SATSER OSS SSE SE so AR
minimilönen, erhålla bidrag, ej öfverstigande 30
R:dr för hvarje, att utgå af det kreditif af högst
30,000 R:dr årligen, som Kongl. Maj:t för ändamå-
let äskat, fruktar jag, att samtlige församlingarne
torde i sådant afseende med underdåniga ansök-
ningar inkomma, och anse sig i behof, helst få, om
någon, torde ega de för en fullständig folkskola nö-
diga anstalter i behö-ig och tillräcklig ordning.
Att således med den uppgifna summan biträda, för
ändamålet, hvarja församling, vore det lättaste, men
derföre finnes måhända kreditivet otillräckligt. Att
bestämma det relativa behofvet församiingarne e-
mellan kommer imediertid alltid att med stor svå-
righet blifva förenadt. Skall derför läggas till grund
folkmänagdstabellerove, kommer samma grund alltid
att sakna större säkerhet, emedan församlingar af
mindre folkmängd finnas, som vida lättare kunna
bestrida den för folkskolans nödiga afgäld än mån-
ga af dem med större. Då det icke lärer sig göra,
hvilscet jag nyligen yttrade, att med det föreslagna
högsta bidraget bistå alla församlingar, och hvilket
ungefärligen motsvarade hälfien af den för läraren
bestämda minimisflöningen, tar jag mig friheten
hänvisa till det förslag, jag uppgifvit, för bestri-
dande: af de med folkskolan förenade kostnader,
att nemligen af egentlig allmoge, eller från alla
personer, som icke hafva embeis-, egendoms- eller
rörelsebevillning till 5 R:drs belopp, ingår endast
hälften elier på sin höjd ?,:delar af den personli-
ga skyddsafgiften till statsverket, och den andra
hälften eller åtminstone den återstående fjerdede-
len af sagde afgift, hvilken! ock på samma gång
och på enahanda sätt som hittills uppbäres, redo-
visas af uppbördsmannen och öfveriemnas till för-
samlingsstyrelsen, som använder dessa medel till
folkundervisningen och fattiga barns uppfostran.
Prosten Säve anförde: Då folkundervisningen nu-
mera är en national-argelägenket, omfattad lika
mycket af regeringen som af folket med det lifli-
gaste deltagande, b-höfver här ej ordas om nyttan
eller nödvändigheten af dess allmänna spridning.
Må det vara nog, att i vårt land finuas 2,308 för-
samlingar, af hvilka, enligt offeutliga uppgifter mera
än hälften eller 142141 ännu sakna fasta eller am-
bulaio:iska skolor. Må vi icke jemföra oss med
de i afseende på undervisningen lyckligast lottade
ländar i Europa, med Wöärtemberg, Baden, Saxen
Bäjern eller Preussen, der reden i 20 år varit ett
allmänt väl organisersdt sjstem af feliskolor, utan
endast med vår närmaste grannstat, brödrariket i
Norrige, der enligt 1827 års författaing åtminstone
vid hva je moderkyrka fianes en fast skola och dess-
utom ett stort antal ambulatoriska skol lärare. Hvad
sem i detta fattiga och glest befolkade land varit
möjligt att verkställa, det bör äfven här i Sverige I
kuasa åstadkommas, om Konungen och Rikets Stän-
der derom förena sina upplysta och kraftfuila ber I
mödanden. I afsaende på verställandet förekorama
i synnerhet 3:e frågor, hvilka jag i möjligaste kort-
bet skall söka att besvaras: 4:0 Hvem skall beko-
sta folkskolan, kommunen eller det sllmäncna, eller
om denna utgifi blir gemensam för båda, huru j
mycket bör hvar och en dertill bidraga? 2:3 Huru!
böra folkskolofna vara beskaffade, hvilken det af:
foiket böra de förnämligast omfatta, samt hvilka
läroämnea? 3:o Huru skola lärare dertill bildas, :
och hvem bör öfveriega icke blott den närmare tillr.i
synen öfver, utan ock den hufvudsakligare uader-
visningen i skolan?
I afseende på den förste punkten instämmer jag
fullkomligt i den åsigt, som äfven i den nådiga
propositionen finnes uttryckt, att folkskolorna böra
bekostas bufvudsakligen af Församlingarne sjelfva,
samt att Staten endast i den mån bör bidraga,
som Kommunerna befinnas dertill oförmögna. För-
samlings-bidragen åter böra utgå, icke såsom Pro-
sten Sandberg föreslagit, af alle lika, genom en
viss nedsättning i den personliga skyddsafgifien,
utan till en del allmänt genom en årlig afgift af
hvarje mantalsskrifven person och till den öfriga
delen, såsom Fattigvårdskommitteen föreslagit, ge-
nom uttaxering efter bevillningen på egendom, rö-
relse eller lön. Sedan en öfverräkning sålunda
skett öfver så väl kostnader för skolan, som äfven
hvad Kommunen, utan dess för stora betungande,
kan åstadkomma, bör Staten tillägga det bristande.
I Preussen bekostades år 1831 på folkundervisnin-
gen, skollärare-seminarierne inberäknade, 700,000
Rdr svenskt Banko af statsmedlen, men det öfriga,
5,000,000 Rdr Bko, af Kommunerna sjelfva, hvaraf
synes, att statsbidragen gingo knappt till !,:del.:
I vårt land torde det allmänna böra bidraga med .
minst !,.del, börande detta understöd, för rättvi-
sans skull, utgå till äfven de Församlingar, som
gå egen bekostnad redan stiftat folkskolor. Att
här, såsom i andra länder, och, enligt hvad i den
Kongl. propositionen blifvit antydt, fordra en viss
veckoafgift för hvarje barn, som hålles i skolan,
fruktar jag, skulle blifva ett betydligt hinder för
sakens framgång. Undervisningen bör sålunda vara
kostnadsfri, sedan de allmänna skolumgälderne
blifvit. betalte. Deremot bör det alltid vara ett
åliggande för församlingen, att bekosta skolbygg-
nad, der sådan beböfves eller åtminstona husrum, !
ved och ljus för skoilärare.
I afseende på den andra frågen: hvilka äro fö-!
remålen för folkskolan? behöfver jag koappt näm-
na, att, som skolan egentligen är för folket, näm-j
ligen de lägre, arbetande klasserna, hvilka ej hafva j
tid eller förmåga, att till erforderlig grad befatta
sig med sina barns undervisning, ingen annan bör !
tvingas, att skicka sina barn i folkskolan, än deny!
som bevisar sig sjel? oförmögen, att bereda dem
den erforderliga bildningen. Som detta torde in-
träffa, i anseende till barn af begge könen, så bör;
folkskolan vara öppen för både flickor och gossar
från 7—14 års ålder. Hvar och en bör deruti
bafva genomgått en viss lärokurs, och ingen admit-
teras till den egentligt presterliga Undervisningen,
förrän ban uppfyllt den lägre folkskolans fordrin-
gar. Dessa fordringar böra omfatta det för alla
oumbärliga, nämligen religion och kristendomskun-
skap, samt det för alla nyttiga, nämligen hjelplig
skrifkonst, råkenkonst, koralsång samt de enklaste
begreppen om naturen, verlden och fosterjorden.
För öfrigt följer af sig sjelft, att i större och för-
mögnare Församlingar kunna och böra inrättas
fullständigare folkskolor, der undervisningen bör:
sträcka sig vidare, läroböcker och taheller för de
I ——-— -—-—- mu——- — —JDF——