ledning häraf beslöt Regeringen år 1823, att sammanslå båda flottorna. Då Regeringen icke kände sig stark nog, att förhindra split och tvedrägt inom Amiralitetet, må nämnde beslut, från denna synpunkt, försvaras, ehuru det otvifvelaktigt varit i hög grad hinderligt för skärgårdsflottans tillvext och förkofran. Tre år efter flotiornes förening nedsattes en kommittå, under Kronprinsens ordförande, för att uppgöra förslag till en planmessig administration af flottan, uader en tidrymd af 50 år. Kommitten, som bland sina ledamöter räknade amiralerne Piaten och Wirsen, fullgjorde detta uppdrag och aflemnade ett fullständigt betänkande, både om fartygens antal, nybyggnad, reparation m. m. och deras bestyckning och bemanning i fred och krig; med flere dithörande ämnen. Genom KrigsExpeditionens föredragning blef detta betänkande af Konungen i Statsrådet gilladt och till framtida efterlefnad fastställdt, men knapt ett är derefter expedierades, utan konseljens hörande, generalordres, som voro till der grad afvikande från det nya reglementet, att detsamma derigenom kunde anses upphäfvet. En ansan makt än konseljens hade sålunda kullkastat hvad inför Konungen i Statsrådet blifvit formligen 2fgjordt och man har icke sedermera hört omtalas, att fråga om besagde reglementes tillämpande någensin förevarit. Rikets Ständer hafva härutinnan ett lefvande exempel på allenastyrandets följder. Konungamakten — i strid med sig sjelf — den ena gången beslutande inför ett ansvarigt Statsråd — den andra gången utan detta Råds vetskap, afvikande från konseljens beslut, uppå en General-adjutants isolerade föredragning! En sådan anomali kan endast förklaras, genom den i snart 30 år följda, till enväldig monarki ledande inkonstitutionella tillämpningen af 4 Regeringsformen. Låt grundlagen i denna hufvud: sakliga del blifva en sanning, och den största välgerning, söm i närvarande tid kan skänkas fäderneslandet är, i och med detsamma, beredd! I förevarande försvarsverket rörande fråga är intet att hoppas, om icke Rikets Ständer inse sia pligt och sia rättighet att innan anslag bestämmes, pröfva och undersöka sjöförsvarets organisation, dess omfattning, ändamålsenlighet och syftning, samt ordningen för dess styrelse och förvaltning. När man, såsom händelsen var inom Stats-Utskottet vid 4834 års Riksmöte, måste underkasta sig vidlyftiga debatter, blett föratt förhindra frågans läggande under bordet, när, såsom då inträffade med många ledamöter af Riksstånden, serdeles bland Ridderskapet och Adeln, samma fråga betraktas, icke såsom mationens sak, utan såsom konungamaktens ensak, uti sig innefattande ett Konungens enskilda prerogativ, är i sanning föga hjelp att förvänta för den vigtigaste delen af rikets försvar — det hitintills försummade kustförsvaret. Tiiläfventyrs hafva dock omsider sannare åsigter af statsförfattningens enda och bestämmelse i denoa vigtiga del skingrat det mörker, som ännu vid förra riksmötet föresväfvade en majoritet bland Ständerna. Tilläfventyrs inse numera Rikets Ständer, att möjligheten att besegra embetsmanrainflytandet samt de serskilda intresseav och fördomar, som ligga i vägen för sjöförsvarets reform, just beror derpå, att regeringen finner ett stöd hos Rikets Ständer, eller tydligare sagt, att Rikets Ständer, genom sina beslut, sätta regeringen i nödvändighet, att för denna nationella angelägenhet vidtaga en afgörande handling. Att fördjupa sig i vidare tvist om det ena eller andra sjövapnet, eller huruvida lirieflottan må anses för Tikets försvar lämplig, är alldeles öfverflödigt, då det nu mera är obestridt och obestridligt, dels att rikets sjöförsvar företrädesvis hvilar på skärgårdsflottan, dels ock att rikets finanser icke medgifva underhållande af en örlogsflotta, Den sednare måste upphöra att suga fjerde Hufvudtitelns märg och must, om det en gång skall blifva möjligt, att gifva Skärgårdsflottan den uisträckning, som behöfves, för att organisera ett försvar, någorlunda proportioneradt till Rikets kuster, från Bobusländska Skärgården till Norrbotten. Må Norges exempel, äfven i fråga om sjöförsvaret, icke för Sverge gå förloradt! Må det ihågkommas, att Skärgårdsflottan är för Sverge naturlig, att den icke fordrar några ovanliga förråd, att materialier till densamma finnas till hufvudsaklig del inom landet, att den vid hastigt påkommande behof kan, till betydlig del, genom öfverenskommelse med enskilde skeppsredare tillökäs, samt att Brödrariket kan, vid dylika fall; lemna densamma en icke oväsentlig förstärkning. Jag öfvergår nu till framställning af de bufvudsakligaste purkter, som, efter mitt förmenande, böra föregå bestämmandet af Fjerde Hufvudtitelns anslag: nämligen — — —-— — — — — — — — Sedan Statsutskottet noga. utredt alla förestående frågor och hvad dermed gemenskap Tana allar få Fran. skulla das lina Tltek attet