i med Församlingarnes egna lärare. Hvarföre (4
uppmuntra desse med ungefär lika stipendier, so!
nu synas föreslagne för andra lärare, att åtaga si
folkundervisningen? För detta ändamål mera, ä
för att vinna det högvördige Ståndets röst till e
(önskadt bidrag från Statens sida, riktar det sven
I ska folket vid denna Riksdag förtröstansfulla blic
I kar till Läroståndet. I denna mening förstod ja
I det 4:e Ståndets första helsning och inbjudning ti
Prosteståndet i en svensk Bondes, i Hans Jansson
tal. Skulle högvördige Ståndet anse undervisnin
gen i folkskolan för låg eller för tidsödande fö
dess egentiige och högre verksamhet? Den stor
folklärare, hvilkers sändebud vi äro, sysselsatt
I sig dock sjelf ofta med dessa små, och uppmun
I trar till sin efterföljd. För mycket hinderlig fö
det yngre Presterskapets högre verksamhet och för
I kofran, kunde, jag medgifver det, sysselsättninge:
i folkskolan då blifva, om det skulle tillhöra det
samma, att der ensamt bestrida undervisningen
Men religionsläraren eger ju der till sitt biträd
klockaren, som redan genom lag är skyldig at
deltaga i barnuncervisningen, och som hädanefte
mer, än tillförene, bör åläggas, att vara boklärc
och kunnig i växelundervisning. Derföre äro jt
äfven vissa bildningsanstalter i stiftsstäderna före
slagne, jemte stipendier till de lägre skolmästarne
uppfostran. Det skulle dock ej fordra mer, än at
en sådan underlärare genomgått en lägre apolo
gistskola, samt tillika förvärfvat sig någon öfning
i Lancaster-metoden. Såsom högst angeläget der
emot vågar jag anse, att vid Rikets båda Univer
siteter finnas växsslundervisnings-normalskolor, dei
blifvande prester, under genomgående af sin teolo.
giske kurs, hafva tillfälle, att tillika taga praktisi
kärnedom om grunderne för pädagogik, katechetik
och vexelundervisning.
Professor Geijer förklarade, att han för närva.
rande inskränkte sig till instämmandet i hvad a:
Prosten Säve nu blifvit anfördt, med tillägg, at!
han ansåge, det borde svenska Presterskapet tjenst-
göra i folkskolan, så vidt möjligt vore, och trodde
ban denna möjlighet mera vara för handen, än
man allmänneligen i sådant fall föreställer sig.
Häri instämde Doktor Björkman, med tillägg
det han ansåge, att Presteståndet icke endast kunde
och borde hafva uppsigt öfver undervisningen, utan
äfven omsdelbarligen lägga hand vid dersamma.
Kontraktsprosten Nordhammar ypplyste att i
den afdeining af Bevilllnings-Utskottet, hvilken
ban tillhör, frågan om betydlig nedsättning afden
personella eller skyddssfgiften förevarit, hbvarom å-
sigterna icke förnummits delade. Skulle äfven
denna åsigt i Utskottet göra sig gällande, vore fa-
ra värdt, att denna efgift komm? att inbringa en
vida ringare behållning än tillförene, hvarföre ock
på densamma icke torde få göras ster räkning til
bestridandet af de med folkundetvisningen förena-
de omkostnadernan. ;
Prosten Lyth yttrade: aDen af prosten Säve ytt-
rade önskan delas visserligen af en hvar, att för-
samlingarnes presterskap måtte, efter görligbet,
verksamt bidraga till foläskolans framgång. Min
öfvertygelse är likväl att, i församlinger af mindre
folkmängd och omkrets, ändamålet vunnes om kloc-
karen vore skoHärare, med nöjaktig insigt för upp-
fyllandet af de honom, i sådan egenskap, åliggan-
de skyldigheter, och presten iakttoge tid och till-
fälle att behörigen inspektera och kontrollera; hvar-
emot jag anser, att i större församlingar både pre-
sten och klockaren icke kunna blifva tillräcklige
för uppfyllandet af ändamålet. — En anmärkning
torde tillåtas mig, att neml. de ämnen, hvari skol-
lärare skola vara väl bevandrade, synas mig vara
väl afpassade, ehuru något heterogena, såsom t. x.
fristående gymnastik. I detta sednare finner jag
ett stort hinder för vinnandet af lärare i folksko-
lor. Det är en känd sak, att de personer af all-
mogen, hvilka äro af en svagare, stundom miss:
bildad kroppskonstitution, egna sig åt och finnas
tjenliga för barnundervisning, hvaremot de skulle fin-
nas alldeles otjenlige och oskickligetillgymnastik. E-
pahanda är ock förhållandet med afskedade so!da-
ter, hvilka någon gång kunna såsom skolmästare
biträda. Dessutom hafva icke allmogens barn sam-
ma behof af gymnastik som de af andra folkklas-
ser; deras sysselsättning och lefaadsförhållanden i
öfrigt göra en sådan öfning fullkomligen öfver-
flödig.
Kontraktsprosten Sandb-rg: aProsten Säve har
uppgifvit, att försarmlingsbidragen till folkskolan
bords utgå till en del allmärt, genom en årlig af-
gift af hvarje mentalsskrifven person och till den
öfriga delen, i likhet med fattigvårdskommitteens
förslog, genom uttsxering efter bevillning på egen-
dom, rörelse elier lön. Oberäknadt att ovisst vo
re, bu:uvida kommunen ville åtaga sig någon så
beskaffad ny taxerisg, som den föreslagna, skulle
jag ock anse den kunna undvikas då de med den-
samma afsedde koctnader kunde bestridas den för-
utan. Skulle Bevillniogs: Utskottet föreslå nedsät-
tandet eller borttagandet af skyddsafgiften, får det
väl i allt fall vara betänkt på att anvisa hvarifrån
den härigenom uppkommanvde bristen skall fyllas.
Jag är icke den, som vil! betunga, utan fastmer
önskar, att, i allt hvad billigt och skäligt vara
kan, lindra, men finner icke anledning hvarföre
den nu ifrågavarande, eller skyddsafgiften, vid hvil-
ken allmogen är van, skulle borttages, och något an-
nat sättas i stället för att i Statskassan inbringa
hvad som till ändamålet borde utgå. Då synes
mig vara bättre, hvad jag föreslagit, att en del
deraf genast finge afsättas för folkundervisningen
inom hvarje församling. Allmogen bekostade då
sjelf och direkt den inrättning hvaraf den kunde
hemta det mesta gagn, och skulle säkert med me-
ra nit och intresse omfatta inrättningen samt med
sorgfällighet tillse, att barnen begagnede densam:
ma. Skolan komme då att bättre motsvara behof-
vet, hvilket berodde af den torftigare folkmängd
för hvilken den vore nödig; de afsatta tillgångar:
ne skulle alitid blifva proportiorerade efter den.
na folkmängdens storlek: vinnandet af medien fö!
grundläggnings- och underhållskostnader för sko
lan blefve ej förenad med den omgång eller kiets:
gång af medlen, som blefve oundviklig, om de så
som Statsanslag skola utgå, lika litet som under
stödets beviljande komme att blifva beroende a
langökningar. utlitandon aanh förnard: huerfäna dar