SATSER OSS SSE SE so AR minimilönen, erhålla bidrag, ej öfverstigande 30 R:dr för hvarje, att utgå af det kreditif af högst 30,000 R:dr årligen, som Kongl. Maj:t för ändamålet äskat, fruktar jag, att samtlige församlingarne torde i sådant afseende med underdåniga ansökningar inkomma, och anse sig i behof, helst få, om någon, torde ega de för en fullständig folkskola nödiga anstalter i behö-ig och tillräcklig ordning. Att således med den uppgifna summan biträda, för ändamålet, hvarja församling, vore det lättaste, men derföre finnes måhända kreditivet otillräckligt. Att bestämma det relativa behofvet församiingarne emellan kommer imediertid alltid att med stor svårighet blifva förenadt. Skall derför läggas till grund folkmänagdstabellerove, kommer samma grund alltid att sakna större säkerhet, emedan församlingar af mindre folkmängd finnas, som vida lättare kunna bestrida den för folkskolans nödiga afgäld än många af dem med större. Då det icke lärer sig göra, hvilscet jag nyligen yttrade, att med det föreslagna högsta bidraget bistå alla församlingar, och hvilket ungefärligen motsvarade hälfien af den för läraren bestämda minimisflöningen, tar jag mig friheten hänvisa till det förslag, jag uppgifvit, för bestridande: af de med folkskolan förenade kostnader, att nemligen af egentlig allmoge, eller från alla personer, som icke hafva embeis-, egendomseller rörelsebevillning till 5 R:drs belopp, ingår endast hälften elier på sin höjd ?,:delar af den personliga skyddsafgiften till statsverket, och den andra hälften eller åtminstone den återstående fjerdedelen af sagde afgift, hvilken! ock på samma gång och på enahanda sätt som hittills uppbäres, redovisas af uppbördsmannen och öfveriemnas till församlingsstyrelsen, som använder dessa medel till folkundervisningen och fattiga barns uppfostran. Prosten Säve anförde: Då folkundervisningen numera är en national-argelägenket, omfattad lika mycket af regeringen som af folket med det lifligaste deltagande, b-höfver här ej ordas om nyttan eller nödvändigheten af dess allmänna spridning. Må det vara nog, att i vårt land finuas 2,308 församlingar, af hvilka, enligt offeutliga uppgifter mera än hälften eller 142141 ännu sakna fasta eller ambulaio:iska skolor. Må vi icke jemföra oss med de i afseende på undervisningen lyckligast lottade ländar i Europa, med Wöärtemberg, Baden, Saxen Bäjern eller Preussen, der reden i 20 år varit ett allmänt väl organisersdt sjstem af feliskolor, utan endast med vår närmaste grannstat, brödrariket i Norrige, der enligt 1827 års författaing åtminstone vid hva je moderkyrka fianes en fast skola och dessutom ett stort antal ambulatoriska skol lärare. Hvad sem i detta fattiga och glest befolkade land varit möjligt att verkställa, det bör äfven här i Sverige I kuasa åstadkommas, om Konungen och Rikets Ständer derom förena sina upplysta och kraftfuila ber I mödanden. I afsaende på verställandet förekorama i synnerhet 3:e frågor, hvilka jag i möjligaste kortbet skall söka att besvaras: 4:0 Hvem skall bekosta folkskolan, kommunen eller det sllmäncna, eller om denna utgifi blir gemensam för båda, huru j mycket bör hvar och en dertill bidraga? 2:3 Huru! böra folkskolofna vara beskaffade, hvilken det af: foiket böra de förnämligast omfatta, samt hvilka läroämnea? 3:o Huru skola lärare dertill bildas, : och hvem bör öfveriega icke blott den närmare tillr.i synen öfver, utan ock den hufvudsakligare uadervisningen i skolan? I afseende på den förste punkten instämmer jag fullkomligt i den åsigt, som äfven i den nådiga propositionen finnes uttryckt, att folkskolorna böra bekostas bufvudsakligen af Församlingarne sjelfva, samt att Staten endast i den mån bör bidraga, som Kommunerna befinnas dertill oförmögna. Församlings-bidragen åter böra utgå, icke såsom Prosten Sandberg föreslagit, af alle lika, genom en viss nedsättning i den personliga skyddsafgifien, utan till en del allmänt genom en årlig afgift af hvarje mantalsskrifven person och till den öfriga delen, såsom Fattigvårdskommitteen föreslagit, genom uttaxering efter bevillningen på egendom, rörelse eller lön. Sedan en öfverräkning sålunda skett öfver så väl kostnader för skolan, som äfven hvad Kommunen, utan dess för stora betungande, kan åstadkomma, bör Staten tillägga det bristande. I Preussen bekostades år 1831 på folkundervisningen, skollärare-seminarierne inberäknade, 700,000 Rdr svenskt Banko af statsmedlen, men det öfriga, 5,000,000 Rdr Bko, af Kommunerna sjelfva, hvaraf synes, att statsbidragen gingo knappt till !,:del.: I vårt land torde det allmänna böra bidraga med . minst !,.del, börande detta understöd, för rättvisans skull, utgå till äfven de Församlingar, som gå egen bekostnad redan stiftat folkskolor. Att här, såsom i andra länder, och, enligt hvad i den Kongl. propositionen blifvit antydt, fordra en viss veckoafgift för hvarje barn, som hålles i skolan, fruktar jag, skulle blifva ett betydligt hinder för sakens framgång. Undervisningen bör sålunda vara kostnadsfri, sedan de allmänna skolumgälderne blifvit. betalte. Deremot bör det alltid vara ett åliggande för församlingen, att bekosta skolbyggnad, der sådan beböfves eller åtminstona husrum, ! ved och ljus för skoilärare. I afseende på den andra frågen: hvilka äro fö-! remålen för folkskolan? behöfver jag koappt nämna, att, som skolan egentligen är för folket, näm-j ligen de lägre, arbetande klasserna, hvilka ej hafva j tid eller förmåga, att till erforderlig grad befatta sig med sina barns undervisning, ingen annan bör ! tvingas, att skicka sina barn i folkskolan, än deny! som bevisar sig sjel? oförmögen, att bereda dem den erforderliga bildningen. Som detta torde inträffa, i anseende till barn af begge könen, så bör; folkskolan vara öppen för både flickor och gossar från 7—14 års ålder. Hvar och en bör deruti bafva genomgått en viss lärokurs, och ingen admitteras till den egentligt presterliga Undervisningen, förrän ban uppfyllt den lägre folkskolans fordringar. Dessa fordringar böra omfatta det för alla oumbärliga, nämligen religion och kristendomskunskap, samt det för alla nyttiga, nämligen hjelplig skrifkonst, råkenkonst, koralsång samt de enklaste begreppen om naturen, verlden och fosterjorden. För öfrigt följer af sig sjelft, att i större och förmögnare Församlingar kunna och böra inrättas fullständigare folkskolor, der undervisningen bör: sträcka sig vidare, läroböcker och taheller för de I ——-— -—-— mu——— —JDF——