ER e nt samma skrifvelse finnas åberopade. Hr HBjertas motion om förnyelse af sednaste Stäna Rn Ran nn Aa ann I ders beslut om en förklaring öfver föreskriften i 4 Kap. 4 och 2 88 samt 5 Kap. 4 JordaBalken, med dithörande författningar. Deana förklaring I skulle lyda som följer: cAtt Domstol ej må vägra sökt legfart å köp, I skifte eller gålva, derföre att föregående öfverlåtelse icke blifvit serskildt lagfaren; men att Domstolen bör i uppbuden och fastebrefven intaga hvad som till upplysning om förloppet kan behöfva an märkas. I Tillika anhöllo Rikets Ständer om den förändringen i Kongl. Förordningen d. 43 Juni 1800, att de för försummelse i lagfart stadgade böter hädanefter må fördelas till tveskiftes mellan åklagare och socknens fattige. Kongl. Maj:t vägrade sanktion på detta förslag; men då de uti Ständernas underd, skrifvelse af d. 42 Januari 1835, till stöd för detsamma åberopade grunder, syntes hafva goda skäl för sig, föreslog motionären, att Rikets Ständer, efter LagUtskottets hörande, mä för sin del ånyo besluta och till Kongl. Mej:ts sanktion framlägga denna lagförändring. Hr Hjertas motion om Landsfiskals-tjensterna: Både vid 4823, 1828 och 29 samt 4854 och 35 årens Riksdagar, eller 3:ne serskilda gånger efter hvarandra hafva Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underd. anhållit, att Landsfiskals-tjensterna såsom obehöfliga måtte upphöra; och redan hafva vid denna Riksdag af flere ledamöter inom detta hus, vid remissen af Kongl. Maj:ts propesition, angående lönereglering för landtstaten, önskningar blifvit framställda om dessa lönlösa befattningars afskaffande, ehuru någon formlig motion derom hos Ridd. och Adeln ännu icke blifvit väckt. — En så ofta och alltid ifrån så många håll, serdeles inom BondeStåndet, förnyad opinionsyttring tyckes utvisa, att R. Ständers begäran är grundad på en enstämmig öfvertygelse inom serskilda landsorter hos dem, som stå i närmaste beröring med dessa tjenetemän; och då detta ämne vid föregående Riksdagar med all möjlig uppmärksamhet blifvit utredt och betraktadt från alla sidor, och något annat skäl knappt lärer förefinnas för en vägran att efterkom ma folkets, genom dess representanter gå ofta gjorda anhållan, än intresset för åklagaremaktens högsta chef, att äga under sin omedelbara disposition ett antel af underlydande, så vägar jag vördI samt föreslå, att Rikets Ständer ännu en gång till I Konungen ingå med en underdåvig anhållan om I dessa tjensters indragning. Jag anhåller om remiss af denna motion till EkonomiUtekottet. Hr Bjertas motion angående förändring i 44 kap. 5 :n Missgerningsbalken. Vid sista Riksdagen väcktes en motion att då de i 14 kap. 3 S Missgerningsbalken omnämnda förbryteiser mot föräldrar, stjufföräldrar och svärföräldrar icke vidare måtte vara underkastade åtal af annan I person än målsegande, och Rikets Ständer utläto sig I derötver i underdånig skrifvelse den 5 Jan, 1930: att de s. k. injuriemål ej sällan iäro förenade med omständigheter af den ömtåliga beskaffenhet, att desamma mer sårat den förfördelade, än den skymf ban lidit; att detta isynnerhbet inträffar vid ransak ningen angående misshälligheter mellan barn och föräldrar, hvilta sednare ock synas böra hafva någon rättighet att sjelfva bestämma om åtal skall ega rum eller ej; att det i öfrigt bör verka fördelaktigt på begrepp om den vördnad och kärlek barn äro skyldiga sina föräldrar, om lagen fäster allt möjligt afseende på deras förlåtelse för hvad mot dem blifvit brutet, samt att den felande först bör finna en ökad anledning att söka göra sig förtjent af tillgift, derigenom alt ban i möjligaste måtto upprättar och godtgör sitt fel. Rikets Ständer trodde alltså att rättighet till åtal af de i 14 kap. 3 S missg.balken anförda förbrytelser bör få ankomma på målseganden, derest de ej skett äå tid och ort som fridlyst är, hvadan Rikets Ständer ansågo sig böra hos Kongl. Mai:t i underdånighet anhålla att i slutet af 3 5 omförmälde kap. måtte göras följande tillägg: Ej må i de mål, hvarom i denna skiljes, annan kära än rätta målseganden, så vida brottet ej skett ä tid och ort som fridlyst är Denna tanke instämmer med lagstiftarnes åsigt i flera andra länder, härledd ifrån den erfarenhetssatsen, att det moraliska tillstånd hos barn, som kan föranleda till brott emot föräldrar af nyssnämnde art, vanligen ifrån början härleder sig från föräls drarnas egen vårdslöshet vid barnens uppfostran; att de genom barnens förderf och vanart, och att lagen således icke bör öka detta lidande eller blanda sig i förhållanden inom familjen för annan händelse än om föräldrarna sjelfva påkalla dess skydd eller yrka den brottsliges bestraffning. Kongl. Maj:t förklarade sig emedlertid ej vilja antaga det ifrågavarande lagförslaget; och under tiden sedan sista riksdag hafva vi till och med bevittnat det beklagansvärda exemplet af en händelse, då en moder som hlifvit öfverfallen och misshandlad af sin 20:årige son, hvilken genom en ytterst vanvärdad uppfostran befann sig i ett tillstånd af råhet vära djurets, — förgäfves hos Kongl. Maj:t anhöll om förskoning för honom från det dödsstraff hvartill han för denna förbrytelse dömdes. Efter några veckors religions-undervisning 1 fängelset visade likväl denna yngling ett helt ech hållet förändradt lynne och uppförande. Han gick då med fullkomlig undergifvenhet sitt öde till mötes och beklagade att han aldrig tillförene fått inhemta någon af de grundsatser som kunnat lära honom att tygla sin häftighet och göra honom till en nyttig medlem af samhället Man föreställe sig hvad den förtvifftade modren härvid måste känna — hon som genom sin missförstådda flathet och vanvårdad ifrån början var den egentliga och enda orsaken till satt barns öde Elt sådant exempel talar mer än de utförligaste hetraktelser för bebafvet af en förändring i den allmänna lagen i enlighet med hvad Rik. St. vid sista riksdag föreslogo, och det är härtill jag vördsamt anhåller om Höglofl. Ridderskapets och Adelns bifall sedan LagUtsk. fått tillfälle med sitt utlåtande inkomma. Det, som bland de här ofvannäranda motionerna hufvudsakligen upptog tiden, var en öfverläggning om motionen, angående sättet, att transportera trupper. Här förekommo tvenne a VA a PN TP ) . 4 Å