MTAB URS vr VM AA ALLE, RVMFFSLAT
fråga om eller hvart remiss bör ske m. m., hvarpå
han stödde den grundsatsen, att det beror på Stån-
den, att vägra eller bevilja remiss. Häri instämde
Friberre Cederström.
Hr von Hartmansdorff bade ingenting emot, om
Hr Landimarskalken funne för godt, att dela Grefve
Anckarsvärds tre likstämmiga motioner, och låta
frågan om remiss å hvar och en serskildt afgöras,
ty han var öfvertygad, att det beslut, Ståndet fat-
tade öfver den första af dessa frågor, skulle äfven
fattas öfver de öfriga, emedan de wablifva allt
värre och värre, ju längre det kommerp.
Friherre Döbeln ansåg remiss så mycket mindre
ATL: UvVve BIVEVP
kunna vägres, som Grefve Anckarsvärd sjelf icke
syntes fästa någon serdeles vigt vid de ifrågavarande
yttrycken, hvilka tycktes hafrva tillkommit af en
händelse.
Friherre L. Boye ansåg frågan olika, om proposi-
tionen delades, eiler om en gemensam sådan fram-
ställdes.
Hr Landtmarskalken yttrade, att han ej ansåg
med ordningen öfverensstämmande, att på en gång
frams:älla propositionen om remiss af flere. motioner
utan framställde, om Ridderskapet och Adeln be-
khagade til Stats- och Bevillningsutskottet remit-
mittera Grefve Ankarsvärds motion At 5, att, der-
est genom Konungens vägran hemmantalsräntans
upphäfvande icke verkställes, beslutet, angående
bevillnings nedsättning, för städernas Borgerskap
inställes.
Ropades ganska starka ja och nej.
Hz: v. Hartmansdorff begärde att få göra kontra-
Proposition, hvilken skulle bli så lydande: cVinner
nej, vägrar Ridderskapet och Adeln remiss af
Grefve Anckarsvärds motion JM 3, intill dess mo-
tionären borttagit, hvad deri finnes influtet, åsyf-
tande, att tvinga Konungen till åtgärder, hvilka
strida mot Hans viljan.
På Friherre Cederströms anmärkning, att Hr H.
hade gjort kontrapropositior för en votering, öfver
brad som icke finnes, afstod han likväl derifrån.
Hr von Troil protesterade emot den af Hr v.
H. föreslagna kontraprop. Samma 49i Riksdags-)
ordningen, som blifvit citerad, och hvilken slutar!
med orden: cUppstår frågan om eller hvart remit-!
teras bör etc.,, utreder jemväl, hvilka frågor ovil-!
korligen böra remitteras, nämligen genom stad-;
gande, att chvar och en allmän fråga, som första
gången i något Stånd förekommer, skall, så vida:
ej Ståndet enhälligt genast densamma till veder-;
börligt Utskott förvisar, ligga på bordet tillj
nästa Picnum, då remiss bör ske. Sålunda bör
remiss ovilkorligen ske, der en fråga är af all-
män beskaffenhet.
af en allmän fråga icke kan ega rum, är, när Tal-
mannen anser den i strid med grundlagen och vä-
Det enda tillfälle, då remiss
gra? proposstion; men sedan proposition om re-
mist blifvit framställd, måste remissen ske, och
här kan icke uppstå fråga om annat, än till hvil-
ket Utskott frågan bör remitteåras. I
Hr von Hartmansdorfl anmärkte, att proposition):
en gång blifvit vägrad en motion af Grelve Fersen, !
under det Hr Grefve De Geer var Landtmarskalk;:
men Hr Troil upplyste, att detta exempel var högst
olyckligt valdt, emedan den ifrågavarande motionen
af Grefve Fersen inkommit 6 månader efter mo-;
tionstidens slut, och det var af denna anledning:
och ingen annan, som remiss derå vägrades. i
Hr Stråle, N. W. Då Hr Broil uppläste 49 g:
R. 0., underlät han att definiera hvad som menas;
med allmäcna fråger. Denna finnes i 44 S, som:
är af fö!jande lydelse: Konungens propesitioner c.
Här är sålunda bestämd föreskrift om hvad menas
med allmän fråga; är frågan sådan, att den icke
bör komma under Riksståndens pröfoing, så är den
icke eller sådan att den bör remitteras. Således:
måste det böra på hvars och ens pröfning ankom-
ma, huruvida motionen är i strid med något grund-
lagsbud samt huruvida remiss af sådan anledning
bör ske eller icke. I
Hr v. Troiltrodde, att begreppet. om hvad menades:
med alimän fråga ej skulle vara otydligt för någen
ledamot af ståndet. En hvar som vet att Svenska
folkets lagstiftnings rätt i beskattnings frågan, ut-!
öfvas af Rikets Ständer, vet äfven att en dylik frå-
ga är allmän. Hr v. H. har alldeles förbisett or
det allmän; det är just pröfningen om frågan är
allmäna eller ej, som föranledt stadgandet för den
händelse fråga skulle uppstå em remiss bör ske,
ty tvekan kan uppstå om frågan är allmän eller
ej; detta är nu ej tvifvelaktigt. Det vore ett gan-
ska betänkligt föredöme i inskränkning af yttran-
derätten, om motionen kunde undertryckas; men
för egen del tillade tal. att det ej vore af nit för
;
motionens framgång, tal. yttrade sig, ty han gillade .
icke motionen till sina hufvudgrunder.
Hr Dalman trodde det ankomma på Landtmar-
skalken att afgöra om frågan är allmän eller ej,
och då den närvarande af Hr Landtmarskalken
framställts till remiss, följde deraf, att han ansåg
den af allmän beskaffenhet.
Grefve Horn, C., hade väl hört fråga uppstå om
och -hvart skulle remitteras, när talarena vidfogat
yttranden, som de sjelfve begärt icke måtte remit-
teras; men om remiss af en motion, rörande ett
allmänt ämne, hade aldrig fråga uppstått och kun-
de aldrig uppstå. I närvarande fall kunds det blott
ske huruvida remiss skulle äga rum till Stats- och
BevillningsUiskottet, och talaren för sin del trodde,
yda på remiss till
att kontrapropositionen borde I
BevillningsUtskottet.
Hr Martmansdofff anförde som exempel på, att.
allmänna frågor icke kunde remitteras, att om på-
gon föreslog tryckfrihetens inskränkning, lärer den-
na motion ej blifra remitterad. Den närvarande
af Grefve Ankarsvärd afsåg äfven en grundlags-
förändring o. s. yv.
Hr v. Troil anmärkte, att om saken vore grund-
lagsvidrig, kunde Landtmarskalken derå vägra pro-.
position. Mot en sådan vägran har man en re-j
gress genom hemställan vill KenstitutionsUtskottet,
i
j
4
;
4
men om ståndet vägrar remiss, finnes deremot in-l.
gen tillflykt, och yttrande rätten är då i sjelfva
verket afskuren.
Friherre Cederström påstod, att som R. O. 56
föreskrilver, att intet ärende må nedläggas utan
ståndets uttryckliga beslut, så kunde verkligen ä-
render nedläggas, när ett stånd så beslutade, och
friharvsan uwuskada att kaANfrANrANACItinan mn feta KIIP