temål i så måtto som han ansåg spöstraffets för-
svinnande för en outblifvelig framtidssak. Men
man kunde dermed icke gå tillväga med nog var-
samhet. Manuel behandling vore mycket vanlig i
Norden. Barn uppfostrades här mer än på andra
ställen med stryk. Husaga vore enligt lag tillå:en
och Sverge var det enda civikiserade land, der den-
na tillåtelse egde rum. Stryk försonas äfven med
böter, man kan gifva en annan flere örfilar och gå
ifrån ansvaret med fem plåtar. Att då bortiaga
kroppsstraffet för brott, innan den manuella be-
handlingen i något af de öfrige nyssnämnda fallen
blifvit undanröjd, ansåg han betänkligt. Amnnu ett
skäl härtill: han ansåg vatten och bröd straffet vi-
da mer barbariskt, än spösvraffet, och tvifade att
någon kunde riktigt undergå det högsta beloppet
af detia straff, utan att vara för alltid förderfvad
till he!san. .
Friherre Akerhjolm (Statsrådet) anförde, att han
under sina sträfvanden i den befattning han haft
med anstalter för brottslingar, vunnit dena erfaren-
heten, att spöstraffet är lika stridande mot upp-
lysniag och mensklighet som emot lagprincipens
första kref, ifall detta innebär att det ansver som til-
lämpas på en brottsling, må innebära en varning för
andra. Långt ifrån, att hafva rönt någon ånger hos
den, som slitit spö, hade han, hos sådane ofta funnit
en bestämd förhärdelse, och han hade derföre al-
tid yrkat på detta straffs afskaffande. Han skulle
likväl önska, att detta kunde ske icke med den in-
skränkning, sem motionen innebar, utan helt och
hållet.
Hr Hjerta förklarade sin tillfredsställelse öfver
den vackra humanitet hvarmed den siste Talaren
yttrat sig. Orsaken hverför han ej velat sträcka
sin motien längre, hade endast varit, att den måt-
te röna så mycket mindre motstånd; men han ha-
de ingen invändning emot den uisträckning Hr
Frib. gifvit deråt. Till Hr Grefve Lövenhjelm bem-
ställde han, då Hr Grefven grundat sion invänd-
ning mot kroppsstraffets afskaffande på en ännu
fortfarande manuel behandling i andra sociala för-
kåljande, hvilka enligt Hr Grefvens intyg reden
upphört i andra civiliserede länder och af Grefven
sjelf ansågos såsom ett endt, samt enär Grefren
derjemte sjelf förklarat spöstraffets afokaffande för
en voutblifvelig framtidssak, om det icke då vore
bättre att undanrödja de missförhållanden i dessa
öfriga författningar och piägseder, som kunde ut-
göra hinder för den nu föreslegna reformen, än att
bibehålla missdruken äfven i den delen.
Hr af Grubbens intygade, på grund af sin mång-
åriga erfarenhet säspm stadsläkare, dervid det å
låg honom att besigtiga fångar för att utröna, hu-
ruvida de kunde uthärda spö eller vatten och bröd!
straff, alt det sednare straffet icke innebure någon
väda för helsan, jemförlig med det förra. Fån-
garpre fingo 2 merker bröd om dagen, och om de
blötte den ena hälften i vatten, erhöllo de häriae-
nom ett slags göt, genom hvars förtärand2 de
ganska väl kunde upsebålla halsen.
