kunnat åtminstone iniedas, kan han icke annat
än bestrida; och till ett sådant konsoliderande
af en oligargisk krets kring monarken syftade
tydligen detta förslag. Hvar och en sådan
krets skall lätt märka, hur väl man kan intri-
guera, masquera och cachera, med vårt re-
pres:ntationssätts nuvarande skick, och försva-
ra sina platser vida längre, och lättare, än om
reformerna få gå sin gång, Det synes Talaren
således på intet sätt gifvet, att reformen till
Departementalstyrelse kominer att åtföljas af
någon enda annan större reform; tvärtom fruk-
tade ban, att den kunde bli den enda, just
derföre att den blifvit den först företagna. Ty
Europas historia hade ofta visat, att reformer
uti folkets intresse hafva mött värre motstånd
hos oligarkerna än på något annat ställe; hvad
man i den del icke öppet gör, kan man göra
i löndom, och våra former lemna just på för-
sta Riksdagen, då grundlagsförslagens redaktion
skall debatteras, det största manöverfältet för
undangomda motståndskrafter.
Hr Lagerhjelm, Pehr, såg ingen fara om
ståndet beslöte att företaga ärendet med från-
skiljande af vissa SS, säsom Hr Hartmansdorff
förut föreslagit, men yrkade det ej för egen
del. Ville lika med Hr Dalman ej uppehålla
förslagets zntagande. — Hr von Troil, Emil.
Om Konstitutions-Utskottet vid förra riksdagen
gjort sin pligt, hade Ridderskapet och Adeln
sluppit denna långa diskussion. En ledamot af
detta utskott hade talat om uovanar; Talaren
ville i anledning deraf erinra ora en ovana, som
4834 års Konstitutionsutskott haft att vilja på-
tvioga Ständerna sådana förslag, som dessa al-
drig godkänt eller ville godkänna. Han visade
medelst grundlagens föreskrifter angående be-
handlingen af dylika förslag, att det nu föreva-
rande ej kunde styckevis föredrsgas till afgö-
rande, utan ett det borde ske i sin helhet, ech
ban bade vågat föreställa sig, att Talmännen
bordt finna detta af grundlagarne. Han ansig
försöket att stycka förslaget vara ett medei, att
hindra dess sanktion. Den som önskade dess
antagande, kunde ej önska dess styckning. En
och annan detalj vore måhända anporlunda än
man önskat, men nyttan af förslagets ant:gande
vore öfvervägande. Det banade vägen för sam-
bäilets fraraskridande till nyttiga reformer. Som
det ej är möjiigt att på en gång omskapa allt,
så vore det nödvändigt att börja i någon punst,
för att sedan komma till de öfriga. Det vore
osabBnolikt att, såsom en tal. y ttrat, förslagets
antagande skulle lägga hinder i vägen för andra
reformer. Det skulle gifva statsråden en större
verkningsförmåga, helt olika med ganska sakt-
modigt anmälda reservationer till protokollet.
Mänga yttrade bifall härtill.
Hr Cederschöld, Pehr Gustaf, trodde att för-
slaget kunde delas, mena önskade framgång åt
hafvudsaken, ehuru han ej delade de sanguini-
ska förhoppningar man gjorde sig af dess anta-
gande. Förnämsta fördelen ansåg han ligga deri,
att de föredragande upphöjdes till paritet med
Statsråden, och att alla departements-cheferna
voro närvarande vid hvarandras föredragningar.
Ansvarigheten trodde ban ej blifva större och
lättare att utkräfva genom förändringen. Tala-
ren tog till slut ett ömt afsked al 10 Reger.-
formen eller Allmänna Beredningen, ej för hvad
den nu är, utan för hvad den kunnat och bordt
blilfv2: en pepiniere för Statsrådet. Den vore
nu föga bättre än en pensionsinrättning. —
Hr Lefren ansåg förslagets antagande i sin hel-
het vara bäst. Han hade såsom ledamot i
4823 års särskilta utskott varit med om denna
saks första behandling, och tillstyrkte aut man
ej måtte öfverse sakens vigt för smådeteljer. —
Friberre Akerhjelm, G. F., talade äfven för sa-
kens afgörande i sin helhet, och trodde att den
enligt grundlagen börde så behandlas. — Yrka-
de proposition, hvilket äfven huset tycktes ön-
ska. — Grefve Anckarsvärd ansåg sig böra
söka afvända Friherre Cederströms beskyllning
mot Corstitutionsutskottets ledamöter angående
orena ifrån pluraliteten deraf, af hvilka de fie-
sie lika ofta och längre än Friherren deltagit i
utskottets arbeten. Det var således åt sig al-
(ena, såsom nu först ledamot af Constitutions-
niskottet som han borde anse den rigtad. Ville
gerna erskänna att han ej var van att följa
annat än de former lagen bjöd. Ansåg Utskot-!
t bafra samvetsgrant fullgjort sammandraget ;
och formen bestämd af grundlagen. Grefven
kunde ej fatta hvarföre man nu för tiden, skulle
vid behandlingen af hvarje vigtig samhällsfråga!
få Köra talas om vådor, strider, tvedrägt, poli-
tiska offer m. m. sådant. Hr von Hartmans-
dorff yttrande, att vi måhända stå vid ingången
till en ny tvedrägtstid oeh att politiska offer
kunde komma att falla, hade hos honom ännu
mer stadgat öfvertygelsen, att förslaget borde
antagas. älven emedan det afskaffade Hofkan-
slersombetet och betoge ren rådgifvare,
som kunde hafva lust att se 3 kap. 4 Miss-
gerningsbalken tillämpad, hågen dertill, då an-
svaret derför ej kunde undvikas. — Friherre
Fo db osm Jarnah avNtes MN Vara manlbas
