arbetande klassen uti den sämsta belägenheten.n re STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN I SVERGE., (Slut från gårdagsbl.) Man är här af den tanka, att en kameralist är i behof af så få kunskaper, att man till och med i studentexamen fäster afseende derå, om någon anmäler sig för kameralsidan, och i det fall af hsezom fordrar ringare förberedande studier. Också Uqvarstasnar en kameralistvanligtvis blott ett år vid akademien. Uti det prof, han då aflägger, för att omedelbart inträda i statens tjenst, gäller bråkräknaing som non plus ultra, och jag bar sjelf i Upsala nyligen öfvervarit en sådan offentlig examen, der äfven examinandus stod sig så klent, att en tysk skolgosse skulle kommit honom på skam. Här är något dylikt icke ovanligt. och den examinerade differeras icke derföre. Han kan, det oaktadt, utan vidare förberedelser, avancera till president, om olyckan är god, och förnämligast om ban är af adel eller har en statsminister till farbror. Jag vet icke, huruvida alla dessa uppräknade bristfälligheter falla regeringen eller universiteterne mest till last. Dock synas de sednare ännu i dag hänvisade nästan endast till samma medel, som ds sedan århundraden besuttit, såsom sin privategendom; af egen kraft kunna de derföre äfven med bästa vilja uträtta föga för sin tidsenliga utveckling. Tsyifvelsutan hade de likväl kunnat ådogalägga mer allvar vid profver, och till Regeringen eller Riksstånden inkomma med kraftiga föreställningar öfver nödvändiga reformer och utvidgning af föremålen för undervisningen. Men de fleste nuvarande lärde och professorer vid akademierne hålla de praktiska statsoch kameralvetenskaperna antingen för vådliga, eller åtminstone för icke nog värdiga, att inhemtas vid universiteten, och hos många ser man en min af förnämt löje, då man talar om npationelekosomien och politivetenskapen. Kanske tillhör demna åsigt de eldcela pretentionerna,, hvarom Geijer telat i den uti mitt förra bref anförda citation. Men följderna för staten och för lifvet äro mindre än idealiska, och lemna känning af sig i flere riktningar. Den unge praktiserande, som vid universitetet, icke förskaffat sig nödvändiga teoretiska studier, miste antingen sedermera inhemta dem, eller för alltid umbära dem. Det förra kan endast blifva fallet med minsta antalet, då efter inträdet i statens tjenst det fattas de fleste både tid, medel ech Just dertill, så mycket mer, som nuvarande befordringssystemet icke lemnar någon uppmuntran för en dylik ansträngning. Ty vid afgången från akademien har den blifvanåe tjenstemannen inga andra prof att bestå, eller, om nigra sådana finnas till namnet, så äro de blott formaliteter, och vid hvilka ingen, buru skral han än måtte vara, löper fara att inproberas. s Och huru skulle han af egen drift egna sig till vetenskapliga studier, som hvarken sjelf lärt uppfatta deras föga betydelse, eller sporras dertill genom andras exempel, eller utsigter till lättare befordran såsom lön för sina kueskaper. Det högsta, hvartill han kan uppdrifva sig, är en viss praktisk färdighet för den lilla tjensten hvilket kan vara tillräckligt för de obetydligare befattningarne, men icke för vigtigare embete. På en högre andainom förvaltningen är under så fatta omständigheter ej att tänkta. Detta ligger äfven så vidt utom fordringarna, att t. ex. Sverges Statstidning mot oppositionens tillvitelse, att det fattades regeringens system, formligen uppställde den sats, att man i en konstitutionel stat som Sverge alls icke kunde fordra något system i förvaltningen, emedan regeringen just vore för att sätta de gifna lagarna i verkställighet. Och denna blygsamma sats är uttalad i on officiell tidning, som eljest icke ger sig långt ut på polemikens fält. I sjelfva verket gäller det också som det högsta beröm för en tjensteman, om man kan säga om honom, att han, såsom det heter, har goda koncepter. Men efter hvad som förut blifvit nämndt kan det icke förundra, om detta till och med är en sällsynt förtjenst, såsom man alla dagar kan öfvertrga sig om, af de allmänna dokumenter, som utgå från åtskillige kollegier och statsexpeditioner, och i hvilka det ofta icke står så väl till med språkets riktighet att ej tala om logiken. Såsom re gel bar man antagit en tillskrufvad stil, hvilken mästan öfverträffar den saliga rikstyskan, och hvilken här är så mycket orimligare, sem den fullkomJigt sträfvar emot den kraftfulla andan i Svenska språket. Jeg har redan anmärkt, att aktningsvärda un dantsg gifves af män, hvilka genom sniile och kun skaper höja sig äfver mängden; men dessa äro fi och skola visst blifva de första, som erkänna san. ningen af denna skildring. Det gifves nog törhän da män, som inse och beklaga dessa förhållanden: men de skygga för att uttala denna tanke, emedar hvarje förslag till reformer i tjenstemannabildnin gen och till skärpning vid profvem anses som el törebråelse mot den närvarande generation af yn ma ALS TIN INR RR VR ÖR SKR RR LL VN RR