FAT FIF RITA SSV EP PC de tillvägabringa en adress, hvari sanning kunde förenas med uttryckande af ohycklad vördnad och tillgifvenhet för adressens höga föremål. — Grefve Frölich kunde ej fatta, att Friberre Sprengtportens förslag vore en ny fråga. Hr von Troils är en ny fråga och kan bordiäggas. Hr Lendtmarskal!ken förklarade, att då Friherre Sprengtportens förslag att uppdraga Expeditions-Utskottet författa en adress tillsvar på throntalet innehöll en fråga, som ej är bestämdt föranledd af Boadeståndets inbjudning, så utgjorde detta förslag en ny fråga, som hvilade på bordet. Grefve Löwenhjelm, Gustaf, skulle blott upptaga några ögonblick af Rid. och Adelins tid. Han förklarade sig hafva blifvit missförstådd af den Talare, sem uppfattat hans föregående yttrande så, att praxis vore grundlag. Detta hade aldrig varit hans mening. I fråga om en formssak hade han ansett häfdvunnen praxis konklusiv, ej ifråga om ett skattevotum. Han vädjade till Ståndets minne, buruvida han yttrat sig annorlunda. — Friherre Sprengtporten yttrade, att bans afsigt ej varit ett väcka en ny motion, men då Hr Landtmerskalken förklarat hans förslag vara en sådan, så finge han dervid låta bero. Hr Lendtmarskelken förklarade, att Friherre Spreogtportens motion således hvilade på bordet. Derefier frågade Hr Landtmarskalken, om Rid. och Ageln amtog Bondeständets inbjudning? hvartill svarades starka Nej. Propositionen att lägga inbjudaingen till handlingarne besvarades deremet med Ja. Motioner hos Adeln den 26 e. m. Hr Cederschiöld, Robert, har fästat uppmärksemheten på balansmålens tilltagande i Högsta domstolen, hvilke år 4827 utgjorde 519, men år 4837 de-emot 4427; och då det är omöjligt för domstolens ledamöter att under den närvarande organisationen medhinna mera, än som sker, helst de redan arbeta med rastlös verksamhet 5 dagar i veckan, så föreslår Hr Cederschiöld, att ett lämpligt arfvode måtte ansiås åt domstolens ledamöter emot det att de åtaga sig, att åtminstone tvåtredjedelar af året tjeostgöra på två divisioner, af hvilka den ena skulle uteslutande sysselsätta sig med balansmålen, tills de blifvit slutligen afgjorda. Vidare: Att till de rättsökandes bästa, bestämda tider mäå:te föreskrifvas såsom de längsta, in-: om hvilka lottning bör äga rum, berättelse ut-; färdas samt förhör anställas uti de till justitierevisions-expeditionen samt Hofoch Rådhusrätter ne inkomna mål och 35:2 Att likaledes bestämda tider från den dag,! då målen såsom utagerade till domstolens afgörande öfverlemnas eller kunna till slutlig pröfning företagar, varda utsatte, inom hvilka det skall åligga domstolarna, att, såvida laga hinder deremot icke möter, meddela sine domslut, som vid lagmansoch Häradsrätter alltid skulle ske vid samma ting, då ssken blifvit utegerad; samt ; 4:0 att förteckningar öfver alla oafgjorda eller oexpedierade mål böra insändas; från Justitie-revisionen och Öfverrätten till Justitis-ombudsman och från alla Underdomstolar till vederbörande Öfverrätter, med serskilda kolumner för dagen då målet inkmmit och anledningarne till dröjsmålet. EH: Hammarberg, Carl Axel, om busbehofsbränningen. Motionären föreslår inskränkning i bränvingstiden till 3 månader: November, December och April; rättigheten fortfarande fåstad vid jorden, men: minimivärdet för rättighet 500 Rdr i stället för 300; att i bylag hvar och en skall bränna för sig, och ej får slå sig tillsammans, att angifvandet till bränning skall ske för hela tiden, ej för den halfva; att ej annan redskap får begagnas till bränning, än ou är känd, att samma skatt som nu för sex månader, skulle betalas för 5 och erläggas i förskowt vid sngifningen, och att rättigheten att begagna högre pannor, än i första klassen, beror på ökadt egendomsvärde. Hr Werns yttrande i Borgareståndet den 49 Februari, vid remissen af Kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och hehof. Då den hos Svenska folket långsamt mognade öfvertygelsen, att statsutgifterne icke stå i något rimligt förhållande till nationens förmåga ätt bära dem, — att proportionen emellan tärande och närande hos oss är onaturlig, och den allmänna välmågan, oaktadt vårt lyckliga långvariga fredslugn, ej här kan tilltaga så länge bälften af landets sedelstock roulerar i kronans uppbörd eller dithörande institutioner, enär dessa förutsättningar bos våra konstituenter och principaler, hos den stora allmänheten nu mera hunnit så rotfästa sig, att de, genom oss, folkombud, måste sökas göras gällande, så torde våra bemödanden ej, såsom fordom, komma att rigtas hufvudsakligen på utfinnande af nya eller ökade inkomstkällor, utan fasthelldre på besparingar, samt införande af en bättre hushållning. Bland de många anvisningar Styrelsen gifvit å statsmedel, såsom det vill synas, i ändamil att upprätthålla Kunglighetens inflytande och glans, äre väl föga någre klarare i ögonen fallande, eller, efter våras borgerliga begrepp, onödigare, än de ständigt ökade, oerhörda anslagen till Svensk-Norska diplomatien och ministerkassan, som står under Hans Maj:ts egen höga, samt hemliga disposition. ; Dessa medel utgjorde, enligt de Stats-Revisorerne 48357 förelagde räkenskaper, af Riksens Ständer beviljade Hamb. B:ko 400.000 Rdr, som i Sv. B:ko uteått, för år 18354, med 281,1487: 27, för 18355, 271,576: 10. 4. Dessutom, enligt flere Kongl. reqvisitioner al extra statsanslagst uttagne för den så kallade kabinettskassan, hvars verkningskrets äfven ä af diplomatisk natur, för 1834, 50,000: för 1255, 43 000