från älskilliga hemmansägare, om lindring i detta oaus och blifvit understödda af Landshöfdisgen; men ehuru 6 år sedermera förflutit, hade ännu ingen lindring afhörts. Han ansåg derföre af vigt, alt ej tågordningens afgörande afvaktades, helst man ännu ej kunde på länge emotse ett säkert slut derpå, då, enligt hvad Frih. Cederström upplyst, Koliegiernas förslag ännu ej ens inkommit till Reg. Han hemställde derföre till motionären om en sådan förändring al motionen, att den nu förevarande frågan kunde bestämdt afskiljas och dess afgörande för sig yrkas — Hr Hjerta, L. J., förenade sig häri så mycket helire, som detta just varit hans mening, om den än biifvit mindre tydligt utiryckt. Giefve Frölich anmärkte, i anledning af H. E. Grefve Brahes yttrande, att den första kommenderiogen från Wermland ej förorsakat så mycket missnöje, emedan den skett tidigt på året, och man hads då ännu slädföre, men en sednare i början af Juni hada kommit just då folket efter en långvarig vårköld hade fått några vackra dagar, som behöfde begagnas för såning, och följden var, att i anseende till ett sedan päföljande 44 dagars regn, en stor del af dem, som blefvo beordrade till denna kommendering, fingo sina åkrar osådda. Också hade befallningen funnits så bosynnerlig, att flere icke åt!lydde densamma, utan att Konungens Befallningshafvande sedan, enligt författn., tilltrodde sig lagsöka dem för ersättning af den utgift, som fordrades för att lega andra i deras ställe. I anledning af H. Exc:s uppgift, att ordres ej gå från GeneraiAdjutanten till Konungens Bef:de, sade Grefven, att han väl ej ansåg sig af 90 Regeringsformen hindras att uppläsa några autentika handlingar, som han till vederläggning af denna uppgift hade i sin hand, men han ville ändå ej göra det, för att ej onödigtvis förlänga diskussionen. Han förevisade dock enskildt, så väl för H. Exc. som andra, tvenne GeneralOrdres, undertecknade Magnus Brahe, till Konungens Befallningshafvande i Wermland, den ena daterad d. 4 April och innehållande, att en kommendering af 40 man med befäl! af Wermlands regemente skulle vara inställd i Waxholm redan den 21 i gamma månad, och den sednare af den 46 Maj, med föreskrift, att en kommendering af 470 man skulle inställas d. 2 Juni. Deremot bade väl äfven en på den lagliga vägen från KrigsExpeditionen gått till Konungens Befallningsh:de, rörande den prednare kommenderinsen, men denna farns daterad den 4 Juni, ehuru den innehöll, att trupperaa skulls vara i Waxho!m d. 2, samt ankom således senare, än befallningen redan borde vara fullbordad Frib. Cederström fästade uppmärksamheten derpå, att om trupperna tågade, lindgrades väl de skiutsskyldige, men de inqvarteringsskyldige, som imer2ndels voro andra personer, betungades så mycIket mer. — Hr Hjesta invände bhäremot, att det just ver för denrka orsak, som han väckt den re: dan af Stöndet till Utskott remitterade motionen om en rättvisare ersättning för provianteringer vid sådana tillfällen; hemställde dessutom, om ej tält sommartiden kurde medtazas. Grefve Horn eller Grefye Anckarsvärd, vi hafva nu förgätit hvilkendera, anmärkte, att trupperna kunde hafva med sig fåltproviant, — Hr af Uhr, Gustaf, lemnade en juppgift på något tillfälle, då trupper onödigtvis befordrats landvägen. Detta besvarades af Hr Peyron, att det endast varit 5, 6 man, som åkt med gästsifvereskjuts, således ej betungat allmogen. — Hr Ribbing, Bengt, gaf ewt exempel på, då trupper till Drottninghbolms-bataljonen åkt landvägen från Jönköping till Linköping, meden ångfartyg gålt samma väg sjöledes. Hr Stjerngranat meddelade en upplysning om expedieramdet af den ena af de förut omtaida Gensera!Orderna. Under det diskussionen pågick och kort efter Grefve Frölichs yttrande, lät Hr Landtimarskaliken Riddarhussekreteraren uppläsa 90 Reg.F. Detta väckte ett slags förvåning i salen. Hr Hjerta be gärde i anledning dersf ordet. Det vore visserligen Hr Landtmarskalkens obegr stridliga rätt, att låta Riddarbussekreterarea uppläsa ur grundlagen, hvilken ban behagar och när han behagar, och likaså kunde visserligen det Högiofi. Ståndet icke för mycket öfva sig i grundlagarnes inläsande. Men så vida denna uppläsning kunde tydas, såsom innefattande den meningen å Herr Landtim:s side, att Ståndet genom den diskussion, som nu föregått, och de officiella upplysnin gar, som dervid blifvit lemnade, hade på något sätt inträngt på 90 S:s område, så vore detta en tydning, emot hvilket han måste på det högtidligaste protestera; hvarvid han isynnerhet yttrade sin förundran, att en taiare på andra sidan (Grefve Frölich) genom denna :s omnämnande, på visst sätt dertill gifvit första anledningen. Hvad innehåller S0:de 8:n? aUnder Rikets Ständers öfverläggningar ock pPröfning, må icke i något annat fall än denna gruadlog föreskrifver, komma frågor om regeringsoch domaremakternas beslut m. m. Han frågade ru om här varit fråga om att göra någon serskild styrelseåtgärd till föremål för öfverläggning och pröfning? Det vore allmänt bekant, att 90 vid grundlagens stiftande tillkom för att förebygga det obehag, de missbruk och den anarki. som uppstodo under frihetstiden, derigenom att R. St:s Sekreta utskott i vissa fell gjorde sig till en högre instans öfver den verkställande makten. Ville man deremot tyda S så, att den skulle förhindra omnämnandet af och reflexioner öfver förvaltningsåtgärder såsom motiver för föreslagna förändringar och inrältningar, så måste han fästa uppmärksamheten på, att äfven Kgl. Maj:ts egna propositioner icke skule kunna ventileras i Riksstånden, emedan äfven der ofta förekomma reciter af de förvaltande verken om enskilda mål, på hvilka dessa proposis tioner grundades. Under hvarenda riksdag allt ifrån 4809 hade derföre också dylika åberoparden som nu af autoriteters beslut skett otaliga gånger, och han vågade söga, att det skulle blifva ett verkligt nonsens om ran ville införa en annan tolkning och afklippa vttranderätten på det sätt, som den nu skedda uppläsningen af 90 S:n tyckes äsyfta.n I sednaste uppgifier cm elektorerne hos Ridd. och Adeln bör siå Hr Tersmeden, Johan Jakob, i stället för Hr Tersmeden Carl Reinhold. Transumt af Hr Tå. Petrås till Stats-utskottet!