uaderhållas i länshäktena, utan att sådane, som
komma med mödrarne till fängelserna, utackor-
derades till pålitligt och beskedligt folk på lan-
cet. Om förnuft och ordning regerade i soc-
kenstämmorna, skulle Riksdagarne biifva lättare.
Man hade sett Franska regeringen förklara Pa-
ris i belägringstillstånd; talaren tyckte, att man
kunde göra detsamma med Långholmen.
Grefva Anckarsvärd yttrade: att han för
tredje gången belann sig i den beklagliga nöd-
vändighet att fästa husets uppmärksamhet på
dep brist på ledande förmåga, hvilken uti re-
geringzsmaktens propositioner i hans tanke bordt
förväntas, serdeles då vår fyrdelade sammansätt-
ning är uti så stort behof af den, för att åt
sina öfverläggningar vinna en riktning, hvarför-
utan de alltid komme att ant:ga den gång, som
äfven vid behandlingen af ifrågavarande ämne
synes visa sig och måste föra oss till intet re-
sultat.
StatsRådet Friherre Åkerhjelm hade uti sitt
långa, sakrika yttrande vitsordat sin grundliga kän-
nedom af den förhanden varande frågan, men få
inom detta hus, äfvensom ibland hela allmän-
heten lära, yttrade Grefven, vara i okunnighet
om Friherre Akerhjelms andel uti den riktning,
korrektions-inrättningarne tagit inom vårt land.
Grefven kunde således icke förstå hvarföre
Statsrådsberedningan i afseende å denna vigtiga
fråga skulle gått i mistning af Statsrådet Aker-
bjelms vidsträckta hekantskap med ämnet, grund-
liga kännedom om bristerna ej mindre uti kor-
rektions-systemet, än uti fångvårdens detaljer
1 allmänhet, och att Riksens Ständer må sakna
regeringens proposition uti en så maktpåliggan-
de fråga som korrektions-inrättningarnes och
fångvårdens bringande i ett system, ej allenast
genom erforderliga medel, utan genom ound-
gängliga lagar.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition, som till fö-
resagde behof begär ej mindre än 230,000 Rår,
utan den ringaste antydan i afseende å sättet
för dessa medeis användande, förutsätter ett för-
troeade till styrelsen, hvartill Grefven nödgades
förklara, att åtminstone han saknar alla anled-
ningar, och föreställde sig, att dessa ingalunda
blifvit ökade, hvarken genom de meddelanden
Riksens Ständer ifrån regeringen fått emottaga,
eiler genom uteblifvandet af de propositioner,
man ägt all anledning att förvänta.
T.laren hade icke förstått StatsRådet Aker-
bjelms yttrande såsom eu antydan, att vi ens
ögde att förvänta någon kongl. proposition till
förklaring öfver behoivet af dessa 2350,000 Rdr
eiler till uppmuntran och trygghet för medlens
användande, hvarförutan han skulle anse Rikets
Ständer, såsom åtminstone på papperet Svenska
folkets representanter, illa stå till svars hos
sina kommittenter, om de på så lösliga grun-
der bevilja de skattebidrag, för bvilkas använ-
dande i ändamålsenlig väg de icke ägde större
garantier än dem, man sett hitintills hafva va-
rit otillröcklige, för att bringa folket den till-
fredsställelse det har rätt att fordra till ut-
byte för de skattemedel, som det med svett och
möda sammanbringar. Talaren frågade, om kor-
rektionsinrätlningarne och fångvården stå under
Riksens Stänrders styrelse och förvaltning? och
då svaret häruppå icke blifver tvifvelaktigt, så
frågade han, om det är styrelsen, eller Riksens
Ständer, som bör känna bristerna i närvarande
fångsystem, som bör utreda behofverne; som
bör föres!å medlen, äfvensom de erforderliga la-
garna till vinnandet if ett önskadt ändamål?
Vore det väl rimligt att af Ständerna fordra den
fullständiga kännedomen om dessa förhållanden,
äger man några grundade eller lagliga skäl till
det anspråket, att de skola medföra denna lag-
stiftsre-förmåga i sin högsta mening, hvilken i
fråga om lagförslagens uppgörande synes vida
mera tillhöra styrelsens omfång, serdeles vid
beiraktandet af de otaliga tänger, den har att
anvinda, och vid besic ningen af det ordnade
juridiska biträde, hvartill styrelsen äger tillgång
för l!azgförslagens uppgörande. Det hade under
denna diskussion blifvit yttradt af en Högsta:
Domstolens ledamot, att fångvårds-lagarne för
närvarande vore under Högsta Domstolens be-
arbetning, och det förekommer talaren såsom
ell anmärkningsvärdt förhållande, att man un-
der de sex år, hvilka förflutit sedan Riksens
Ständers sista sammanträde, icke ännu medhun-!
nit att lösa den käring-konsideration, som här
blifvit angilven fordra ett besinnande vid!
fångvårds-lagstiftningens uppgörande, och oak-
tart allt detta fordrar men af Riksens Stärder,
ait den enskilde motionären skall å bane brin-
g2 och att Risets Ständer skola inom 4 månsa-
der kunna åstadkomma, hvad regerimgsmakten
icke förmått utreda inom den betydliga tid-
ryraden af sex förflutna år.
Statsrådet Akerbjelm bar uti ett föregående
plenum yttrat det vara af granlagenhet för Ri-
keis Ständer, som regeringen varit så sparsam
på några vägledande propositioner, och att det
endast varit af granlagenhet som styrelsen till
