öte uden iristnade barnet, som allmänt kallas
systemet, om hvars betydelse många, som förr
skola taga miste och hvaruti man kan söka och
finna den egeniliga förklaringen till den låt af!
missbelåtenhet och oro, som inom Sverige lju-
der ifrån Haparanda till Ystad, ifrån Göthe-
borg till Stockholm och ifrån alla der emellan
befintlige korpassens streck.
Talaren kunde icke förstå, huru denna fråga
om korrektiosinrättningarne och fångvården,
skulle mera än den om fattigvården kunna af
Utskotten på ett tillfredsställande och grundligt
sätt behandlas, utan den erforderliga ledningen
ifrån regeringsmakten och utan den ringaste
kängedom om dess åsigter öfver ämnet. Man
klagar öfver riksdagarnes långsamma gång; man
beklsgar sig öfver våra diskussioners afsteg i-
icke förstått meningen med detta, numera ej
från ämnet; men vid en allvarlig granskning
torde man komma att fiana felet hufvudsakli-
gast ligga hos regeringsmakten, som aldrig väg-
leder eller upplyser; och som trer sig hafva
gjort nog sedan hon fordrat anslag, och som
anser sig hafva uppfyllt sin pligt, då anslagen
äro väl förtärde.
Talaren instämde för öfrigt med Hr von Troil,
och fann det omöjligt för Rikets Ständer, att
bevilja det begärta kreditivet på 250,000 Rdr,
när icke en tanke för dess användande blifvit
yppad. Han hade beklagat sig öfver saknaden
af lagförslag ifrån styrelsen i afseende å de
mest genomgripande samhällsfrågor; och hans
klagan funne ett ytterligare stöd vid minnet af
regeringsmaktens lagförslag till ändring uti 5
kap. 4 :n missgerningsbalken, hvarigenom det
lyckats 1å anmärkningar emot konseljens för-
handlingar antydde, och beklagligtvis sisom ma-
jestätsbrott. När det var fråga om att genom
en sådan lag får yttranderätten inskränkt, då,
mine Hyr, yttrade talaren, saknades icke pro-
position från Regeringens sida, och som då icke
heller var hindrad af den der grannlagenheten,
Friherre Akerhjelm hade åberopat.
En talare, för hvilken Grefven sade sig hysa
en serdeles högaktning, hade yttrat, att bri-
sterns8 uti vår statsbyggnad voro blott att-anse
såsom spindelvåfvar, blott sväfvande uti bygg-
nadens kornischer. Han önskade att han med
den värde talaren kunde dela dessa luftiga och
lätta åsigter af vår samhällsbyggnad; men för
bans syn visade sig spindelväfvarne, af en
så kompakt natur, att han fruktade att borstar
af en serdeles beskaffenhet erfordras för att
bortsopa dem, till vinnande af nigot sken af
trefnad för samhällsbyggnaden och synnerligast
för det försiitna machineri, hvaraf den så hö-
geligen besväras.
Friherre lAkerhjelm, G. F., medgaf att det
närvarande korrektionssystemet ej vore det
rätta. Korrektions-inrättaingars förläggande till
Stockholm hade varit beslutadt innan Friherrn
emottog styrelsen öfver fångelserne, han: hade
i detta afseende endast varit verkställare af ett
redan fattadt beslut. Det vore omöjligt att
vid denna Riksdag förelägga Ständerna det nya
kriminal-lagförslaget; det vore nyligen inkom-
met från lag-kommitten.
Motionen skuile remitteras till Lag- och E-
konomi-utskotten.
Plenum på Riddarhuset den 135 Februari, e. m.
Detta plenum upptogs först af protokollsjustering,
dervid Hr Stråle, N. W., bade inlemnat ett anfö-
rande, som gick ut på att stödja hans tanka, att
ett Stånd äger rättighet vägra remiss på en väckt
motion, och Frih. af Nordin afgaf en förklaring,
hvarföre han ansett sig icke böra bemöta de an-
märkningar, som gjordes i plenum den 5 mot hans
motion om bemmantalsräntan. Detta anförande
uttryckte tillika, om vi ej hörde orätt, den tankan,
att Friherren ansåg det nödvändigt göra något för
jordbrukarens lindring, ifall man ej ville öka pau-
perismen och förvärra tillståndet och missbelåten-
heten.
Härefcer förekom till remiss en i föregående ple-
num af Frib. Sprengtporten väckt motion om man-
talspengarnes indragning och denderafuppkommande
besparingens anslående till arbetsanstalter och fattig-
vård inom kommunerne. Emot denna motion op-
ponerade sig, efter en komplimang för förslagets
syftemål, Landshöfdingen i Upsala Baron Kremer,
som med åtskilliga kameralistiska uppgifter i ett
längre skriftligt anförande sökte visa, att lindrin-
gen genom upphörandet af denna skatt skulle blif-
va ojemn, enär den dels vore olika i olika län
till beloppet, dels på några ställen helt och hållet
förvandlad i naturaprestationer; anslagen till de
slags behof motionären önskat afhjelpa, borde då
hellre tagas af bevillningen efter första artikeln.
Friherre Cederström, Gustaf Carl, föreslog att
inom hverje län bilda en centralanstalt för fettig-
försörjning, och under denna, af hvarje försam-
ling valda föreståndare för dess distrikt, äfvensom
en tariff för fattigalgiftens utgående, och slutligen
att Ständerna vid hvarje Riksdag skulle bestämma
fattigafgiften för hvarje län. Såsom medel att fö-
rekomma fattigdomen åter yrkades på näriogsfri-
het m. m.
Friherre Cederström, Jakob Presidenten) höll
ett ganska inspireradt tal mot motionen, som han
ansåg innefatta första spadtaget till den grift, hvar-
i Sveriges sjelfstävdighet komme att begrafvas, men
föreslog deremot, att om staten kunde undvara de
330,000 Rdr, som mantalspenningarne utgöra, bor- q
de de användas såsom amortissement för ett lån
- MM mm p MA ÖR - VO RR MM MM AA MR HH AA VA — -
VA fm ma mm mn Pm mA KA