ER e nt
samma skrifvelse finnas åberopade.
Hr HBjertas motion om förnyelse af sednaste Stän-
a Rn Ran nn Aa ann
I ders beslut om en förklaring öfver föreskriften i 4
Kap. 4 och 2 88 samt 5 Kap. 4 JordaBalken,
med dithörande författningar. Deana förklaring
I skulle lyda som följer:
cAtt Domstol ej må vägra sökt legfart å köp,
I skifte eller gålva, derföre att föregående öfverlå-
telse icke blifvit serskildt lagfaren; men att Dom-
stolen bör i uppbuden och fastebrefven intaga hvad
som till upplysning om förloppet kan behöfva an-
märkas.
I Tillika anhöllo Rikets Ständer om den förän-
dringen i Kongl. Förordningen d. 43 Juni 1800,
att de för försummelse i lagfart stadgade böter hä-
danefter må fördelas till tveskiftes mellan åklagare
och socknens fattige.
Kongl. Maj:t vägrade sanktion på detta förslag;
men då de uti Ständernas underd, skrifvelse af d.
42 Januari 1835, till stöd för detsamma åberopade
grunder, syntes hafva goda skäl för sig, föreslog
motionären, att Rikets Ständer, efter LagUtskot-
tets hörande, mä för sin del ånyo besluta och till
Kongl. Mej:ts sanktion framlägga denna lagförän-
dring.
Hr Hjertas motion om Landsfiskals-tjensterna:
Både vid 4823, 1828 och 29 samt 4854 och 35
årens Riksdagar, eller 3:ne serskilda gånger efter
hvarandra hafva Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
i underd. anhållit, att Landsfiskals-tjensterna så-
som obehöfliga måtte upphöra; och redan hafva
vid denna Riksdag af flere ledamöter inom detta
hus, vid remissen af Kongl. Maj:ts propesition, an-
gående lönereglering för landtstaten, önskningar
blifvit framställda om dessa lönlösa befattningars
afskaffande, ehuru någon formlig motion derom hos
Ridd. och Adeln ännu icke blifvit väckt. — En så
ofta och alltid ifrån så många håll, serdeles inom
BondeStåndet, förnyad opinionsyttring tyckes utvi-
sa, att R. Ständers begäran är grundad på en en-
stämmig öfvertygelse inom serskilda landsorter hos
dem, som stå i närmaste beröring med dessa tjen-
etemän; och då detta ämne vid föregående Riks-
dagar med all möjlig uppmärksamhet blifvit utredt
och betraktadt från alla sidor, och något annat skäl
knappt lärer förefinnas för en vägran att efter-
kom ma folkets, genom dess representanter gå ofta
gjorda anhållan, än intresset för åklagaremaktens
högsta chef, att äga under sin omedelbara disposi-
tion ett antel af underlydande, så vägar jag vörd-
I samt föreslå, att Rikets Ständer ännu en gång till
I Konungen ingå med en underdåvig anhållan om
I dessa tjensters indragning. Jag anhåller om remiss
af denna motion till EkonomiUtekottet.
Hr Bjertas motion angående förändring i 44 kap.
5 :n Missgerningsbalken.
Vid sista Riksdagen väcktes en motion att då de i
14 kap. 3 S Missgerningsbalken omnämnda förbry-
teiser mot föräldrar, stjufföräldrar och svärföräldrar
icke vidare måtte vara underkastade åtal af annan
I person än målsegande, och Rikets Ständer utläto sig
I derötver i underdånig skrifvelse den 5 Jan, 1930:
att de s. k. injuriemål ej sällan iäro förenade med
omständigheter af den ömtåliga beskaffenhet, att
desamma mer sårat den förfördelade, än den skymf
ban lidit; att detta isynnerhbet inträffar vid ransak
ningen angående misshälligheter mellan barn och
föräldrar, hvilta sednare ock synas böra hafva nå-
gon rättighet att sjelfva bestämma om åtal skall ega
rum eller ej; att det i öfrigt bör verka fördelaktigt
på begrepp om den vördnad och kärlek barn äro
skyldiga sina föräldrar, om lagen fäster allt möjligt
afseende på deras förlåtelse för hvad mot dem blifvit
brutet, samt att den felande först bör finna en
ökad anledning att söka göra sig förtjent af till-
gift, derigenom alt ban i möjligaste måtto upprät-
tar och godtgör sitt fel. Rikets Ständer trodde allt-
så att rättighet till åtal af de i 14 kap. 3 S missg.-
balken anförda förbrytelser bör få ankomma på
målseganden, derest de ej skett äå tid och ort som
fridlyst är, hvadan Rikets Ständer ansågo sig böra
hos Kongl. Mai:t i underdånighet anhålla att i slu-
tet af 3 5 omförmälde kap. måtte göras följande
tillägg: Ej må i de mål, hvarom i denna skiljes,
annan kära än rätta målseganden, så vida brottet
ej skett ä tid och ort som fridlyst är
Denna tanke instämmer med lagstiftarnes åsigt i
flera andra länder, härledd ifrån den erfarenhets-
satsen, att det moraliska tillstånd hos barn, som kan
föranleda till brott emot föräldrar af nyssnämnde
art, vanligen ifrån början härleder sig från föräls
drarnas egen vårdslöshet vid barnens uppfostran; att
de genom barnens förderf och vanart, och att la-
gen således icke bör öka detta lidande eller blanda
sig i förhållanden inom familjen för annan händelse
än om föräldrarna sjelfva påkalla dess skydd eller
yrka den brottsliges bestraffning. Kongl. Maj:t för-
klarade sig emedlertid ej vilja antaga det ifrågava-
rande lagförslaget; och under tiden sedan sista riks-
dag hafva vi till och med bevittnat det beklagans-
värda exemplet af en händelse, då en moder som
hlifvit öfverfallen och misshandlad af sin 20:årige
son, hvilken genom en ytterst vanvärdad uppfostran
befann sig i ett tillstånd af råhet vära djurets, —
förgäfves hos Kongl. Maj:t anhöll om förskoning
för honom från det dödsstraff hvartill han för den-
na förbrytelse dömdes. Efter några veckors reli-
gions-undervisning 1 fängelset visade likväl denna
yngling ett helt ech hållet förändradt lynne och
uppförande. Han gick då med fullkomlig undergif-
venhet sitt öde till mötes och beklagade att han al-
drig tillförene fått inhemta någon af de grundsat-
ser som kunnat lära honom att tygla sin häftighet
och göra honom till en nyttig medlem af samhället
Man föreställe sig hvad den förtvifftade modren härvid
måste känna — hon som genom sin missförstådda flat-
het och vanvårdad ifrån början var den egentliga
och enda orsaken till satt barns öde Elt sådant
exempel talar mer än de utförligaste hetraktelser för
bebafvet af en förändring i den allmänna lagen i
enlighet med hvad Rik. St. vid sista riksdag före-
slogo, och det är härtill jag vördsamt anhåller om
Höglofl. Ridderskapets och Adelns bifall sedan Lag-
Utsk. fått tillfälle med sitt utlåtande inkomma.
Det, som bland de här ofvannäranda motio-
nerna hufvudsakligen upptog tiden, var en öf-
verläggning om motionen, angående sättet, att
transportera trupper. Här förekommo tvenne
a VA a PN TP )
.
4
Å