UULISLUI DTM I SJvitfa YLVIATLL YVIV ull aboL far! som en fjerde instantie, redan innan den i nu gällande grundlag erkändes och stadgades såsom sådan under namn af Konungens Högsta Domstol. Men den tillökning i instantiernes antal, hvilken sålunda tillkommit, har, enligt båda de förflutna Riksdagarnes Ständers intyg, långt ifrån att gagna de rättsökande, fastmer endast åstadkommit långsamhet i lagskipningens gång, utan att öka dess säkerhet. Frågan, vore derföre blott, huru en instantie lämpligast må kunna åter borttagas och skyndsarhet vid! lagskipningen befordras utan säkerhetens förnärmande, och allmänna meningen hade häri. uttalat sig i den nästan enhälliga önskan, att Lagmansoch Kämnersrätterne måtte afskaffas,! såsom begge öfverflödiga, och derjemie, isynnerhet de förra, hinderlige för lagskipningen. Rikets Ständer trodde sig finna grunden för denna mening, hvad Lagmansrätterne 2nginge, dels deruti, att parterne saknade anledning sätta större förtroende till Lagmansrättens domslut, än till Häradsrättens, emedan i båda endast ordföranden vore lagfaren, och i allmänhet ej större grad af kunskap, skicklighet, erfaren-. het eller oväld presumerades hos Lagmansrättens ordförande, än hos Häradsrättens; dels att Lagmansting hållas blott en gång om året, och såledesj ett helt år ifrån sakens afgörande vid Härads-. rätten åtgår, innan den kan, utan bekostande af: urtima ting, fullföljas hos Lagmansrätten, och om uppskof då inträffar, åter ett helt år innan Lagmansrättens dom erhålles. Likaså hade Kämnersrätternes umbärlighet ansetts tillräckligen bestyrkt deraf, att några städer utan Kämnersrätt finnas, som ega dubbelt större folkmängd, än amdra, i hvilka denna domstol existerar, utan att rättvisans skipande är mera eftersatt i de förra, än i de sednare. Slutligen hafva Rikets Ständer ansett anledningen till den farhågan, att Hofrätterne skulle, genom dessa domstolars afskaffande, komma att besväras med en betydkig tillökning i antalet af vädjade tvistemål, vara lätt undanröjd, om doms fullgörande stadgades såsom vilkor för vads fullföljande från : Häradsoch Rådstufvurätt till Hofrätt, helst! om vadeskillingen vid Häradsrätt derjemte bestämdes till lika belopp med den, som nu vwidj Lagmansrätt erlägges. Det har, så vidt jag kunnat erfara, icke under tiden från sistförflutne riksdag, förnummi!s, att dessa grunder för tvenne på hvarandra följande Ständers beslut blifvit med något enda giltigt skäl vederlagda; och jag får således vördsamti föreslå, att Lagutskottet måtto anmodas skyndsamt för Rikets Ständer hemställa om förnyadt vidtsgandae af det i detta ärone vid sistlidne riksdag fattade beslut, med bifogande af dertill erforderlige redaktionsförändringar i 4:sia, 4:de, G:te, I0:de 44:te, 49:te, 13:de, A4:deyl 43:de, 416:de, 17:de, 48:de, 49:de, 20:de, 24:sta,) 22:dra, 23:dje, 24:de, 25:te, Q6:te, 28:de, 29:e och 30:de kapitlen Rättegångsbalken, 3:dje och 9:de kapitlen Utsökningsbalken, samt 44:de ka-l! pitlet Jordabalken, på sätt dessa förändringar finnas uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse JM 4103, af den 235 Augusti 1834, upptagna. Hr Hjertas motion om ersättning för inqvarteringen åt tågande trupper. Vid 3me på hvarandra följande Riksdagar och sednast i und, skrifv. af d. 24 Juli 4834 hafva RB. St. hos K. M. i und. anhållit, att den ersättning, som lemnas för proviantering och fursgering åt tågamnde trupper, måtte jemkas till ett belopp, som rärmast svarar mot de inqvarteringsskyldiges olägenheter och kostnader, och !j; att desse vid de årliga markegångstaxornas upprättande må i taxar uppföra värdet i rund sum-!! ma af dagportioner och rationer, utan rättighet för Kamm. Koll. att nedsätta detta värde. Vid detta måls föredregning hos Reger. d. 48 Febr. 1858 har, enligt derå meddelad Resolution, K. M. visserligen ansett framställningen icke sakna anledning, i anseende till den nu varande ersättningens otillräckhghat; men — den tillökning i betalningen, som skulle tjena till afhjelpande af denna olägenhet, skulleld tagas utur Passevolanskassan, och detta var,ii och har till och med i Resolutionen blifvit an-i, fördt såsom tillräckligt skäl att afslå R. St:3 be-1 gäran. U Detta lärer imedlertid icke kunna bestå vid ! J j j l l s 4 l j j j nm en närmare pröfning. Äfven i Styrelsens eget intresse måtte det ligga, att rättvisa och jem-. likhet i den skattskyldiges behandling må gåt framför tillgången, att kunna sammandraga ettv större antal trupper eller anställa nigra dagars längre exercis. Jag föreslår derföre vördsamt,. att en underd. skrifvelse af samma innehåll vid 1 denna riksdag åter må till K. M. ingifvas; och ir jag tviflar icke, att en så billig cch så ofta!! förnyad önskan, hvars rättmälighet i hufvudsap ken icke af den endra Statsmakten kunnat för-1 nekas, äfven slutligen, om också måhända icke under samma ansvarige rådgifvare för Erigsä-: renderna, måste vinna afseende. i Hr Hjertas motion om utvidgning i testaments