i med Församlingarnes egna lärare. Hvarföre (4 uppmuntra desse med ungefär lika stipendier, so! nu synas föreslagne för andra lärare, att åtaga si folkundervisningen? För detta ändamål mera, ä för att vinna det högvördige Ståndets röst till e (önskadt bidrag från Statens sida, riktar det sven I ska folket vid denna Riksdag förtröstansfulla blic I kar till Läroståndet. I denna mening förstod ja I det 4:e Ståndets första helsning och inbjudning ti Prosteståndet i en svensk Bondes, i Hans Jansson tal. Skulle högvördige Ståndet anse undervisnin gen i folkskolan för låg eller för tidsödande fö dess egentiige och högre verksamhet? Den stor folklärare, hvilkers sändebud vi äro, sysselsatt I sig dock sjelf ofta med dessa små, och uppmun I trar till sin efterföljd. För mycket hinderlig fö det yngre Presterskapets högre verksamhet och för I kofran, kunde, jag medgifver det, sysselsättninge: i folkskolan då blifva, om det skulle tillhöra det samma, att der ensamt bestrida undervisningen Men religionsläraren eger ju der till sitt biträd klockaren, som redan genom lag är skyldig at deltaga i barnuncervisningen, och som hädanefte mer, än tillförene, bör åläggas, att vara boklärc och kunnig i växelundervisning. Derföre äro jt äfven vissa bildningsanstalter i stiftsstäderna före slagne, jemte stipendier till de lägre skolmästarne uppfostran. Det skulle dock ej fordra mer, än at en sådan underlärare genomgått en lägre apolo gistskola, samt tillika förvärfvat sig någon öfning i Lancaster-metoden. Såsom högst angeläget der emot vågar jag anse, att vid Rikets båda Univer siteter finnas växsslundervisnings-normalskolor, dei blifvande prester, under genomgående af sin teolo. giske kurs, hafva tillfälle, att tillika taga praktisi kärnedom om grunderne för pädagogik, katechetik och vexelundervisning. Professor Geijer förklarade, att han för närva. rande inskränkte sig till instämmandet i hvad a: Prosten Säve nu blifvit anfördt, med tillägg, at! han ansåge, det borde svenska Presterskapet tjenstgöra i folkskolan, så vidt möjligt vore, och trodde ban denna möjlighet mera vara för handen, än man allmänneligen i sådant fall föreställer sig. Häri instämde Doktor Björkman, med tillägg det han ansåge, att Presteståndet icke endast kunde och borde hafva uppsigt öfver undervisningen, utan äfven omsdelbarligen lägga hand vid dersamma. Kontraktsprosten Nordhammar ypplyste att i den afdeining af Bevilllnings-Utskottet, hvilken ban tillhör, frågan om betydlig nedsättning afden personella eller skyddssfgiften förevarit, hbvarom åsigterna icke förnummits delade. Skulle äfven denna åsigt i Utskottet göra sig gällande, vore fara värdt, att denna efgift komm? att inbringa en vida ringare behållning än tillförene, hvarföre ock på densamma icke torde få göras ster räkning til bestridandet af de med folkundetvisningen förenade omkostnadernan. ; Prosten Lyth yttrade: aDen af prosten Säve yttrade önskan delas visserligen af en hvar, att församlingarnes presterskap måtte, efter görligbet, verksamt bidraga till foläskolans framgång. Min öfvertygelse är likväl att, i församlinger af mindre folkmängd och omkrets, ändamålet vunnes om klockaren vore skoHärare, med nöjaktig insigt för uppfyllandet af de honom, i sådan egenskap, åliggande skyldigheter, och presten iakttoge tid och tillfälle att behörigen inspektera och kontrollera; hvaremot jag anser, att i större församlingar både presten och klockaren icke kunna blifva tillräcklige för uppfyllandet af ändamålet. — En anmärkning torde tillåtas mig, att neml. de ämnen, hvari skollärare skola vara väl bevandrade, synas mig vara väl afpassade, ehuru något heterogena, såsom t. x. fristående gymnastik. I detta sednare finner jag ett stort hinder för vinnandet af lärare i folkskolor. Det är en känd sak, att de personer af allmogen, hvilka äro af en svagare, stundom miss: bildad kroppskonstitution, egna sig åt och finnas tjenliga för barnundervisning, hvaremot de skulle finnas alldeles otjenlige och oskickligetillgymnastik. Epahanda är ock förhållandet med afskedade so!dater, hvilka någon gång kunna såsom skolmästare biträda. Dessutom hafva icke allmogens barn samma behof af gymnastik som de af andra folkklasser; deras sysselsättning och lefaadsförhållanden i öfrigt göra en sådan öfning fullkomligen öfverflödig. Kontraktsprosten Sandb-rg: aProsten Säve har uppgifvit, att försarmlingsbidragen till folkskolan bords utgå till en del allmärt, genom en årlig afgift af hvarje mentalsskrifven person och till den öfriga delen, i likhet med fattigvårdskommitteens förslog, genom uttsxering efter bevillning på egendom, rörelse elier lön. Oberäknadt att ovisst vo re, bu:uvida kommunen ville åtaga sig någon så beskaffad ny taxerisg, som den föreslagna, skulle jag ock anse den kunna undvikas då de med densamma afsedde koctnader kunde bestridas den förutan. Skulle Bevillniogs: Utskottet föreslå nedsättandet eller borttagandet af skyddsafgiften, får det väl i allt fall vara betänkt på att anvisa hvarifrån den härigenom uppkommanvde bristen skall fyllas. Jag är icke den, som vil! betunga, utan fastmer önskar, att, i allt hvad billigt och skäligt vara kan, lindra, men finner icke anledning hvarföre den nu ifrågavarande, eller skyddsafgiften, vid hvilken allmogen är van, skulle borttages, och något annat sättas i stället för att i Statskassan inbringa hvad som till ändamålet borde utgå. Då synes mig vara bättre, hvad jag föreslagit, att en del deraf genast finge afsättas för folkundervisningen inom hvarje församling. Allmogen bekostade då sjelf och direkt den inrättning hvaraf den kunde hemta det mesta gagn, och skulle säkert med mera nit och intresse omfatta inrättningen samt med sorgfällighet tillse, att barnen begagnede densam: ma. Skolan komme då att bättre motsvara behofvet, hvilket berodde af den torftigare folkmängd för hvilken den vore nödig; de afsatta tillgångar: ne skulle alitid blifva proportiorerade efter den. na folkmängdens storlek: vinnandet af medien fö! grundläggningsoch underhållskostnader för sko lan blefve ej förenad med den omgång eller kiets: gång af medlen, som blefve oundviklig, om de så som Statsanslag skola utgå, lika litet som under stödets beviljande komme att blifva beroende a langökningar. utlitandon aanh förnard: huerfäna dar