MTAB URS vr VM AA ALLE, RVMFFSLAT fråga om eller hvart remiss bör ske m. m., hvarpå han stödde den grundsatsen, att det beror på Stånden, att vägra eller bevilja remiss. Häri instämde Friberre Cederström. Hr von Hartmansdorff bade ingenting emot, om Hr Landimarskalken funne för godt, att dela Grefve Anckarsvärds tre likstämmiga motioner, och låta frågan om remiss å hvar och en serskildt afgöras, ty han var öfvertygad, att det beslut, Ståndet fattade öfver den första af dessa frågor, skulle äfven fattas öfver de öfriga, emedan de wablifva allt värre och värre, ju längre det kommerp. Friherre Döbeln ansåg remiss så mycket mindre ATL: UvVve BIVEVP kunna vägres, som Grefve Anckarsvärd sjelf icke syntes fästa någon serdeles vigt vid de ifrågavarande yttrycken, hvilka tycktes hafrva tillkommit af en händelse. Friherre L. Boye ansåg frågan olika, om propositionen delades, eiler om en gemensam sådan framställdes. Hr Landtmarskalken yttrade, att han ej ansåg med ordningen öfverensstämmande, att på en gång frams:älla propositionen om remiss af flere. motioner utan framställde, om Ridderskapet och Adeln bekhagade til Statsoch Bevillningsutskottet remitmittera Grefve Ankarsvärds motion At 5, att, derest genom Konungens vägran hemmantalsräntans upphäfvande icke verkställes, beslutet, angående bevillnings nedsättning, för städernas Borgerskap inställes. Ropades ganska starka ja och nej. Hz: v. Hartmansdorff begärde att få göra kontraProposition, hvilken skulle bli så lydande: cVinner nej, vägrar Ridderskapet och Adeln remiss af Grefve Anckarsvärds motion JM 3, intill dess motionären borttagit, hvad deri finnes influtet, åsyftande, att tvinga Konungen till åtgärder, hvilka strida mot Hans viljan. På Friherre Cederströms anmärkning, att Hr H. hade gjort kontrapropositior för en votering, öfver brad som icke finnes, afstod han likväl derifrån. Hr von Troil protesterade emot den af Hr v. H. föreslagna kontraprop. Samma 49i Riksdags-) ordningen, som blifvit citerad, och hvilken slutar! med orden: cUppstår frågan om eller hvart remit-! teras bör etc.,, utreder jemväl, hvilka frågor ovil-! korligen böra remitteras, nämligen genom stad-; gande, att chvar och en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer, skall, så vida: ej Ståndet enhälligt genast densamma till veder-; börligt Utskott förvisar, ligga på bordet tillj nästa Picnum, då remiss bör ske. Sålunda bör remiss ovilkorligen ske, der en fråga är af allmän beskaffenhet. af en allmän fråga icke kan ega rum, är, när Talmannen anser den i strid med grundlagen och väDet enda tillfälle, då remiss gra? proposstion; men sedan proposition om remist blifvit framställd, måste remissen ske, och här kan icke uppstå fråga om annat, än till hvilket Utskott frågan bör remitteåras. I Hr von Hartmansdorfl anmärkte, att proposition): en gång blifvit vägrad en motion af Grelve Fersen, ! under det Hr Grefve De Geer var Landtmarskalk;: men Hr Troil upplyste, att detta exempel var högst olyckligt valdt, emedan den ifrågavarande motionen af Grefve Fersen inkommit 6 månader efter mo-; tionstidens slut, och det var af denna anledning: och ingen annan, som remiss derå vägrades. i Hr Stråle, N. W. Då Hr Broil uppläste 49 g: R. 0., underlät han att definiera hvad som menas; med allmäcna fråger. Denna finnes i 44 S, som: är af fö!jande lydelse: Konungens propesitioner c. Här är sålunda bestämd föreskrift om hvad menas med allmän fråga; är frågan sådan, att den icke bör komma under Riksståndens pröfoing, så är den icke eller sådan att den bör remitteras. Således: måste det böra på hvars och ens pröfning ankomma, huruvida motionen är i strid med något grundlagsbud samt huruvida remiss af sådan anledning bör ske eller icke. I Hr v. Troiltrodde, att begreppet. om hvad menades: med alimän fråga ej skulle vara otydligt för någen ledamot af ståndet. En hvar som vet att Svenska folkets lagstiftnings rätt i beskattnings frågan, ut-! öfvas af Rikets Ständer, vet äfven att en dylik fråga är allmän. Hr v. H. har alldeles förbisett or det allmän; det är just pröfningen om frågan är allmäna eller ej, som föranledt stadgandet för den händelse fråga skulle uppstå em remiss bör ske, ty tvekan kan uppstå om frågan är allmän eller ej; detta är nu ej tvifvelaktigt. Det vore ett ganska betänkligt föredöme i inskränkning af yttranderätten, om motionen kunde undertryckas; men för egen del tillade tal. att det ej vore af nit för ; motionens framgång, tal. yttrade sig, ty han gillade . icke motionen till sina hufvudgrunder. Hr Dalman trodde det ankomma på Landtmarskalken att afgöra om frågan är allmän eller ej, och då den närvarande af Hr Landtmarskalken framställts till remiss, följde deraf, att han ansåg den af allmän beskaffenhet. Grefve Horn, C., hade väl hört fråga uppstå om och -hvart skulle remitteras, när talarena vidfogat yttranden, som de sjelfve begärt icke måtte remitteras; men om remiss af en motion, rörande ett allmänt ämne, hade aldrig fråga uppstått och kunde aldrig uppstå. I närvarande fall kunds det blott ske huruvida remiss skulle äga rum till Statsoch BevillningsUiskottet, och talaren för sin del trodde, yda på remiss till att kontrapropositionen borde I BevillningsUtskottet. Hr Martmansdofff anförde som exempel på, att. allmänna frågor icke kunde remitteras, att om pågon föreslog tryckfrihetens inskränkning, lärer denna motion ej blifra remitterad. Den närvarande af Grefve Ankarsvärd afsåg äfven en grundlagsförändring o. s. yv. Hr v. Troil anmärkte, att om saken vore grundlagsvidrig, kunde Landtmarskalken derå vägra pro-. position. Mot en sådan vägran har man en re-j gress genom hemställan vill KenstitutionsUtskottet, i j 4 ; 4 men om ståndet vägrar remiss, finnes deremot in-l. gen tillflykt, och yttrande rätten är då i sjelfva verket afskuren. Friherre Cederström påstod, att som R. O. 56 föreskrilver, att intet ärende må nedläggas utan ståndets uttryckliga beslut, så kunde verkligen ärender nedläggas, när ett stånd så beslutade, och friharvsan uwuskada att kaANfrANrANACItinan mn feta KIIP