Bergareståndets Plenum d. 15 Februari. säk
Efter det protokollet för förmiddags Plenum a.!h
12 dennes bifvit justerad:, uppläste Hr Lindström
ett skriftligt anförands, innefattande tillstyrkan till P
ifall å Kongl. Maj:ts proposition, angående an-
slag af allmänna medel för uttappning af myror
u!I
e,
å
try
på Gottiand. t
I anledning härefter af Hr Hallings på bordet :
bvilande motion, angående inbjudning till de öfri- al
ge Riksstånden att besöka Borgareståndets klubb,
uppstod diskussion, hufvudsakligen förd af Hrr Hel-
singius, Falling, och de Mare; Och beslöt Stån-
det, efter diskussionens slut, att genom Hr talman-
pen unde-rätta de öfriga Ståndens Talmän, att k
Borgareståndet till klubb erhå:lit utvidgad och
rymlig lokal, samt att Ståndet med nöje der skulla h
emottaga besök af Ledamöter från de andra Stån-
den.
Härefier företogs Ridderskapets och Adelas
sista Pienum bordlagde Protokollsutdrag, innefat-
taade beslut om vägrad remiss å 3 utaf Grefve
Auvckarsvärd väckte motioner. Härefter yttrade
E- Petre, hvars anförande vidock för ögonblicket
ej äre i tillfälie att återgifva.
Härefier företogs Hr Wallens bordlagda motion,
pr
tri
i D
be
st
fr
gå
engående upphörande af rättigheten för tullbetje-lte
nisg till anställande af husvisitationer; och upplä- fr
ste härvid Hre Lagerqvist ett skriftligt anförande,
hvaruti han bestred, att tullagarne äro konventio- ti
pelle, och ansåg dem vara af en positif natur, samt lat
deras upprätthållande och handhafvande vara lika! K
nödigt för samhället, som andra lagar. Tullför-d
snillaren förtjenade icke mera medlidande än an-st
dre lagbrytare. Så väl för den ene, som den an- fr
dre kunde dock mildrande omständigheter före- fc
komma, men i brottet fåge ingenting, som kunde H
påkalla undseende. Ailmänna lagen tilläte husvi-g
sitationer 4:0 vid ransakan efier stulet gods; 2:05
vid uadersökning om falskt mål, mått och vigt;si
och 3:0 i alimänhet för åstadkommande af bevis- p
ning, angående ett föröfvadt brott af gröfre slag.
De begge förstnämnda vera fullkomligen lika med
undersökning efter olofl. iafördt gods; ty de före-
tagas på blotta misstankar eller på angifvelse, och
mannen i ansvar. Den 3:dje arten hade äfven sitt
motiverade moment i tullagarna, neml. undersökning
efter gods, som bevisligen inom 48 timmar förut
blifvit inpraktiseradt. Således utgöra husvisitatio-
nerne ej något undantag eiler afvikelse från det j
öfriga lagsystemet i brottmål. Hemmet vore vis-
Vv
t:
M
h
om något gods ej träffas, stannar undersöknings- !g
s
k
N
k
I
serligen en borg eller helgedom, men detta ut-ly
e
tryck saknade numera tillämpning i allmänna lifvets
vanliga oskyldiga förhållanden, t. ex. utmätningar, e
pantningar, ty äfven vid dessa tillfällen skulle man a
kunna säga, att husfreden störes genom lagens
hand; men man har icke derföre hört någon om j
dessa lagbud yttra aitsde äro konventionella eller I
imaoraliska. Så framt man ej ville stifta lagar,
utan medel till deras handbafvande, så måste man sg
metgifva, att husvisitarioner efter olofligen infördt f
gods äro nödvändiga. för att betrygga våra tulla-!g
gars verkställighet. Våra långsträckta kuster, och t
den derigenom försvärade tullbevakningen gjorde (
dom oundgänglige. Husvisitation vore, efier hvad :g
Hr; L trodde, tillåten i alla lånder, äfven Eng- ;
land; och att bortitaga den här i Sverige, skulle
vara ett nytt steg framåt på den bana af öppen
fiendtiighet emot all inhemsk slöjd och konsiflit,
som en del sskallade Statsekonomer med obegrip-
list sjelfförtroende beträda.
Hr Foenander hade med ledsnad hört framstäl-.
las begynnelsen till en serie af prohibitiva grund-
satser, och att man velat åberopa England såsom
exempel på länder, der dylika grundsatser hyllades.
Trodde att Hr Lagerqvists anförande ej komme att
särdeles gouteras, ty för 9 år tillbaka, då förord-
ningen om husvisitationer blifvit vidtagen, hade,
vid ett tillfälle, då en deputation från de södra stä-
derne till Kongl. Maj:t ingifvit en petition om de
ras upphäfvande, alla Statsrådets ledamöter, med
undantag af Grefve Rosenbiad, insett behofvet der-
af, men Konungen ändock gifvit afslag på petilio-
nen, under förklarande, ati 4830 års Riksens Stän-
der hyst en annan åsigt, och att Kongl. Maj:t der-
före ej ville borttaga visitationsrätten; men Kongl.
Maj:t hade ock, vid ett sednare tillfälle, förklarat
att, om folket i grundlagsenlig väg vände sig till
honom med en dylik begäran, skulle kan göra allt
för uppfyllande af dess önskan. Derpå grundade
talaren bopp, att Kongl. Maj:t nu skulle gå Stän-
dernes önskan till mötes, derest de framställde be-
gäran om husvisitationernes upphörande.
Hr Halling: ifråa hvilken synpunkt man betrak-
tade tull-lagstiftningen, måste man medge, att den
vore konventionell. Talaren önskade husvisitatio-
ners afskafende. Naturen af våra tullförfattningar
är sådan, att den måste reta till lagbrott, och be-
vis derpå är att t. ex. kläde är förbudet till inför-
sel, oaktadt det är bevist, att våra inhemske fabri-
ker ej kunna fylla landets behof. Han biträdde
derföre motionen, dock under förutsättning att det
prohibitiva tullsystemet hädanefter komme att fort-
fara, men Om liberalare tullförfattningar stiftades,
skulle han vara den förste att raedge de strängaste
kontroller för dessas efterlefnad, vare sig husvisi-
tationer eller hvad annat medel som hällst.
Hr Helsingius var af samma tanka som Hr La-
gerqvisl. Att denna ej gouterats af de södra stä-
dernes handlande, vore lätt att förstå, ty husvisi-
tationerne strede mot deras intresse. Det förund-
rade honom, att man kallat våra tullförfattningar
prohibitiva, då, utan kläde, nästan alla andra va-
ror voro till införsel tillåtna. Tullagarne kunde
ingalunda anses för konventionella, synnerligast i
afseende på tullförsnillaren, hvilken vore en brotts-
liog, en dubbel och farlig tjuf, som stule tullen
från kronan och minskade dess på-äknade inkom-
stef, utan att besinna att andra fattiga måste få
vidkännas hvad ben undandroge kronan. — Man
hade åberopat Englands exempel, hvilket talaren
ej ansåg tillämpligt. Om man, å ena sidan, med:
gaf, att husvisitationerne ingalunda utgöra grund-
ideen i Englaeds tull-lagstiftning, så måste, å den
andra, äfven medgifvas, att Englands tull-lagar in-
nefattade skydd för inhemske tillverkare. Der YO-
re väl ingen vara till införsel förbjuden, men en-
dast på vissa ställen fingo vissa varor införas, och
mm ör oo i sms nå andra ställen ära då färhrtut-
J
j