temål i så måtto som han ansåg spöstraffets försvinnande för en outblifvelig framtidssak. Men man kunde dermed icke gå tillväga med nog varsamhet. Manuel behandling vore mycket vanlig i Norden. Barn uppfostrades här mer än på andra ställen med stryk. Husaga vore enligt lag tillå:en och Sverge var det enda civikiserade land, der denna tillåtelse egde rum. Stryk försonas äfven med böter, man kan gifva en annan flere örfilar och gå ifrån ansvaret med fem plåtar. Att då bortiaga kroppsstraffet för brott, innan den manuella behandlingen i något af de öfrige nyssnämnda fallen blifvit undanröjd, ansåg han betänkligt. Amnnu ett skäl härtill: han ansåg vatten och bröd straffet vida mer barbariskt, än spösvraffet, och tvifade att någon kunde riktigt undergå det högsta beloppet af detia straff, utan att vara för alltid förderfvad till he!san. . Friherre Akerhjolm (Statsrådet) anförde, att han under sina sträfvanden i den befattning han haft med anstalter för brottslingar, vunnit dena erfarenheten, att spöstraffet är lika stridande mot upplysniag och mensklighet som emot lagprincipens första kref, ifall detta innebär att det ansver som tillämpas på en brottsling, må innebära en varning för andra. Långt ifrån, att hafva rönt någon ånger hos den, som slitit spö, hade han, hos sådane ofta funnit en bestämd förhärdelse, och han hade derföre altid yrkat på detta straffs afskaffande. Han skulle likväl önska, att detta kunde ske icke med den inskränkning, sem motionen innebar, utan helt och hållet. Hr Hjerta förklarade sin tillfredsställelse öfver den vackra humanitet hvarmed den siste Talaren yttrat sig. Orsaken hverför han ej velat sträcka sin motien längre, hade endast varit, att den måtte röna så mycket mindre motstånd; men han hade ingen invändning emot den uisträckning Hr Frib. gifvit deråt. Till Hr Grefve Lövenhjelm bemställde han, då Hr Grefven grundat sion invändning mot kroppsstraffets afskaffande på en ännu fortfarande manuel behandling i andra sociala förkåljande, hvilka enligt Hr Grefvens intyg reden upphört i andra civiliserede länder och af Grefven sjelf ansågos såsom ett endt, samt enär Grefren derjemte sjelf förklarat spöstraffets afokaffande för en voutblifvelig framtidssak, om det icke då vore bättre att undanrödja de missförhållanden i dessa öfriga författningar och piägseder, som kunde utgöra hinder för den nu föreslegna reformen, än att bibehålla missdruken äfven i den delen. Hr af Grubbens intygade, på grund af sin mångåriga erfarenhet säspm stadsläkare, dervid det å låg honom att besigtiga fångar för att utröna, huruvida de kunde uthärda spö eller vatten och bröd! straff, alt det sednare straffet icke innebure någon väda för helsan, jemförlig med det förra. Fångarpre fingo 2 merker bröd om dagen, och om de blötte den ena hälften i vatten, erhöllo de häriaenom ett slags göt, genom hvars förtärand2 de ganska väl kunde upsebålla halsen. Friherre Ridderstolpe, Fredric, bestyrkte den sista Talarens erfarenhet, på grund af den han sjelf haft med de fångar. som nuttit på vatten och bröd å Westerås slott. Dat bade ofta bändt, att han upder sina resor mött och igenkänt sådana personer, hvilka nyligen undergått detta straff, och då han sagt till dem: aGod dag, buru står dot vill med dig min gosse?, hade de svarat: acJag tackar ödmjukast, jag mår mycket bra, sedan jag fått bo under samma tak med Herrn. Motionen remittorades. jär Hjertas motion om Lanpdsfiskalstjensternas upp: hörande. Denna motion understöddes af Hr Grefve G. Löwenbjerm, sam erinrade, att han redan vid förra Riksdagen väckt ett förslag, att Landsfiskalerna måtta antingen aflönas eller afskaffas, äfven som af Friherre Raab. Hr v. Hartmansdorff deremot ansåg Landshöfdingarne ej kunna undvara dem, för bibehållande af ordningen inom Länet. Kronobetjening kunde ej vara öfverallt, och dessutom, om Landsfiskalerne försvunno, funnes ingen, att förordna till Aktor, i bändelse åtal bohöfde ske mot sjelfva Kronobetjeningen. Han deltog dock i den önskan, att de kunde få någon aflöning, äfvensom awt deras tilloch afsättande icke skulle ske af Justitiekansleren , utan af Landshöfdingarnsa. Hr Hjerta utbad sig, att, i anledning af den siste talarens nu gjorda försvar för Landsfiskalstjensternes bibehållande, få framsöka och till Lagutskottet medsända ett yttrande af Hr von Hartmansdorff vid 4828 års Riksdeg, deri Falaren ville minnas, att Hr v. H. i ganska stränga ordalag yrkat på samma befauningars upphörande. Hr v. IHarimansdorff wunde ej bestämdt erinra sig, att hon baft eu sådant yttrande: men om så äfven vore, bade det härflutit deraf, att ban då ännu var okunnig om hvad Landshöfdingeembetets utöfning fordrade; och detta vore en okunnighet, som för Hr Zjeria ännu fortfor. Hr Sandehjelm yrkade äfven på Landsfiskalernas bibehåljande. Motionen remitterades. Hr Pjertas motion, angående truppers och kro noeffekters transporterande sjöledes. Denna föranledde en vidlyfiig diskussion, men hvaraf vi nu endast hafva tillfälle att meddela ett ganska kort sammandrag. Friherre Cederström, J., ansåg en förnyelse af) Ständernas önskan, Om ett serskildt stadgande för truppers transport sjöledes, öfverflödig, då den nya tägordningen, i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t beslutat afgöra den. redan är så nära för-j handen, att Kollegiernas försag är färdigt att afgå till Krigsexpeditionep. Bens Exe. Grefvg Brahe Jemnade2, i anledning af de exempel; som i motionen äberopats, angående en marche forcte med eu kommendering af Wermlands regemente till Waxbolm, några skriftliga upplysningar, äsyftande au visa, det reqvisitionerna på dessa arbetskommen deringar, som varit tvenne, kommit så sent från framlidne Generallöjtranten Mellin till Generaladjutantsexpeditionen; atvt de omöjligen hade, med begagnande ef det långsamare sättet att färdas. hunnit fram på sagd tid, samt sökte dessutem ådagalägga. stt marche forcte kostade Kronan ofta mindre, än de långsammare marecherna. Dessutom förklarade. Hans Exe., att order aldrig afeå från Genersladjutantsexpeditionen till Konungens BPefallpingbafvande, utan expedierss till desse från Krigsexpeditionen elier Krigskollegium. Crafra Karn erinrade, att han i förmiddaganeg Ir L I Å i Å I I i f s f ( I l f I J 1 ( I E d f ( i f g 1 f 8 ( q q E ! 1 L J L ( NS -— KR rr PR LA ER RR AA JR AA KE — RA CE ke PE AR Pr fr FR I U i I Ss V y t f s 1