kunnat åtminstone iniedas, kan han icke annat än bestrida; och till ett sådant konsoliderande af en oligargisk krets kring monarken syftade tydligen detta förslag. Hvar och en sådan krets skall lätt märka, hur väl man kan intriguera, masquera och cachera, med vårt repres:ntationssätts nuvarande skick, och försvara sina platser vida längre, och lättare, än om reformerna få gå sin gång, Det synes Talaren således på intet sätt gifvet, att reformen till Departementalstyrelse kominer att åtföljas af någon enda annan större reform; tvärtom fruktade ban, att den kunde bli den enda, just derföre att den blifvit den först företagna. Ty Europas historia hade ofta visat, att reformer uti folkets intresse hafva mött värre motstånd hos oligarkerna än på något annat ställe; hvad man i den del icke öppet gör, kan man göra i löndom, och våra former lemna just på första Riksdagen, då grundlagsförslagens redaktion skall debatteras, det största manöverfältet för undangomda motståndskrafter. Hr Lagerhjelm, Pehr, såg ingen fara om ståndet beslöte att företaga ärendet med frånskiljande af vissa SS, säsom Hr Hartmansdorff förut föreslagit, men yrkade det ej för egen del. Ville lika med Hr Dalman ej uppehålla förslagets zntagande. — Hr von Troil, Emil. Om Konstitutions-Utskottet vid förra riksdagen gjort sin pligt, hade Ridderskapet och Adeln sluppit denna långa diskussion. En ledamot af detta utskott hade talat om uovanar; Talaren ville i anledning deraf erinra ora en ovana, som 4834 års Konstitutionsutskott haft att vilja påtvioga Ständerna sådana förslag, som dessa aldrig godkänt eller ville godkänna. Han visade medelst grundlagens föreskrifter angående behandlingen af dylika förslag, att det nu förevarande ej kunde styckevis föredrsgas till afgörande, utan ett det borde ske i sin helhet, ech ban bade vågat föreställa sig, att Talmännen bordt finna detta af grundlagarne. Han ansig försöket att stycka förslaget vara ett medei, att hindra dess sanktion. Den som önskade dess antagande, kunde ej önska dess styckning. En och annan detalj vore måhända anporlunda än man önskat, men nyttan af förslagets ant:gande vore öfvervägande. Det banade vägen för sambäilets fraraskridande till nyttiga reformer. Som det ej är möjiigt att på en gång omskapa allt, så vore det nödvändigt att börja i någon punst, för att sedan komma till de öfriga. Det vore osabBnolikt att, såsom en tal. y ttrat, förslagets antagande skulle lägga hinder i vägen för andra reformer. Det skulle gifva statsråden en större verkningsförmåga, helt olika med ganska saktmodigt anmälda reservationer till protokollet. Mänga yttrade bifall härtill. Hr Cederschöld, Pehr Gustaf, trodde att förslaget kunde delas, mena önskade framgång åt hafvudsaken, ehuru han ej delade de sanguiniska förhoppningar man gjorde sig af dess antagande. Förnämsta fördelen ansåg han ligga deri, att de föredragande upphöjdes till paritet med Statsråden, och att alla departements-cheferna voro närvarande vid hvarandras föredragningar. Ansvarigheten trodde ban ej blifva större och lättare att utkräfva genom förändringen. Talaren tog till slut ett ömt afsked al 10 Reger.formen eller Allmänna Beredningen, ej för hvad den nu är, utan för hvad den kunnat och bordt blilfv2: en pepiniere för Statsrådet. Den vore nu föga bättre än en pensionsinrättning. — Hr Lefren ansåg förslagets antagande i sin helhet vara bäst. Han hade såsom ledamot i 4823 års särskilta utskott varit med om denna saks första behandling, och tillstyrkte aut man ej måtte öfverse sakens vigt för smådeteljer. — Friberre Akerhjelm, G. F., talade äfven för sakens afgörande i sin helhet, och trodde att den enligt grundlagen börde så behandlas. — Yrkade proposition, hvilket äfven huset tycktes önska. — Grefve Anckarsvärd ansåg sig böra söka afvända Friherre Cederströms beskyllning mot Corstitutionsutskottets ledamöter angående orena ifrån pluraliteten deraf, af hvilka de fiesie lika ofta och längre än Friherren deltagit i utskottets arbeten. Det var således åt sig al(ena, såsom nu först ledamot af Constitutionsniskottet som han borde anse den rigtad. Ville gerna erskänna att han ej var van att följa annat än de former lagen bjöd. Ansåg Utskot-! t bafra samvetsgrant fullgjort sammandraget ; och formen bestämd af grundlagen. Grefven kunde ej fatta hvarföre man nu för tiden, skulle vid behandlingen af hvarje vigtig samhällsfråga! få Köra talas om vådor, strider, tvedrägt, politiska offer m. m. sådant. Hr von Hartmansdorff yttrande, att vi måhända stå vid ingången till en ny tvedrägtstid oeh att politiska offer kunde komma att falla, hade hos honom ännu mer stadgat öfvertygelsen, att förslaget borde antagas. älven emedan det afskaffade Hofkanslersombetet och betoge ren rådgifvare, som kunde hafva lust att se 3 kap. 4 Missgerningsbalken tillämpad, hågen dertill, då ansvaret derför ej kunde undvikas. — Friherre Fo db osm Jarnah avNtes MN Vara manlbas