UULISLUI DTM I SJvitfa YLVIATLL YVIV ull aboL far!
som en fjerde instantie, redan innan den i nu
gällande grundlag erkändes och stadgades så-
som sådan under namn af Konungens Högsta
Domstol. Men den tillökning i instantiernes
antal, hvilken sålunda tillkommit, har, enligt
båda de förflutna Riksdagarnes Ständers intyg,
långt ifrån att gagna de rättsökande, fastmer
endast åstadkommit långsamhet i lagskipnin-
gens gång, utan att öka dess säkerhet. Frågan,
vore derföre blott, huru en instantie lämpligast
må kunna åter borttagas och skyndsarhet vid!
lagskipningen befordras utan säkerhetens för-
närmande, och allmänna meningen hade häri.
uttalat sig i den nästan enhälliga önskan, att
Lagmans- och Kämnersrätterne måtte afskaffas,!
såsom begge öfverflödiga, och derjemie, isyn-
nerhet de förra, hinderlige för lagskipningen.
Rikets Ständer trodde sig finna grunden för
denna mening, hvad Lagmansrätterne 2nginge,
dels deruti, att parterne saknade anledning
sätta större förtroende till Lagmansrättens dom-
slut, än till Häradsrättens, emedan i båda en-
dast ordföranden vore lagfaren, och i allmänhet
ej större grad af kunskap, skicklighet, erfaren-.
het eller oväld presumerades hos Lagmansrättens
ordförande, än hos Häradsrättens; dels att Lag-
mansting hållas blott en gång om året, och såledesj
ett helt år ifrån sakens afgörande vid Härads-.
rätten åtgår, innan den kan, utan bekostande af:
urtima ting, fullföljas hos Lagmansrätten, och om -
uppskof då inträffar, åter ett helt år innan
Lagmansrättens dom erhålles. Likaså hade Käm-
nersrätternes umbärlighet ansetts tillräckligen
bestyrkt deraf, att några städer utan Kämners-
rätt finnas, som ega dubbelt större folkmängd,
än amdra, i hvilka denna domstol existerar, u-
tan att rättvisans skipande är mera eftersatt i
de förra, än i de sednare. Slutligen hafva Ri-
kets Ständer ansett anledningen till den farhå-
gan, att Hofrätterne skulle, genom dessa dom-
stolars afskaffande, komma att besväras med en
betydkig tillökning i antalet af vädjade tviste-
mål, vara lätt undanröjd, om doms fullgörande
stadgades såsom vilkor för vads fullföljande från :
Härads- och Rådstufvurätt till Hofrätt, helst!
om vadeskillingen vid Häradsrätt derjemte be-
stämdes till lika belopp med den, som nu vwidj
Lagmansrätt erlägges.
Det har, så vidt jag kunnat erfara, icke un-
der tiden från sistförflutne riksdag, förnummi!s,
att dessa grunder för tvenne på hvarandra föl-
jande Ständers beslut blifvit med något enda
giltigt skäl vederlagda; och jag får således vörd-
samti föreslå, att Lagutskottet måtto anmodas
skyndsamt för Rikets Ständer hemställa om för-
nyadt vidtsgandae af det i detta ärone vid sist-
lidne riksdag fattade beslut, med bifogande af
dertill erforderlige redaktionsförändringar i 4:sia,
4:de, G:te, I0:de 44:te, 49:te, 13:de, A4:deyl
43:de, 416:de, 17:de, 48:de, 49:de, 20:de, 24:sta,)
22:dra, 23:dje, 24:de, 25:te, Q6:te, 28:de, 29:e
och 30:de kapitlen Rättegångsbalken, 3:dje och
9:de kapitlen Utsökningsbalken, samt 44:de ka-l!
pitlet Jordabalken, på sätt dessa förändringar fin-
nas uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
JM 4103, af den 235 Augusti 1834, upptagna.
Hr Hjertas motion om ersättning för inqvar-
teringen åt tågande trupper.
Vid 3me på hvarandra följande Riksdagar
och sednast i und, skrifv. af d. 24 Juli 4834
hafva RB. St. hos K. M. i und. anhållit, att den
ersättning, som lemnas för proviantering och
fursgering åt tågamnde trupper, måtte jemkas till
ett belopp, som rärmast svarar mot de inqvar-
teringsskyldiges olägenheter och kostnader, och !j;
att desse vid de årliga markegångstaxornas upp-
rättande må i taxar uppföra värdet i rund sum-!!
ma af dagportioner och rationer, utan rättig-
het för Kamm. Koll. att nedsätta detta värde.
Vid detta måls föredregning hos Reger. d. 48
Febr. 1858 har, enligt derå meddelad Resolu-
tion, K. M. visserligen ansett framställnin-
gen icke sakna anledning, i anseende till den
nu varande ersättningens otillräckhghat; men
— den tillökning i betalningen, som skulle tje-
na till afhjelpande af denna olägenhet, skulleld
tagas utur Passevolanskassan, och detta var,ii
och har till och med i Resolutionen blifvit an-i,
fördt såsom tillräckligt skäl att afslå R. St:3 be-1
gäran. U
Detta lärer imedlertid icke kunna bestå vid !
J
j
j
l
l
s
-
4
l
j
j
j
-
nm
en närmare pröfning. Äfven i Styrelsens eget
intresse måtte det ligga, att rättvisa och jem-.
likhet i den skattskyldiges behandling må gåt
framför tillgången, att kunna sammandraga ettv
större antal trupper eller anställa nigra dagars
längre exercis. Jag föreslår derföre vördsamt,.
att en underd. skrifvelse af samma innehåll vid 1
denna riksdag åter må till K. M. ingifvas; och ir
jag tviflar icke, att en så billig cch så ofta!!
förnyad önskan, hvars rättmälighet i hufvudsa- p
ken icke af den endra Statsmakten kunnat för-1
nekas, äfven slutligen, om också måhända icke
under samma ansvarige rådgifvare för Erigsä-:
renderna, måste vinna afseende. i
Hr Hjertas motion om utvidgning i testaments-