förslag, att kontrapropositionen borde vara sådan
friherren projekterat.
Grefve Frölich ansåg Hr Landimarskalkens gjor-
da framställning stridande mot R. F:s56 och trod-
de, i likhet med Grefve Horn, det frågan endast
kunde vara om remiss borde ske till det ena eiler
andra utskottet.
Hrer Hartmansdorff och Lagerhjelm instämde i
Friherre Cedcrströms kontrapropositien och Hr Lef-
ren förklarade sig emot Grefve Horns förslag.
Grefve Frölich trodde det ifrågavarande tviste-
ämnet hvarken vara en allmän eller en formfråga,
utan endast en verkställighets åtgärd, hvarom hem-
ställan af Landtmarskalken vanligt och rättvist be-
svaras med ja. Här kunde således tvekan endast
äga rum, huruvida motionerna skulle remitteras
till tvenne utskott eller blott till det enda.
Hr Ribbing citerade R. O:s 49 . hvari det he-
ter: aHvyar och en allmän fråga, som första gången
i något stånd förekommer, skall, såvida ej ståndet
enhälligt genast densamma till vederbörligt utskott
förvisar, ligga på bordet till nästa plenum, då re-
miss bör ske,. Nu hade frågan legat på bordet
och borde säledes remitteras, om icke ståndet, en-
ligt 56 , beslöt dess nedläggande. Han visste in-
gen annan utväg att komma ifrån saken.
Friherre Sprengtporten trodde, efter den vänd-
ning diskussionen nu tagit, det enda medlet vore,
att ja-propositionen lydde på remiss till Stats- och
Bevillningsutskotten, samt nej-propositionen på ser-
skild votering, för att afgöra, om remiss skulle ske
endast till Bevillningsutskottet eller hela frågan för-
falla.
Hr Hjerta, 1. J. Då Hr Landtmarskalken förklarat
en sådan kontraproposition, som dem af Hr von
Hartmansdorff och friherre Cederström framställda,
kunna grundlagsenligt ega rum, så kommer också
sannolikt att deröfyer voteras. Ehuru således nå-
gra vidare invändningar deremot kunna anses utan
ändamål, utber jag mig, att innan votering sker,
få nedlägga min protest deremot till protokollet.
Jag anhåller tillika, att dervid få erinra om en fö-
regående händelse inom detta hus, då en fråga,
snarlik med den närvarande, diskuterades. Åtskil-
liga af Ridd. och Adelns närvarande ledamöter tor-
de ännu minnas, att samme motionär, hvars förslag
nu varit under öfverläggning eller grefve A., år
1823 väckte fråga om inskränkning i anslagen för
Diplomatiska korpsen. Detta förslag motiverades
med en tekning af den Svenska skatteallmogens
belägenhet, som den ena sidan af huset gerna ville
tysta. Flere af eder M. H. ihågkomma säkert än-
nu den märkvärdiga natten den 4 Mars, då framl.
H. E, grefve Platen mot berörde metion afgaf sitt
utförliga och snillrika anförande. Denne talare
hade då på sin sida en majoritet af huset, som ic-
ke lemnade något tvifvel öfrigt, att motionen, ifall
fråga om remiss deraf kunnat komma under vote-
ring, äfven hade blifvit i födseln nedtryckt och
tillintetgjord. Men grefve Platen satte icke ens i
fråga, att detta kunde beslutas af Ständerna. Un-
der all den ifver, hvarmed han uttryckte sig mot
den tekning frih, A. hade gjort af den allmänna
ställningen i landet, förklarade han högtidligen, att
han ansåg friherrens rätt att få motionen remitte-
rad obestridlig enligt grundlagen, och det var just
derföre, att denna remiss icke lagligen kunde hin-
dras, som han på det mest högtidliga sätt besvor
Hr friherre Anckarsvärd i Svenska folkets namn
ech vid de minnen, som sköldarna i detta hus å-
terkalla, att sjelf taga motionen tillbaka. Men då
friherre Anckarsvärd, det oaktadt, förklarade, att
han på grund af sin riksdagsmannarätt yrkade den
qvarblifva, satte ock hvarken dåvarande Landtmar-
skalken H. E. grefve De Geer eller någon enda le-
damot af ståndet i fråga, att rättigheten till remiss
kunde honom betagas eller deröfver voteras. Dest
vore ett sådant exempel han ansåg icke böra blif-
va obemäldt innan voteringen företages.
Hr Ribbing ansåg ett beslut om en frågas ome-
delbara nedläggning stridande mot Regeringsfor-
mens 56 6. Men då Landtmarskalken icke deste
mindre framställt proposition derom, återstod för
honom endast att reservera sig mot ett sådant be-
handlingssätt.
Grefve Frölich framställde till Hr Landtmarskal-
ken, om det icke vore bättre, att den gjorda vo-
teringspro positionen återtoges, än att en votering
skedde, som kunde medföra ånger både för Hr
Landtmarskalken sjelf och för Ståndet. De leda-
möter, som ansett sådant nu mera omöjligt, hade
säkert icke gjort sig reda för Hr Landtmarskalkens
upplysta och rättsinnade tänkesätt.
Frib. Boye, Fredrik: Jag delar deras tanka,
hvilka tro det vara en motionärs ovilkorliga rätt
att, jemlikt 49 R. O., få sin motion remitterad
till Utskottet. Då man i 40 är varit medlem af
detta hus och redan vid 4800 års Riksdag deltagit
uti Rikets Ständers förhandlingar, har man åtiin-
stone någon erfarenhet. — — — Uader frihetstiden
fanns en s.k. Urskiljnings-deputation, — så kallades
då Uiskotien, — och denna Deputation var tillsatt
att granska alla förekommande förslag, med rättig-
het ait förkasta dem. Då grundlagen stiftades 1809,
uppstod fråga om, att man ej skulle återkomma
till denna Urskiiljnings-deputation, emedan den
gjort mer ondt än godt; jag minnes ganska väl,
att man då bestämde, det ingen motior, som an-
går ett allmänt ärende, skulle kunna undertryckas.
Så förstods stadgandet då, och har alluid blifvit så
tillämpadt. I öfrigt förundrar det mig, att Ridd.
och Adeln vill granska, huruvida en motiopärs or-
dalag äro riktiga eller icke; med samma skäl kun-
de man äfven ingå i pröfaing, huruvida jag ut-
trycker mig på god Svenska eller ej, samt om min
stafning är riktig, och slutligen måste man under-
ställa frågan Svenska Akademien. Jag protesterar
emot den begärda voteringen.
Hr von Hartmansdorff beklagads, att Hr Landt-
marskalken gifvit sin enskilsa mening i ämnet
tillkänna, hvilken stridde mot Hr H:s, sålunda mot-
verkat den och derigenom gjort något, som ej till-
kom en Talman, hvilken i öfverläggningarne ej
äger någon röst.
Frib. af Nordin. Då Grefve Horn begärt, att
motionen skulle remitteras endast till Bevillnings-
Utskottet, hvilket andra ledamöter heit och hållet
bestridt, borde genom votering afgöras, hvilkas me-j
ning skulla hli kartranronagition. I