Article Image
sin plats då en deputation infunnit sig for att inbjuda Presteståndet att med ett annat stånd deltaga uti en adress, hvilket detta Ständ med serdeles förkärlek omfattat och förfäktat, och som icke innehöll annat, än hvad hvarje redlig representant i enlighet med sannirgen kan och bör för sin Konung framställa. David Andersson från Halland: Jag är af samma tanke som von Zweigbergk och Hans Jansson. Af Hr Erkebiskopens uttryck vill synas, som skul le Bondeständets ära nu, mera än förr, stå på spel. I anseende till den förnärmande syftning Hr Erkebiskopens yttrande innehäller, anser jag nödvändigt få utredt, huruvida detsamma skall betraktas endast såsom en enskild åsigt af Erkebiskopen, eller tillerkännas egenskap af hela Presteståndets o pinion. Sone Pehrsson från Skåne, förenade sig till alla delar med Hans Jansson. Bengt Gudmundsson från Halland: Då jag till Ständet, efter slutad deputation, frambar ifrågavarande Hr Erkebiskopens svar, var det ej i den afsigt, att någon sådan beifran, som nu egt rum, derigenom skulle beredas, men jag ansåg mig pligtig ordagrant återgifya de ord, Erkebiskopen vid tillfället yttrat. Då Jag hörde dem framsägas, erfor äfven jag en känla af förvåning och missnöje, och jag vågar nu föreslå, att ett utdrag af detta protokoll mätte till Presteståndet öfverlemnas, på det Hr Erkebiskopen må blifva i tillfälle att tolka meningen med sine uttryck; härigenom kan jemväl blifva upplyst, om öfrige ledamöterne af Presteståndet gillajbans förfarande. Om Erkebiskopen anl: ser Bondeståndet hafva begått någon obetänksam! het, bör han utpeka den, likasom han bör förkla, ra när och hvar Bondeståndet visat brist på måtfa i sine förhandlingar., Hans Jansson trän Elfsborgs län: Diskussionen har tagit en vidlyftigare vändning, än nödigt varit. Hr Erkebiskopens förfarande tyckes imedlertid af Bondeståndet hafva rönt ett allmänt ogillande, men ehuru ifrågavarande tal blifvit hållet å Presteståndets vägnar, bör det, enligt min tanke, endast hänföras till ett enskildt yttrande af Erkebiskopen, som derför ensam far ansvara inför opinionens domstol. Diskussionen rörer således endast honom cch ej Presteståndet. Någon farhåga för splittring emellan begge stånden, är alltså ej. för handen. 1 Bengt Gudmundsson: Då Hr Erkebiskopen ytt, rat: Presteståndet anser sig böra etc. föreställer jag mig att han talat i hela Ståndets namn. Det! vore således ej ur vägen, att lemna Ståndet tillfälle att yttra sig, huruvida det antager eller 0-4 gillar deras Talmans framstållning. Johan Jacob Rutberg från Norrlands län: Jag delar samma åsigter som Bonden Hans Jansson, och! hemställer, om icke Bondeståndet handlade värdigast, att låta upprättelsen bero dervid, att Erkebiskopens tal stämplades med hela ståadets ogillande.. Härmed förenade sig Jacob Kiludblom från Söder-. manlands och Per Sahlström från Stockholms län. l Peter Jönsson från Jönköpings län: -hEburu jag hvarken vill eller kan försvara Hr Erkebiskopens :! ifrågavarande öttryck, anser jag, dock, lika med Hans Jauvsson, detsamma endast böra betraktas såsom ett enskildt yttrande, tillkommet i följd af någon miss-! belåtenhet å hans sida med Bondeståndets förhandling i afseende å adress-frågorna. Det är Presteskapets hufvudsakligaste föremål att för oss predika trons lära, och som trons förnämsta frukt är kärleken, så höra vi med Hr Erkebiskopen hafva öfverseende, oaktadt han emot oss felat hafver. Låtom oss derföre icke vidare tillräkna honom hvad som skett, utan öfverlemna det åt glömskan. Hans Persson från Gefleborgs län: Jag deltog! jemväl uti ifrägavarande deputation, och tillstär, att det föreföll mig mycket besynnerligt att vid ett sädant tillfälle andfå varning eller tillrättavisning af Hr Erkebiskopen. Jag skulle emedlertid gerna vilja veta från hvad tid han räknar vår gamla ära Gär räkningen ej längre tillbaka än till sista Riksdagen, var denna ära alltför dyrköpt, men derjemte ej mycket värd att taga vara på. För min del tror jag, att eburu Erkebiskopen talade i Presteståndus namn, uttryckte han likväl endast sin egen mening, hvilken sannolikt ej delas af någon anuan ledamot af ståndet. Det är väl fägnande att höra, det Hr Erkebiskopen vill samla oss under sina vingars skug ga; men Vi böra ändock lemua honom den underrättelse — eller varning, att vi denna Riksdag icke ämna bhfva några kycklingar under samma vingars huldrika utsträckring. Per Jönsson från Skåne: aJag kan visserligen ej annat än ogilla Hr Erkebiskopens förfarande, och delar i detta hänseende Hans Janssons mening, men jag vill ej eller underlåta fästa Brödernas uppmärksamhet derå, att vi utan medståndens tillhjelp ej kunna uträtta något väsendtligt uti våra vigtiga frägor, och att eniybet och samdrägt emellan S ånden är högst magtpåliggande. Jag vill sätedes önska, att vi icke genom någon förhastad åtgärd uppväcka ett Stånds hal, som kunde föranleda de bedröfligaste följder. David Andersson från Halland: aJag tror så mycket miudre något slånds-hat böra uppkomma deraf, att Presteståndet genom Protokolls-utdrag få del af denna diskussion, som det derigenom beredes ståndet tillfälle att rentvå sig från misstankan att hafva gillat sin Talmans förfarande.n Lars Larsson från Elfsborgs län : Jag har ej förr än nu haft kännedom om Hr Erkebiskopens svar i anteduing af ifrågavarande inbjudning, och finner, lika med Hans Jansson, att samma svar icke stämmer väl öfverens med den aktning, som emellan olika stånd, äfven med okiljda åsigter, bör förefinnas; men då Erkebiskopens yttrande ej gerna kan anses hafva tillkommit efter någon föregången öfverläggning med ståndet, samt således endast bör betraktas såsom en enskild persons uttalade mening, tror jag, alt med Bondeståndets karakter och värdighet vore mest förenligt, att icke fästa något vidare afseende derå, utan låta bero vid den opinionsyttring, som nu ägt rum. Vår tid är verkligen allt för dyrbar för att upptagas med vidlyftiga och onö dira ordstrider. Christen Andersson från Malmöhus län instämde uti Bengt Gudmundssons förslag, att tj Presteståndet aflemna utdrag af Protokollet i från. Anders Trysen från RE NYE ogillar på det högstå de af Hr Erkebiskopen fällda uttryck, a AR oo ak 12 otömdato ar: da or höj

28 februari 1840, sida 3

Thumbnail