för att bereda öfverensstämmelsa mellan alla samhällsinrättningar. — Jag hyser derföre den glada förhoppning, att den tid torde icke vara så långt aflägsen, då Svenska Foltet i häfderna kan intaga ett ärofullt rum bredvid det Nordamerikanska och det Engelska, hvilka i nyare tider varit de enda, som på den fria öfverläggningens väg, och utan alla skakningar, förmått omskapa sina samhällsinstitutioner. — Det är en sanning, att vi ännu icke fullkomligt klart kunna inse, hvart detta första steg skall leda; men derföre böra vi icke vara tveksamma. — Det tillhör folken att, liksom Cesar, något lita på deras lycka! — Jag bestrider icke att några af de anmärkningar, som under diskussionen blifvit framställda mot detaljerna af lagförslaget kunna förtjena afseende; men jag förutser, att Konstitutiens-utskottet vid denna Riksdag skall finna sig påkalladt, att, såsom en följd af departementalstyrelsens införande, föreslå flere grundlagsförändringar, på det rättelse, i sammanhang härmed i dessa delar, som icke äro af något närvarande inflytande, må vinnas. Jag röstar för förslagets antagande i dess helhet. — Friherre Cederström Gustaf förenade sig med Fr. Jacob om återremiss. Ordadae för öfrigt åtskilligt om nödvändigheten att Sveriges Monark vore mäktig, så att motstånd emot hans vilja ej måtte blifva så lätt o. s. v. — Grefve Anckarsvärd. Att öfverbevisa Frih. Cederström (Jacob) det hade Grefve Spens gjort, men att öfvertyga honom låge utom mensklig förmåga. Om Konstitutionsutskottets betänkande efter Friherrens begäran kasseras, så kunde Ridderskapet och Adelns ledamöter få det nöjet i 8 å 40 volymer söka rätt på de hvilande grundlagsförslagen, någontieg som utan tvifvel blefve oändeligen intressant. : Hr Landtmarskalken yttrade, att öfver sättet att behandla frågan tre ineningar uppstått: att företaga förslaget i sin heihet, att frånskilja vissa S6, och att återremittera betänkandet. Han tfragade derpå om Ridd. och Adela ansåg förslaget i dess helhet böra afgöras? hvartill isvarades starka Ja och högst få Nej. — Frih Boye, Ludvig, ville ej bestrida verkan af KR men ansåg Frih. Cederströms begäran genom Landtmarskalkens proposition hafva blifvit undertryckt. Då nu diskussionen öfver sjelfva saken börij2de, uppsteg Frih. Leyonhufvnd, Abraham, och förklarade att han noga begrundal frågan i dess belhet, och biträdde förslaget med sin röst. — Frib. Stjerneld, Gustaf Algernon, hade ingifvit ett skriltligt anförande, så iydande: Af sjuklighet hindrad att infinna mig i denna dagens Plenum, anhåller jag vördsamt att, vid behandlande af den förevarande vigtiga frågan få afgifva mitt skriftliga yttrande. Det vore förmätet al mig, att, så väl efter de utmärkte Ledamöter af detta Stånd, hvilka vid föregående Riksmöten försvarat och yrkat antagande af den nu åter föreslagna förändringen uti Statsrådets organisation, som före dem, hvilka med mera grundlighet och sakkännedom, än jag eger, ofelbart i dag skola göra det, uppträda såsom skulle min röst möjligen kunna inverka på Höglofl. Ridd. och Adelns beslut. Jeg kan blott åberopa den erfarenhet jag under ett långt vistande uti länder, styrde enligt rena constitutionella principer, möjligen kunnat förvärfva, till stöd för den fasta öfvertygelsen jag hyser, att den vwigtiga fråga, som i dag af Höglofl. Ridd. och Adeln skall slutliIgen afgöras, måste i högsta måtto inverka på I Fäderneslandets framtid, genom bibringande i Styrelsen af den enhet och den kraft, som äro loeftergifliga vilkor för Staters förkofran och lenseende. Då dessa ofelbart vinnas genom antagande åf de hvilsnde Grundlagsförslagen, anser jag för min pligt, både som medborgare joch embetsman att tillstyrka bifall derå. I Frih. Cederström, Jakob, reserverade sig till protokollet emot det fattade beslutet. — Frib. (Boye, ITudvig, ville, för att ej ogroft brista i konseqvens,, votera Nej, och förklarade detta uttryckligen till protokollet. — Grefve Frölich, David, förklarade att han ämnade rösta Ja. Hen hade med nöje hört Grefve Spenss yttranIden; men eburu vigtiga Grefvens anmärkningar I voro, ansåg han dock de betänkligbeter de innefattade böra vika för nödvändigheten att antaga förslaget. Grefve Spenss yttrande står såsom en varning åt den nya regeringen och ett testamente åt nationen. En oro går genom tiden, men det är en moralisk princip, som börjar göra sig gällande och visat sig uppväckt iInom fäderneslandet. Han hoppades den skulle leda oss till successiva förbättringar, men ingen fråga vore så vigtig som denna. — Frih. Schulzenheim, David, ville på förhand förklara att ban ämnade rösta Ja. Han erinrade att frålgan ej var ny — men nu mogen. Han uppräknade RB. St:s bemödanden allt sedan 1809, för att koOMMa till dan afesäranda näanLklt hvar Igen af nationens uppriktiga gensvar, med samma beslutsamhet fortgå på reformernas bana,