jande af Opinionsaämnd, angående Högsta Dom-
stolens Ledamöter, men decna framställning då
icke funnit bifall, hade den oväntade händelsen in-
träffat, att Hr Justitiestatsministern och en Leda-:
mot af Högsta Domstolen på begäran erhållit Kongl.
Möej:ts afsked, och derigenom 403 Riksdagsord-
ningen biifvit eluderad,; samt dessa personer an-
tingen gått misste om den upprättelse de måhända!
behöft, derigenom, att de vid en blifvande Opi-:
nionsnärend möjligen kunnat icke blifva uteslutne,
eller ock Kongl. Maj:t betagit Ständerne deras
grundlagsenliga rätt, att få med svarta kulor märka
dem, om de ej gjort sig förtjente af nationens för-
troende; och att äfven genom deras afskedstagande:
Staten finge, för deras återstående lifstid vidkän-!
nas utbetalandetaf deras innehafde fulla löner, då,
i bändelse af utvoterieg, den kunnat slippa med
hälften. Den financiella förlusten vore dock ringa, :
mot den omständigheten, att grundlagens föreskrift
eluderades, — hvilket ej nu borde förbises, då tem-
ligen säkert vore kändt, att hela Regeringsperso-i
nalen vore färdig att taga afsked. Hr Petre hade
derföre begärt, att denna Opinionsnämnd i dag
berde väljas, på det man ej måtte ytterligara före-
kommas; men något afseende ej fästas på denna
framställning, enär allmänneligen förklarats, att
Justitieombudsmannens berättelser borde införvän-
as, innan Opinionsnämndten valdes; hvarå Hr Pe-
trå jemväl genmält, att om detta än fått gälla så-
som skäl förut, det likväl nu ej borde så anses,
emedan ej fråga vore om Högsta Domstolens Le-
damöter kollektift, utan endast hvarje Ledamot in-
dividuelt. Derjemte hade det svaret lemnats ho-
nom, att det vore för sent i dag, att i Pienum
välja Opiniorsnämnden, enär klockan redan varit
sex på aftonen, och något anslag derom således ej
kunde göras. En af de frågor, den Hr Petrå ej
fått tillfälle framställa, var ock att Talmänren måtte
sinsimellan bestämma, i hvilka fall en begärd pro-
position, å någon inom Riksstånden väckt fråga
kunde och borde vägras, på det ej Konstitutions-
utskottet, såsom ofta förr varit fallet, måtte besvä-
ras med, att slita derom uppkomne tvister imellan
Talmännen och Stånden.
Hr Lagergren ansåg Hr Petrös framställning om
Opinionspämnds väljande och förmenande, aw Ko-
nungen ej skulle ega bevilja afsked åt Ledamöter
i Högsta Domstolen, innan denna Nämnd fått ut-
låta sig, vara oriktig, och i sednare omständighe-
ter stridande mot Konungens prerogativ, att till-
sätta och afskeda tjenstemän. Om Opinionsnämn-
dens nytta eller skadlighet hade skiljaktige menin-
gar ofta uppstått, och Taelaren ansåg otillbörligt,
att Högsta Domaremakten utsattes för en nämnd,
som ej dömde efter lagliga skäl, utan efter börsa-
gor. Talaren ansåg Justitisombudsmannens berät-
telse nödvändigt böra afvaktas, och äfven af Leg-
utskottet granskas, innan Opinionsnämndens väl-
jande företages.
Hr: Petre genmälde, att Hr Lagergren ej rätt
fattat Hr Petres ord, då han förmenat, Hr Petre
åsyfta inskränkning i Kongl. Maj:ts prerogativer.!
Han hade ej tolt derom, utan endast, att genom !i
afskedens beviljande, Kongl. Mai.t betagit Stän-
derns deras rätt att utesluta de afskedade, om i
Ständerne ansett dem deraf förtjente. Hr Petrej
anmärkte, att Hr Lagergren genom den framställ-
ningen, som skulle Hr Petrå åsyftat inskränkande
i Konungamaktens prerogativ, sjelf blottställt sig
för beskyllnivg, att vilja göra ingrepp i Ständernas
rättigheter, då han yttrat, att Opinionsnämnden vore
olämplig oci origtig. :
Hr Lagergren trodde sig äga rätt att få theore-
tiskt vttra sig om nämndens lämplighet, och detta
vore den synpunkt från hvilken han utgått. Mån-
ga hade öfven delat hans tanka; och då opinions-
nämnden nu en gång, genom grundlagen, blifvit
en bestående makt, hade det aldrig varit Hr L:s
mening med yttrandet, att få någon ändring häri.
Rättigheten att yttra sig, begagnades flitigt af mån-
ga och äfven af Hr Petr. Afven Hr Lagergren
ville ha sin rätt i detta afseende öppen, och skulle
ej annorlunda, än med sans och moderation be-
gagna den, hvilket han hoppades att äfven andra
framdeles skulle iakttaga.
Sedan Hr Chrislierson (i gårdagens postskriptum
står genom tryckfel Petterson) yttrat att så länge
403 g:n Reg.form. funnes qvar, han ej ville yttra
sig om gagn eiler skada af opinionsnämnden, men
att denna nu, genom Konungens afsked åt de af
Hr Petre nämnde 2:ne personer, blifvit gjord till
en död bokstaf emot dem, och Ständerne betagne
deras rätt, samt tillkännagifvit att han i hufvud-
saken delade Hr Petres tanka, frågade Talmannen,
om Ståndest ville att protokoll vid konferenserne
skulla af Sekreteraren föres, hvartill svarades: ja;
äfvensom Ståndet gillade de af Talmennen i öfriga
framställde åsigter, angående konferenserne.
Härefier föredrogos först ett memorial från Stats-
utskottet och sedan Kongl. Maj:ts proposition om
St atsverkets tillstånd och behof, hvilken proposi-
tion blet hvilande till nästa plenum. .
Kong!. Maj:ts proposition om folkskolors inrät-
tande remitterades till Statsutskottet.
Angående Kongl. Maj:ts preposition om Calmar
läns fördelning, uppstod diskussion, hvarvid Hr Pc-
trå yttrade den åsigt att på många ställen tarfva-
des förbättrad indelning af länen, hvarföre en sår
dan förändring ej borde nu ske partielt, uten med
afssende på hela riket. I närvarande tid, då favo-
ritsvstemet och bördsoristokratien gjort sig gällan-
de vid Landshöfdingzeplatsers besättande, hvilket
haft till följd at: Setreterare och Kemmererare fått
sköta armbetct Kunde talaren ej tillstyrka bifall
till propositionen, beldst anira magtpåliggande be-
ho? voro att fylla, utan ati man ägde utsigt till
tillgång. :
Hr de Mare ansåg sig ej kunna undgå att til-
kännage, det delniagen af Celmar län VOre högst
behöflig, och hoppades att dervid ej anses partisk.
Då Hr Potre sagt att man ej borde vidtaga för-
bättringar i sådant, som rörde enski!da landsorter,
ville talaren endast erinra om Hrr Petres och Wen
framställningar om nöden i Dalarne och Wermland,
hvilka utan anmärkning af Ståndet upptagits. Te
laren anhöll att Svåndet ej ville på förhand så Un:
dertrycka prossasitionen, att sådant kunde medföra
afslag derå i Staisutskottet.
Hr Ekholm understödde propositionen, men då i
om utbhas Tandehflincsernra vigat giv kunna nmhä-