Friherre Ridderstolpe, Fredric, bestyrkte den si-
sta Talarens erfarenhet, på grund af den han sjelf
haft med de fångar. som nuttit på vatten och bröd
å Westerås slott. Dat bade ofta bändt, att han
upder sina resor mött och igenkänt sådana per-
soner, hvilka nyligen undergått detta straff, och
då han sagt till dem: aGod dag, buru står dot vill
med dig min gosse?, hade de svarat: acJag tackar
ödmjukast, jag mår mycket bra, sedan jag fått bo
under samma tak med Herrn. Motionen remitto-
rades.
jär Hjertas motion om Lanpdsfiskalstjensternas upp:
hörande. Denna motion understöddes af Hr Grefve
G. Löwenbjerm, sam erinrade, att han redan vid
förra Riksdagen väckt ett förslag, att Landsfiska-
lerna måtta antingen aflönas eller afskaffas, äfven
som af Friherre Raab. Hr v. Hartmansdorff der-
emot ansåg Landshöfdingarne ej kunna undvara
dem, för bibehållande af ordningen inom Länet.
Kronobetjening kunde ej vara öfverallt, och dess-
utom, om Landsfiskalerne försvunno, funnes in-
gen, att förordna till Aktor, i bändelse åtal bohöf-
de ske mot sjelfva Kronobetjeningen. Han del-
tog dock i den önskan, att de kunde få någon
aflöning, äfvensom awt deras till- och afsättan-
de icke skulle ske af Justitiekansleren , utan
af Landshöfdingarnsa. Hr Hjerta utbad sig, att, i
anledning af den siste talarens nu gjorda för-
svar för Landsfiskalstjensternes bibehållande, få
framsöka och till Lagutskottet medsända ett yt-
trande af Hr von Hartmansdorff vid 4828 års Riks-
deg, deri Falaren ville minnas, att Hr v. H. i gan-
ska stränga ordalag yrkat på samma befauningars
upphörande. Hr v. IHarimansdorff wunde ej be-
stämdt erinra sig, att hon baft eu sådant yttrande:
men om så äfven vore, bade det härflutit deraf, att
ban då ännu var okunnig om hvad Landshöfdinge-
embetets utöfning fordrade; och detta vore en okun-
nighet, som för Hr Zjeria ännu fortfor. Hr San-
dehjelm yrkade äfven på Landsfiskalernas bibehål-
jande. Motionen remitterades.
Hr Pjertas motion, angående truppers och kro
noeffekters transporterande sjöledes. Denna föran-
ledde en vidlyfiig diskussion, men hvaraf vi nu
endast hafva tillfälle att meddela ett ganska kort
sammandrag.
Friherre Cederström, J., ansåg en förnyelse af)
Ständernas önskan, Om ett serskildt stadgande för
truppers transport sjöledes, öfverflödig, då den
nya tägordningen, i sammanhang hvarmed Kongl.
Maj:t beslutat afgöra den. redan är så nära för-j
handen, att Kollegiernas försag är färdigt att afgå
till Krigsexpeditionep. Bens Exe. Grefvg Brahe
Jemnade2, i anledning af de exempel; som i motio-
nen äberopats, angående en marche forcte med eu
kommendering af Wermlands regemente till Wax-
bolm, några skriftliga upplysningar, äsyftande au
visa, det reqvisitionerna på dessa arbetskommen
deringar, som varit tvenne, kommit så sent från
framlidne Generallöjtranten Mellin till Generalad-
jutantsexpeditionen; atvt de omöjligen hade, med
begagnande ef det långsamare sättet att färdas. hun-
nit fram på sagd tid, samt sökte dessutem ådaga-
lägga. stt marche forcte kostade Kronan ofta min-
dre, än de långsammare marecherna. Dessutom för-
klarade. Hans Exe., att order aldrig afeå från Ge-
nersladjutantsexpeditionen till Konungens BPefall-
pingbafvande, utan expedierss till desse från Krigs-
expeditionen elier Krigskollegium.
Crafra Karn erinrade, att han i förmiddaganeg
Ir
L
I
Å
i
Å
I
I
i
f
s
f
(
I
l
f
I
J
1
(
I
E
d
f
(
i
f
g
1
f
8
(
q
q
E
!
1
L
J
L
(
NS - -— KR rr PR LA ER RR AA JR AA KE — RA CE ke PE AR Pr fr FR
I
U
i
I
Ss
V
y
t
f
s
1