Grefve Horn tackade Grefve Frölich för hans yt-
trande och instämde med honom deri, stt den stora
principen, som uttryckes genom en adress till svar
på ett trontal, ej är fullt tillämplig på en fyrdelad
representation. Om förslag härom bos oss väckas
och bifallas i ett Stånd, så är det dock föga hopp
att de gå igenom i alla. På denna grund bestred
Taiaren, att det if-ågavaranda förslaget till adress
kunde antagas oeförändradt. Det kunde ej förme-
nas ett Siånd, att besluta en adress och frambära
den det beslurar; sådant vore Ståndets ensak. In-
tet annat Siånd hade rätt att deröfver yttra sig
ogillande. Erkände uppriktigt, att han fann ett
och annat utiryck och uppgift i adressförslaget,
som hindrade bonom antaga det, men Ståndet hade
altid den utväg, att, för sin del, låta uppsätta en
annan adress, så vida det fann skäl att besiuta en
dylik, bvilkxet Talarea ej, för sin del, ville bedöma.
Han ansåg ej Ridderskapet och Adeln kunna eller
böra med ogillande nedlägga der från Bondestån-
det kommunicerade förslag, och yrkade, att ej nå-
got beslut måtte fattas, som kunde förnärma det
Hedervärda Bondeståndet. En Talare hade be-
stridt adressförslagens lämplighet i allmänhet och
talat om Represeutationen såsom en vexelundear-
visningsskola. Man måste väl antaga, att våra
Representanter ej komma hit så okunniga om ställ-
ningen i landet, så obekanta med folkets röst, att
de behöfva kallas en vexelundervisningsskola. Detta
vere, i Talarens tanka, en alltför låg åsigt af vår
Representations ståndpunkt. Om Ridderskapet och
Adelno skulle besluta, att lägga Bondeståodets in-
bjudning till handiingarne, så ansåg han det ej
böra ske dorföre, att den ansågs såsom en allmän
fråga. — Friherre Cederström, Jacob, upprepade åter
sitt yrkande, stt Ståndet måtte anse sig af grund-
lagen hindradt upptaga denna fråga, såsom ännu
ej behandlad af Uiskot:. Biafsked af Stånd, hvilka
värit lagliga eniigt 4720 års regeringsform, hade
upphört ati vara det, efier antegande af 4809 års
konstitution. — Friherre von Döbeln, Napoleon, ät-
gaf härefter ett muatlig ywurande, hvilket Ref. blott
ganska ofullkomligt förmådde uppfatta, i anseende
till det buller och den munterhet, som icke sällan
gjorde, att Friherrens ord ej hörde:. Han började
med att förklara, att han visste helt och hållet
hvaraf en pärskammeare bestod. Han kände äfven
huru en deputerodekammare tillkomme. Kände
äfven fullkomligt ministrarnes ansvarighet. Kände
fullkomligt betydelsen af veto. Sedan 20 å 25 år
vore Friberren hemma i teorien för det Eonstitu-
tionella statsskicket. I början bade han troflt, at!
folk och furste ingått kontrakt; men nu gjorde
han det ej mera. Konungens makt stod öfver fol-
kets, emedan hans erfarenhet siadgat, att en sken-
Bar styrka iåg hos folket. Hvar vore folket battre
skyddadt, än under skyddet af en mäktig adel? E:t
krigare- och ett adelstånd, religionslärare och bor-
gare kunde alltför väl ligga till grund för n sam-
hbällsinstitution, sådan, som den norska och fran-
ska. Talaren hade mycket sysselsatt sig med teo-
rier. Håndelsen hade kastat honom in i en stor
mation, efter dyningen af en politisk storm. Bör-
den representerade bos oss för en klass af öfvor
2 millioner menniskor. Adeln borde derföreintres-
sera sig för Bondeståndet. Såvida tiden ej anses
så långt framskriden, att en adress till svar på
troptalet numera kommer för sent, tillstyrkte Ta-
feren, att Ridderskapet och Adeln måtte bifalles
adressförslaget. — Friherre Boye, Ludvig: De
händer någon gång vid våra öfverläggningar, at
man hörer galst, att man uppfattar galet, och följ
gen deraf blir missförstånd. Raka motsatsen a
hvad han gjort, bade Grefve Frölich yttrat att har
sagt. Frihersen bade ej sagt, att något olämplig!
fanns i adressförslaget. Kunde ej heller vidkännas
att hafva apostroferat någon. Talaren gäfve al
hyllning ät Hr von Heynes yttrande oi lugn och
ordning: de voro båda dygder, som förtjente akt-
ning. En ahnan dygd vore, at ej låta skrämma
sig. — Grefve Löwenhjelm, Gustaf, uppstod alle-
mast, för Ått lägga några ord till kontroversen om
Öl dök. un Jas ltt lat Att Vigra NrANnACftfinan Manna