för att bereda öfverensstämmelsa mellan alla
samhällsinrättningar. — Jag hyser derföre den
glada förhoppning, att den tid torde icke vara
så långt aflägsen, då Svenska Foltet i häfderna
kan intaga ett ärofullt rum bredvid det Nord-
amerikanska och det Engelska, hvilka i nyare
tider varit de enda, som på den fria öfver-
läggningens väg, och utan alla skakningar, för-
mått omskapa sina samhällsinstitutioner. —
Det är en sanning, att vi ännu icke fullkom-
ligt klart kunna inse, hvart detta första steg
skall leda; men derföre böra vi icke vara tvek-
samma. — Det tillhör folken att, liksom Cesar,
något lita på deras lycka! — Jag bestrider
icke att några af de anmärkningar, som under
diskussionen blifvit framställda mot detaljerna
af lagförslaget kunna förtjena afseende; men
jag förutser, att Konstitutiens-utskottet vid
denna Riksdag skall finna sig påkalladt, att, så-
som en följd af departementalstyrelsens infö-
rande, föreslå flere grundlagsförändringar, på
det rättelse, i sammanhang härmed i dessa de-
lar, som icke äro af något närvarande infly-
tande, må vinnas. Jag röstar för förslagets
antagande i dess helhet. — Friherre Cederström
Gustaf förenade sig med Fr. Jacob om återre-
miss. Ordadae för öfrigt åtskilligt om nödvän-
digheten att Sveriges Monark vore mäktig, så
att motstånd emot hans vilja ej måtte blifva
så lätt o. s. v. — Grefve Anckarsvärd. Att
öfverbevisa Frih. Cederström (Jacob) det hade
Grefve Spens gjort, men att öfvertyga honom
låge utom mensklig förmåga. Om Konstitutions-
utskottets betänkande efter Friherrens begäran
kasseras, så kunde Ridderskapet och Adelns le-
damöter få det nöjet i 8 å 40 volymer söka
rätt på de hvilande grundlagsförslagen, någon-
tieg som utan tvifvel blefve oändeligen intres-
sant. - :
Hr Landtmarskalken yttrade, att öfver sättet
att behandla frågan tre ineningar uppstått: att
företaga förslaget i sin heihet, att frånskilja
vissa S6, och att återremittera betänkandet.
Han tfragade derpå om Ridd. och Adela ansåg
förslaget i dess helhet böra afgöras? hvartill
isvarades starka Ja och högst få Nej. — Frih
Boye, Ludvig, ville ej bestrida verkan af KR
men ansåg Frih. Cederströms begäran genom
Landtmarskalkens proposition hafva blifvit un-
dertryckt.
Då nu diskussionen öfver sjelfva saken bör-
ij2de, uppsteg Frih. Leyonhufvnd, Abraham, och
förklarade att han noga begrundal frågan i dess
belhet, och biträdde förslaget med sin röst. —
Frib. Stjerneld, Gustaf Algernon, hade ingifvit
ett skriltligt anförande, så iydande: Af sjuklighet
hindrad att infinna mig i denna dagens Ple-
num, anhåller jag vördsamt att, vid behandlan-
de af den förevarande vigtiga frågan få afgifva
mitt skriftliga yttrande.
Det vore förmätet al mig, att, så väl efter
de utmärkte Ledamöter af detta Stånd, hvilka
vid föregående Riksmöten försvarat och yrkat
antagande af den nu åter föreslagna förändrin-
gen uti Statsrådets organisation, som före dem,
hvilka med mera grundlighet och sakkänne-
dom, än jag eger, ofelbart i dag skola göra
det, uppträda såsom skulle min röst möjligen
kunna inverka på Höglofl. Ridd. och Adelns
beslut. Jeg kan blott åberopa den erfarenhet
jag under ett långt vistande uti länder, styrde
enligt rena constitutionella principer, möjligen
kunnat förvärfva, till stöd för den fasta öfver-
tygelsen jag hyser, att den vwigtiga fråga, som
i dag af Höglofl. Ridd. och Adeln skall slutli-
Igen afgöras, måste i högsta måtto inverka på
I Fäderneslandets framtid, genom bibringande i
Styrelsen af den enhet och den kraft, som äro
loeftergifliga vilkor för Staters förkofran och
lenseende. Då dessa ofelbart vinnas genom an-
tagande åf de hvilsnde Grundlagsförslagen, an-
ser jag för min pligt, både som medborgare
joch embetsman att tillstyrka bifall derå.
I Frih. Cederström, Jakob, reserverade sig till
protokollet emot det fattade beslutet. — Frib.
(Boye, ITudvig, ville, för att ej ogroft brista i
konseqvens,, votera Nej, och förklarade detta
uttryckligen till protokollet. — Grefve Frölich,
David, förklarade att han ämnade rösta Ja.
Hen hade med nöje hört Grefve Spenss yttran-
Iden; men eburu vigtiga Grefvens anmärkningar
I voro, ansåg han dock de betänkligbeter de in-
nefattade böra vika för nödvändigheten att an-
taga förslaget. Grefve Spenss yttrande står
såsom en varning åt den nya regeringen och ett
testamente åt nationen. En oro går genom ti-
den, men det är en moralisk princip, som bör-
jar göra sig gällande och visat sig uppväckt i-
Inom fäderneslandet. Han hoppades den skulle
leda oss till successiva förbättringar, men ingen
fråga vore så vigtig som denna. — Frih. Schul-
zenheim, David, ville på förhand förklara att
ban ämnade rösta Ja. Han erinrade att frå-
lgan ej var ny — men nu mogen. Han upp-
räknade RB. St:s bemödanden allt sedan 1809,
för att koOMMa till dan afesäranda näanLklt hvar
Igen af nationens uppriktiga gensvar, med sam-
ma beslutsamhet fortgå på reformernas bana,