MAJ
I det önskvärda fall, att Stats- och Bevillnings-
utskotten finna sig böra tillstyrka Rikets Ständer
antagsndet af de till dessa Utskotts serskilda hand-
läggniag remitterade motioner, om upphäfvandet
af hemmantalsräntan och nedsättning af Ständer-
nas bevillaing för borgerlig rörelse m. m., äfven-
som att nämnde Utskott gemensamt föreslå stån-
den att försätta dessa beslut i ett sådant samman-
hang, att derest regeringsmakten, oaktadt Rikets
Ständers allena beslutande rätt i hvsd skatteväsen-
det tillhörer, skulle företaga sig att hindra verk-
ställigbeten af hemmantalsräntans upphafvande i-
från och med 4841 års början, eller, sedan den då
på Rikets Ständers förordnande upphört, anbefalla
dess ånyo debitering och uppbörd, äfven nedsätt-
ningen i bevillningen för borgerlig rörelse i städer-
na kommer att inställas; torde likväl försigtigheten
bjuda, att för denna sistnämnde, ehuru till följd af
dess grundlagsvidriga beskaffenhet, såsom det synes,
otroliga tilldragelse, äfven stadga de nödige före-
skrifter i Rikets Ständers förordning om allmänna
Bevillningen, så att den betydliga hemmantalsrän-
tars uppbärande gemensamt med allmänna bevill-
ningen icke måtte ådraga nationen en lika öfver-
drifven som ändamålslös beskattning.
Om genom en sådan lagstridig handling regerings-
makten fö ögonblicket förhindrar folkets represen-
tanter, att lindra de skattebördor, som i främsta
rummet borde för nationens samnskyldiga nytta af-
skaffas eller nedsättas, bör likväl icke, utan den
ytterligaste kränkning af nationens heligaste rättig-
bet, kunna Rikets Ständer förmenas att nedsätta
allmänna bevillningen, i samma mån, som de af
Stärderna pröfvade behof visa sig en sådan ned-
sättning medgifva.
Då så!edes regeringens eget handlingssätt fram-
kallar nödvändigheten att en gång få afgjordt, hu-
ruvida Rikets Ständer eller regeringen äga ett ut-
öfva folkets beskattningsrätt; och då en sådan tvist,
hverpå intet konstitutionelt land i Europa ännu vi-
sat exempel mera än vårt, icke kan afgöras påan-
nat sätt än genom nationen, föreslår jag:
Att för det fall Konungan skulle vägra verkstäl-
lighet åt S:ändernas beslut angående upphäfvande
af hemmantalsräntan ifrån och med 4841, eller
skulle anbefalla dess ånyo debitering ech uppbörd,
sedan densamma en gång uppbört, Rikets Ständer
måtte i bevillningsförordningen förordna: att all
uppbörd af allmänna bevillningen efter 4:sta arti-
keln, samt eft.r 2:dra artikelns 91, 22, 23, 28,
29, 53 35 för hemman och lägenheter, verk och I
inrättningar m. m. under ägande rätt, och 48)
för fastivheter i städerna genast skall inställas; så!
att den bevillning Rikets Ständer till bestämdt be-
lopp sig åtagit (och hvilken jag förmodar då kom-
mer att eadast utgöra omkring en million Riksda-
ler) endast kommer att utgå enligt de öfriga be-
villningsgrunder, nemligen af andra artikeln.
Embets- och tjenstemäns bevillning och centoral:
För gästgifverier, fabriks-, handels-, manufak-
tur-, handiverketi- samt öfrig borgerliy rörelse, !
grundskattsafyift för frälseegendomar; för post- och
lotshemman; för kolningsfrihet, för tillverkning vid:
krui:- och svafvelbruk, för fjerdepartsrevenuer at!
Stora Kopparberget, för gåfvor och t:stamenten,
för tcater-representalioner, af kyrkornes behålina
tionde, för rekognitionsskoyar, för kronofisken, be-
villning för lotterivinster, ifall lotteriet skulle
komma att fortfara, af Jernkontoret och Sjöförsäk-
ringsbolaget;
sat af tredje artikeln: för karaktersfullmakter;
börandes då äfven, såsom hittills, tidningsstämpel-
afgift och kortstämplingsafyift, observationsmedel,
skatt rättsmedel och lösen för ekeskog fortfarande
uppbäras och redovisas.
Till förteckningen i Lördagsbladets postskrip-
tum å de Kongl. propositioner, som samma dag
aflemnades till Ständerna, bör tilläggas: en an-
gående kronohemmanet Karlebys anslående till
boställe åt kronofogden i Wadsbo fögderi, samt
er skrifvelse med öfverlemnande af kommitte-
rades till öfverseende af förordningen om hem-
mansklyfning be: önkande.
Motioner väcktes:
Af Landsh. i Christianstad Hr von Rosen om
nedsättande af ett serskildt Uiskott för fattig-
vårdsfrågan, hvarvid invändning gjordes af Pre-
sidenten Friberre Lejonhufvud, i anseende till
svårigheten att finna Ledamöter. Frih. Lejon-
hufvud beklagade äfven vid samma tillfälle att
fattigvårdskommitteens arbete blifvit öfverlem-
nadt utan någon ledning från Regeringens sida
eller tillkännagifvande af dess egna åsigter:
Frib. Cederström höll med motionären, men
Hr von Hartmansdorff uppsteg emot honom och
anmärkte, att arbetet borde delas emellan de
serskilda Utskotten, att handlägga hvardera hvad
på dem ankomme.
Grefve Frölich ansåg det ej löna mödan nu
upptaga tiden med denna fråga, hvars riktiga
ordnande endast kunde tillvägabringas af en na-
tionel rainister. Hr Lagerbjelm yttrade sig ock
något öfver motionen.
Frih. Hugo Iamilton föreslog en erinran till
Konstitutions-utskottet, att ofördröjligen inkom-
ma med grusdlagsändrings-förslagen.
Grefve D. Frölich motionerade en underdå-
nig skrifvelse till Kongf. Maj:t med begäran om
snart svar å Rikets Ständers förslag till log för
enskilda banker.
Friherre Anders Cederström uppläste ett vid-
lyftiet anförande om reformer i korrektionsin-
rättningarna, hvars innehåll utrymmet icke til-
iåter meddela.
Grefve Spens föreslog en redaktionsförändring
af 11 Si Ansvarighetslagen för konungens råd-!
gifvare, för att bringas i enlighet med 76 a
Riksdagsordningen,