motisnärena anser de stora kostnader, som för så!
många skolors och lärares underhåll blilva erfor-
derliga, kunna bestridas, vare sig af statsverket,
som måste erhålla sina förnämsta bidrag af jord-
bruket tillbaka, eller erläggas direkte af socknebo-
arne till skolan och att adressförfattaren sjelf så-
lunda snildrar, om ej alldeles motsäger, sitt förut
fällda yttrande om de skatidragandes oförmåga och
stora behof af lindring i deras skatiebördor. I
Öfver representationsföränvdring är ock ordadt,
något oförmodadt från ett stånd, som ingen annor-
städes än i Sverige äger den vackra och icke för-
kasiliga rättigheten, att oblandadt föreställa det o-
besutna jordbruket, med deraf härflytande vård om
det bestående. Skulls den omtalade ändringen
blifva införd, torde något tvifvel vara, om Bonde-
ståndet dervid blifver det vinnande. Kanhända att
de män, som nu ädelmodigt åtagit sig att utan upp-
drag föra Sveriges eller enskilda stånds talan, icke
skulls lika väl lyckas att, efter denna representa-
tionsförändring och möjligen såsom ståndets kom-
mitterade uppfylla dess blifvande önskningar.
Fö slagen iill både allmänna och kyrkoiagen på-
yrkas såsom vore de redan fullfårdige, såsom vore
jemförelserne emot de gamle slutade och alia skiljak-
tiga meniagar sammanjemäade. För min del har jag
settsådana som,hvad kyrkolagförslaget beträffar, icke
lemna någon enda punkt deraf oantastad elter obetvif-
lad, förklarande detsamma mera likna ett bönfallande
herdebref, är en bjudande lag. Icke mindre giltiga
inkast äro af domstolar och enskilda gjorda mot
den nya allmänna lagen, och jag samt mången med
mig hyser den djupaste tacksamhet för konungens
visa försigtighet att icke brådstörta antagandet af
lagar, som, lindrigast bedömda, äro omogna, och
bvilka åsyfta att omskapa hela detta rike och alla dess
fältsförhållanden uti sina första grundvalar.
Adressen anser att lagstiftningen för näringsfri-
heten gått för långsamt, och uppräknar de goda
följder, som af dess ytterligare utveckling skulle
uppkomma. Likväl äro tankarne derom något de-
lade. Det säges, t. ex., att åtskilliga korporationer
inom hufvudstaden icke funnit sig synneriigen be-
låtna med vissa skedda ändriagar i gammal ord-
vicg; de: säges äfven ati mycket folk finnes på
landsbygden, som tillskrifver fattigdomens tillvext,
ieke dessa öfverklagade skatter dem mean tycker
sig kunna utgöra enär man, efter deras afräknan-
de, betalar för jorden merendels stora och äfven
på sämsta trakter och i värsta fall, åtminstone nå-
gon köpeskilling, utan i dessa författningar och
framom fö fattningar gående vanor, som genom
hemmens kiyfning framkallat obesutenhet, genom
jordafsönd:ing ech beckstugusittandet alstrat tig-
geriei, genom gårdfaribandela och andra dylika
vand ingar tillstadt ösdrsifveriet, genom stadsman-
nanäringars fö flyttning på landet skadat både till-
verknoingens godhet, städers borgerskap och lands-
bygders seder, siuteligen, genom dewua klem vid
brottsiingars bekandliog, ut-otat fasa för straff, al-
strat öfverdåd ochtrots. Mea hvem är den som in-
trugat dessa läror af sjelfsvåld och af upplössing
i gammal rätt och gammal ordning? Icke är det
vår styrelse hvilken betänksamt och varligt tagit!
dessa steg, dem riksdagarne i sina önskningar på-
yrkat, och som framförallt blifvit bedrifae af dessa
författare, desse opinionsfabirikanier, som oupphör-
ligt förespeglat nyttan och herrligheten af nyheter,
möjligen gagneliga i and:a länder, der de uppvuxit
och hopgrott med samhället, men hos oss i hög-
sta mått sträfvande mot natur, moi folklyane, mot
öfrige och åtminstone för å bundraden äneu orubb-
liga inrättningar och tänkesätt.
Icke vill jag härigenom uttrycka något klander
mot vår siyreises beslut att i dessa fall och i nå-
gon mån hafva eftergifvit för samtidens pock, äf-
ven till sin egen skada.
Den bästa varningen är erferenhetens. Vihafva
hittills blott satt ena foten u!öfver afgrundens rand;
öppna ögon och ett steg tillbaka, till och med
blotta siilleståendet kan oss rådda.
Bland de ämnen sem väl icke namneligen äro uti
adressen uppräknade, mena dermed äga närmaste
sammanhang då ds inom och utom representatio-
nen ofia vidröras, äro de flere önskningsmål hvar-
åt regeringen icke skulle hafva lemnat nog upp-
märksamhet eller tillräcklig skyndsam handlägg-
ning.
Här genomgick talaren några af önskningsmå-
jen, och sökte taga regeringens försvar för hvad
som ej blifvit åtgjordt vid Ständernss önskningar.
eRiddarbusets långa plenum den 5 dennes, yttrade
Hr Talaren bland annat, cuppfriskades af en melo-
dram rörande kommititen för skatwejemkningen,
så väl utförd att man nästan kunnat anse den för
instuderad. Det uppgafs då, att kommitttens arhbe-
te varit för 6 år sedan slutadt,) att det biifvit till
regeringen sflemnadt och att, enär intet svar derå
följt, ordföranden bade fruktlöst påmint om instruk-
tion hvad vidare tillgöras borde. Detta ämne har
sedermera under flara plena utgjort en anledning
till förnyadt tadel öfver regeringens overksamhet,
och man har beklagat, att ett så ypperligt förslag
skulle multna under försegliog.
Olyckligtvis för detta klander har ett exempar,
straxt vid tryckningen, undsluppit denna försegling.
Det befinner sig i mina händer; det är här att
granskas af hvem det lyster.
Låtom 03s nu betrakta dess innehåll. Det upp-
tager På 44 sidor betänkandet, jemte en serskild;
åsigt, och äger till bihang en stor tabsil. Men
hvad är dess resultat? blott och bart en kameral
öfver provincen Uplands ord. skatter utarbetad, ef-
ter hvad af dessa herrar kan väntas, med största
noggranhet, men det innehåller icke något, ej ens
det aflägsnaste förslag till den berömda skatte-
jemknvingen; kommitterade yttra sig tvärtom, pag.
39, att en likadan tillförlåtelig ransakniog borde
först öfver hela riket, genom serskildt tiliförord-
nande, verkställas, och innan allt detta försiggått
har det synts kommitterade olämpligt att ingå i
någon undersökning om det serskilta indirekta be-
skattningssystemet, och äunu mindre hafva kom-
milterade imedlertid funnit sig tillständigt att, för
närvarande, afgifva de af E. K. Majt anbefallde
yttrande om sättet huruledes de skattebidrag, som
nu utgjort föremål för kommitterades undersök-
ning, må kunna minskas, jemnas, eller mot an-
dra förbytas. Detta arbete, med dylikt slut, for-
drade ändock 3 års möda af utmärkt kunnige och
flitige män. Sex år äro sedan förflutna; skulle då