mindre upprorande OCh saledes mindre vadiga, att man lättare underkastar sig en orättvis lag, än lagens öfverträdelse eller orättvisa tillämpning, samt att den förra ofta blott utmärker de orättvisa undantag, samhället fordom gjort menniskor, hvaremot orättvisan i lagskipningen , bevisar, ett dessa undantag ännu existera, eller Jatt det gifves en kast eller klass af medborgare, som tro sig kunna godtyckligt behandla en annan. Ått sådane undantag existera i ett iland, med en författning af en ursprungligen I feodalisk grund, som Englands, är icke obekant (och kan icke förurmdra; men att man efter så många syrmptomer af missnöje med dessa unI dantag äanu tillåter dem existera både i lagIstiftning och lagskipning, talar i sanning föga för en freålig förlikning mellan feodalismen och folkfriheten, af hvars konflikt kartismen redan I lemnai ett tänkvärdigt och för framtiden sannolikt icke ofruktbart exempel. Huru länge skola väl de arbetande klasserne nöja sig med en lagstiftning och lagskipning, sådan den röjer sig i följande, af engelska tidskrifter meddelade drag: cEn åttaårig gosse hade tillgripit en brefväska med 9 Pund Sterling i guld och banknoter. Han uppgaf stället hvar han gömt den, och sen alltsammans blifvit riktigt återfunnet och gossen af juryn känd skyldig, dömdes han till 2 månaders fängelse med svårt arbete och piskslag. I Gloucester dömdes en gosse till 8 månaders fängelse, med svårt arbete, emedan han i skolan stulit 6 pence (24 sk. Rgs). En sällsam motsats härtill lemnar bestraffningen af ett annat brott. En man hade med sin skodda klack sä häftigt sparkaten annan, på benet, att detta afbröts, samt derefter släpat den skadade ett långt stycke på marken. Han dömdes till 3 Rdr böter, eller, i brist af tillgång, 2 månaders enkelt fängelse. Spectator erinrar om några andra exempel, der straffet blifvit lämpadt efter förbrytelsen, utan brottslingens rang och auktoriteternas gunst. Gilbert Wakefield bekom i fängelset serskildt rum och tillstånd, att begagne sitt bibliotek; poeten Leigh Huut, Byrons vän, njöt i fängelset alla möjliga begvämligheter, och Sir John Hobbouse egde förskaffa sig alla de beqvämligheter, som stå rikedomen till buds. Helt annorlunda bafva deremot Lovett och Collins (Kartister) i Warwick blifvit behandlade. De hafva, liksom Wakefield, Huut och Hobhouse, skrifvit uppretande skrifter, men behandlas som grofva brottslingar. Förgäfves begärde de, att komma i de rum, der bysatte hällas, Och söm blifvit begagnade för dem, som utgifvit upproriska skrifter; de måste sitta bland de gröfsta brottslingar, och Lord Russeil förklarade, att det ej stod i hans makt, att medgifva ett bättre fängelse. Lovetts fru kunde blott ifångs vaktarens närvaro få tala vid sin man, som derföre måste anmoda henne, att ej mer återkomma. Det tilläts honom icke, att med egen bekostnad anskaffa bättre föda, sådan täkaren föreskrifvit, och, oaktadt hans sjuklighet, gaf man honom blott bröd, skämd potates, samt till morgon och afton tå. Parlamentsledamoten Duncombe vände sig, på Lovetts vägnar, till Lord Russell, men då fångläkaren försäkrade, att Lovetts hälsa var god, så blef all förbön fruktlös. — En Resande, som nyligen besökt Rossini, yttrar sig om honom följande: Maestro tänker för närvarande på ingenting mindre, än författande af någon opera; han tillbringar sitt lif med det behagliga dolce far niente under sin villas skuggrika boskeer och doftande häckar. Vår tids Lucullus, gurmand, som Horatius, lat som en Lazaroni, förer ban i sitt palats det beqvämaste, makligaste lif. Han sofver godt, äter godt och dricker än bättre, samt fröjdar sig emsllanåt åt de för bonom från alla sidor uppstigande rökoffer, som, likt opiiångan, berusar hans hufvud. Men likväl är ban icke utan alla obehag. Om den store tonsättaren har tjuguer timmar af dygnet, på hvilken han är den lyckligaste under solen, har han dock tre, på hvilka han miste spela rolen af ett ovanligt underdjur. Det är, då kan ger audiens. Då är han öfversvämmad af personer, som komma att begapa och utfråga komom, och för att undvika dessas tröttande samtal, måste har ofta taga sin tillfiykt till sitt piano. Af sessa besökare äro Engelsmännen de värsta och plågsammaste. Högst vigtig upptäckt. En fransysk Kemist, vid narn Peligot, har gjort en uppfinning, som blir af utomordentlig vigt och ett oberäkneligt inflytande i hela verlden, om den bekräftar sig i större skala. Det bar nämligen lyckats honom, uppfinna ett sätt, att af sockerröret erhålla icke 8 eller 9; procent socker, såsom bittills, uton 80 till 90 s skålpund af 400 skålpund sockerrör. Den fran-! syske handelsministern har begärt en granski ning af vetenskapsakaderaien af denna upptäckt, s och den 27 Januari hafva Hr Thenard och Pe: louze giivit en sådan af ganska gynnsam beg skaffenhet. En skicklig farmaceut är nu skic3 kad till Martinique, för att derifrån hemför-1 skaffa till Frankrike väl förvarade profver af! alla slags sockerrör. Svårigheten, att få sådanal! friska, anses vara det, som hindrat upptäckten att kunna göras tidigare. 6 I fall nv det beredningssätt, Hr Peligot nyttjar, icke i sig sjelf innebär en större kostnad, : sora tillintetgör vinsten af den större afkastw t u 1 ningen, så skulle, när hans upptäckt blir känd i stort, socker framdeles icke blifva dyrare, än hvetemjöl, och det är ej svårt att inse, hvilken fördel denna lättade utväg, att för: sötma lifvet, skulle medföra för den stora mas-S san af folket. t — Vid Berlinska vetenskapsakademiens sam-ls pa s mankamdst damn m,m Joe 24 80 at a AR