arbetande klassen uti den sämsta belägenheten.n
re
STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN I
SVERGE.,
(Slut från gårdagsbl.)
Man är här af den tanka, att en kameralist är
i behof af så få kunskaper, att man till och med
i studentexamen fäster afseende derå, om någon
anmäler sig för kameralsidan, och i det fall af
hsezom fordrar ringare förberedande studier. Också
Uqvarstasnar en kameralist- vanligtvis blott ett år
vid akademien. Uti det prof, han då aflägger, för
att omedelbart inträda i statens tjenst, gäller bråk-
räknaing som non plus ultra, och jag bar sjelf i Upsala
nyligen öfvervarit en sådan offentlig examen, der
äfven examinandus stod sig så klent, att en tysk
skolgosse skulle kommit honom på skam. Här är
något dylikt icke ovanligt. och den examinerade
differeras icke derföre. Han kan, det oaktadt,
utan vidare förberedelser, avancera till president,
om olyckan är god, och förnämligast om ban är af
adel eller har en statsminister till farbror.
Jag vet icke, huruvida alla dessa uppräknade
bristfälligheter falla regeringen eller universite-
terne mest till last. Dock synas de sednare ännu
i dag hänvisade nästan endast till samma medel,
som ds sedan århundraden besuttit, såsom sin
privategendom; af egen kraft kunna de derföre
äfven med bästa vilja uträtta föga för sin tids-
enliga utveckling. Tsyifvelsutan hade de likväl
kunnat ådogalägga mer allvar vid profver, och till
Regeringen eller Riksstånden inkomma med kraf-
tiga föreställningar öfver nödvändiga reformer och
utvidgning af föremålen för undervisningen. Men
de fleste nuvarande lärde och professorer vid aka-
demierne hålla de praktiska stats- och kameralve-
tenskaperna antingen för vådliga, eller åtminstone
för icke nog värdiga, att inhemtas vid universite-
ten, och hos många ser man en min af förnämt
löje, då man talar om npationelekosomien och po-
litivetenskapen. Kanske tillhör demna åsigt de
eldcela pretentionerna,, hvarom Geijer telat i
den uti mitt förra bref anförda citation. Men följ-
derna för staten och för lifvet äro mindre än ide-
aliska, och lemna känning af sig i flere riktningar.
Den unge praktiserande, som vid universitetet,
icke förskaffat sig nödvändiga teoretiska studier,
miste antingen sedermera inhemta dem, eller för
alltid umbära dem. Det förra kan endast blifva
fallet med minsta antalet, då efter inträdet i sta-
tens tjenst det fattas de fleste både tid, medel ech
Just dertill, så mycket mer, som nuvarande befor-
dringssystemet icke lemnar någon uppmuntran för
en dylik ansträngning. Ty vid afgången från aka-
demien har den blifvanåe tjenstemannen inga an-
dra prof att bestå, eller, om nigra sådana finnas
till namnet, så äro de blott formaliteter, och vid
hvilka ingen, buru skral han än måtte vara, löper
fara att inproberas. s
Och huru skulle han af egen drift egna sig till ve-
tenskapliga studier, som hvarken sjelf lärt uppfatta
deras föga betydelse, eller sporras dertill genom
andras exempel, eller utsigter till lättare befordran
såsom lön för sina kueskaper. Det högsta, hvar-
till han kan uppdrifva sig, är en viss praktisk fär-
dighet för den lilla tjensten hvilket kan vara till-
räckligt för de obetydligare befattningarne, men
icke för vigtigare embete. På en högre andain-
om förvaltningen är under så fatta omständigheter
ej att tänkta. Detta ligger äfven så vidt utom for-
dringarna, att t. ex. Sverges Statstidning mot
oppositionens tillvitelse, att det fattades regerin-
gens system, formligen uppställde den sats, att
man i en konstitutionel stat som Sverge alls icke
kunde fordra något system i förvaltningen, emedan
regeringen just vore för att sätta de gifna lagarna
i verkställighet. Och denna blygsamma sats är ut-
talad i on officiell tidning, som eljest icke ger sig
långt ut på polemikens fält.
I sjelfva verket gäller det också som det högsta
beröm för en tjensteman, om man kan säga om
honom, att han, såsom det heter, har goda koncep-
ter. Men efter hvad som förut blifvit nämndt kan
det icke förundra, om detta till och med är en
sällsynt förtjenst, såsom man alla dagar kan öfver-
trga sig om, af de allmänna dokumenter, som
utgå från åtskillige kollegier och statsexpeditioner,
och i hvilka det ofta icke står så väl till med språ-
kets riktighet att ej tala om logiken. Såsom re
gel bar man antagit en tillskrufvad stil, hvilken
mästan öfverträffar den saliga rikstyskan, och hvil-
ken här är så mycket orimligare, sem den fullkom-
Jigt sträfvar emot den kraftfulla andan i Svenska
språket.
Jeg har redan anmärkt, att aktningsvärda un
dantsg gifves af män, hvilka genom sniile och kun
skaper höja sig äfver mängden; men dessa äro fi
och skola visst blifva de första, som erkänna san.
ningen af denna skildring. Det gifves nog törhän
da män, som inse och beklaga dessa förhållanden:
men de skygga för att uttala denna tanke, emedar
hvarje förslag till reformer i tjenstemannabildnin
gen och till skärpning vid profvem anses som el
törebråelse mot den närvarande generation af yn
ma ALS TIN INR RR VR ÖR SKR RR LL VN RR