MAJ I det önskvärda fall, att Statsoch Bevillningsutskotten finna sig böra tillstyrka Rikets Ständer antagsndet af de till dessa Utskotts serskilda handläggniag remitterade motioner, om upphäfvandet af hemmantalsräntan och nedsättning af Ständernas bevillaing för borgerlig rörelse m. m., äfvensom att nämnde Utskott gemensamt föreslå stånden att försätta dessa beslut i ett sådant sammanhang, att derest regeringsmakten, oaktadt Rikets Ständers allena beslutande rätt i hvsd skatteväsendet tillhörer, skulle företaga sig att hindra verkställigbeten af hemmantalsräntans upphafvande ifrån och med 4841 års början, eller, sedan den då på Rikets Ständers förordnande upphört, anbefalla dess ånyo debitering och uppbörd, äfven nedsättningen i bevillningen för borgerlig rörelse i städerna kommer att inställas; torde likväl försigtigheten bjuda, att för denna sistnämnde, ehuru till följd af dess grundlagsvidriga beskaffenhet, såsom det synes, otroliga tilldragelse, äfven stadga de nödige föreskrifter i Rikets Ständers förordning om allmänna Bevillningen, så att den betydliga hemmantalsräntars uppbärande gemensamt med allmänna bevillningen icke måtte ådraga nationen en lika öfverdrifven som ändamålslös beskattning. Om genom en sådan lagstridig handling regeringsmakten fö ögonblicket förhindrar folkets representanter, att lindra de skattebördor, som i främsta rummet borde för nationens samnskyldiga nytta afskaffas eller nedsättas, bör likväl icke, utan den ytterligaste kränkning af nationens heligaste rättigbet, kunna Rikets Ständer förmenas att nedsätta allmänna bevillningen, i samma mån, som de af Stärderna pröfvade behof visa sig en sådan nedsättning medgifva. Då så!edes regeringens eget handlingssätt framkallar nödvändigheten att en gång få afgjordt, huruvida Rikets Ständer eller regeringen äga ett utöfva folkets beskattningsrätt; och då en sådan tvist, hverpå intet konstitutionelt land i Europa ännu visat exempel mera än vårt, icke kan afgöras påannat sätt än genom nationen, föreslår jag: Att för det fall Konungan skulle vägra verkställighet åt S:ändernas beslut angående upphäfvande af hemmantalsräntan ifrån och med 4841, eller skulle anbefalla dess ånyo debitering ech uppbörd, sedan densamma en gång uppbört, Rikets Ständer måtte i bevillningsförordningen förordna: att all uppbörd af allmänna bevillningen efter 4:sta artikeln, samt eft.r 2:dra artikelns 91, 22, 23, 28, 29, 53 35 för hemman och lägenheter, verk och I inrättningar m. m. under ägande rätt, och 48) för fastivheter i städerna genast skall inställas; så! att den bevillning Rikets Ständer till bestämdt belopp sig åtagit (och hvilken jag förmodar då kommer att eadast utgöra omkring en million Riksdaler) endast kommer att utgå enligt de öfriga bevillningsgrunder, nemligen af andra artikeln. Embetsoch tjenstemäns bevillning och centoral: För gästgifverier, fabriks-, handels-, manufaktur-, handiverketisamt öfrig borgerliy rörelse, ! grundskattsafyift för frälseegendomar; för postoch lotshemman; för kolningsfrihet, för tillverkning vid: krui:och svafvelbruk, för fjerdepartsrevenuer at! Stora Kopparberget, för gåfvor och t:stamenten, för tcater-representalioner, af kyrkornes behålina tionde, för rekognitionsskoyar, för kronofisken, bevillning för lotterivinster, ifall lotteriet skulle komma att fortfara, af Jernkontoret och Sjöförsäkringsbolaget; sat af tredje artikeln: för karaktersfullmakter; börandes då äfven, såsom hittills, tidningsstämpelafgift och kortstämplingsafyift, observationsmedel, skatt rättsmedel och lösen för ekeskog fortfarande uppbäras och redovisas. Till förteckningen i Lördagsbladets postskriptum å de Kongl. propositioner, som samma dag aflemnades till Ständerna, bör tilläggas: en angående kronohemmanet Karlebys anslående till boställe åt kronofogden i Wadsbo fögderi, samt er skrifvelse med öfverlemnande af kommitterades till öfverseende af förordningen om hemmansklyfning be: önkande. Motioner väcktes: Af Landsh. i Christianstad Hr von Rosen om nedsättande af ett serskildt Uiskott för fattigvårdsfrågan, hvarvid invändning gjordes af Presidenten Friberre Lejonhufvud, i anseende till svårigheten att finna Ledamöter. Frih. Lejonhufvud beklagade äfven vid samma tillfälle att fattigvårdskommitteens arbete blifvit öfverlemnadt utan någon ledning från Regeringens sida eller tillkännagifvande af dess egna åsigter: Frib. Cederström höll med motionären, men Hr von Hartmansdorff uppsteg emot honom och anmärkte, att arbetet borde delas emellan de serskilda Utskotten, att handlägga hvardera hvad på dem ankomme. Grefve Frölich ansåg det ej löna mödan nu upptaga tiden med denna fråga, hvars riktiga ordnande endast kunde tillvägabringas af en nationel rainister. Hr Lagerbjelm yttrade sig ock något öfver motionen. Frih. Hugo Iamilton föreslog en erinran till Konstitutions-utskottet, att ofördröjligen inkomma med grusdlagsändrings-förslagen. Grefve D. Frölich motionerade en underdånig skrifvelse till Kongf. Maj:t med begäran om snart svar å Rikets Ständers förslag till log för enskilda banker. Friherre Anders Cederström uppläste ett vidlyftiet anförande om reformer i korrektionsinrättningarna, hvars innehåll utrymmet icke tiliåter meddela. Grefve Spens föreslog en redaktionsförändring af 11 Si Ansvarighetslagen för konungens råd-! gifvare, för att bringas i enlighet med 76 a Riksdagsordningen,