ledning häraf beslöt Regeringen år 1823, att
sammanslå båda flottorna. Då Regeringen icke
kände sig stark nog, att förhindra split och
tvedrägt inom Amiralitetet, må nämnde beslut,
från denna synpunkt, försvaras, ehuru det o-
tvifvelaktigt varit i hög grad hinderligt för
skärgårdsflottans tillvext och förkofran. Tre år
efter flotiornes förening nedsattes en kommittå,
under Kronprinsens ordförande, för att uppgö-
ra förslag till en planmessig administration af
flottan, uader en tidrymd af 50 år. Kommit-
ten, som bland sina ledamöter räknade amira-
lerne Piaten och Wirsen, fullgjorde detta upp-
drag och aflemnade ett fullständigt betänkande,
både om fartygens antal, nybyggnad, reparation
m. m. och deras bestyckning och bemanning i
fred och krig; med flere dithörande ämnen.
Genom KrigsExpeditionens föredragning blef
detta betänkande af Konungen i Statsrådet gil-
ladt och till framtida efterlefnad fastställdt, men
knapt ett är derefter expedierades, utan kon-
seljens hörande, generalordres, som voro till
der grad afvikande från det nya reglementet,
att detsamma derigenom kunde anses upphäfvet.
En ansan makt än konseljens hade sålunda kull-
kastat hvad inför Konungen i Statsrådet blifvit
formligen 2fgjordt och man har icke sedermera
hört omtalas, att fråga om besagde reglementes
tillämpande någensin förevarit.
Rikets Ständer hafva härutinnan ett lefvande
exempel på allenastyrandets följder. Konunga-
makten — i strid med sig sjelf — den ena
gången beslutande inför ett ansvarigt Statsråd
— den andra gången utan detta Råds vetskap,
afvikande från konseljens beslut, uppå en Ge-
neral-adjutants isolerade föredragning! En så-
dan anomali kan endast förklaras, genom den i
snart 30 år följda, till enväldig monarki ledan-
de inkonstitutionella tillämpningen af 4 Rege-
ringsformen. Låt grundlagen i denna hufvud:
sakliga del blifva en sanning, och den största
välgerning, söm i närvarande tid kan skänkas
fäderneslandet är, i och med detsamma, beredd!
I förevarande försvarsverket rörande fråga
är intet att hoppas, om icke Rikets Ständer
inse sia pligt och sia rättighet att innan anslag
bestämmes, pröfva och undersöka sjöförsvarets
organisation, dess omfattning, ändamålsenlighet
och syftning, samt ordningen för dess styrelse
och förvaltning. - När man, såsom händelsen
var inom Stats-Utskottet vid 4834 års Riks-
möte, måste underkasta sig vidlyftiga debatter,
blett föratt förhindra frågans läggande under
bordet, när, såsom då inträffade med många le-
damöter af Riksstånden, serdeles bland Ridder-
skapet och Adeln, samma fråga betraktas, icke
såsom mationens sak, utan såsom konungamak-
tens ensak, uti sig innefattande ett Konungens
enskilda prerogativ, är i sanning föga hjelp att
förvänta för den vigtigaste delen af rikets för-
svar — det hitintills försummade kustförsvaret.
Tiiläfventyrs hafva dock omsider sannare åsig-
ter af statsförfattningens enda och bestämmelse
i denoa vigtiga del skingrat det mörker, som
ännu vid förra riksmötet föresväfvade en majo-
ritet bland Ständerna. Tilläfventyrs inse nu-
mera Rikets Ständer, att möjligheten att be-
segra embetsmanrainflytandet samt de serskilda
intresseav och fördomar, som ligga i vägen för
sjöförsvarets reform, just beror derpå, att re-
geringen finner ett stöd hos Rikets Ständer, el-
ler tydligare sagt, att Rikets Ständer, genom
sina beslut, sätta regeringen i nödvändighet, att
för denna nationella angelägenhet vidtaga en af-
görande handling.
Att fördjupa sig i vidare tvist om det ena
eller andra sjövapnet, eller huruvida lirieflottan
må anses för Tikets försvar lämplig, är alldeles
öfverflödigt, då det nu mera är obestridt och
obestridligt, dels att rikets sjöförsvar företrädes-
vis hvilar på skärgårdsflottan, dels ock att rikets
finanser icke medgifva underhållande af en örlogs-
flotta, Den sednare måste upphöra att suga fjerde
Hufvudtitelns märg och must, om det en gång
skall blifva möjligt, att gifva Skärgårdsflottan
den uisträckning, som behöfves, för att orga-
nisera ett försvar, någorlunda proportioneradt
till Rikets kuster, från Bobusländska Skärgården
till Norrbotten. Må Norges exempel, äfven i
fråga om sjöförsvaret, icke för Sverge gå för-
loradt! Må det ihågkommas, att Skärgårdsflot-
tan är för Sverge naturlig, att den icke for-
drar några ovanliga förråd, att materialier till
densamma finnas till hufvudsaklig del inom
landet, att den vid hastigt påkommande behof
kan, till betydlig del, genom öfverenskommelse
med enskilde skeppsredare tillökäs, samt att
Brödrariket kan, vid dylika fall; lemna den-
samma en icke oväsentlig förstärkning.
Jag öfvergår nu till framställning af de buf-
vudsakligaste purkter, som, efter mitt förme-
nande, böra föregå bestämmandet af Fjerde
Hufvudtitelns anslag: nämligen
— — —-— — — — — — — —
Sedan Statsutskottet noga. utredt alla före-
stående frågor och hvad dermed gemenskap
Tana allar få Fran. skulla das lina Tltek attet