ma hurra nagra ar Geremer på deb UTESE.P YT
dare fästade han sig vid den ojemnhet i den
föreslagna lindringen, som genom bifall till mo-
tionerna skulle uppstå; och slutade med stt sö-
ka bevisa, det jordbruket ej är i behof af en
sådan liadring. Denna bevisniag stödde sig på
egendomaraes, som tal. förmenade, sugande i
köp efter realisationen, och på Jusutie-Statsmi-
nisterns berättelse, som han kallade uett arbe-
te från en vördnadsvärd hand af en gammal-
dags grundlighet.s Detia anförande belsades
med bravorop från en stor del af de konserva-
tiva i huset.
Änau märkligare i visst afseende var Hr von
Hartmansdorffs anförande. I huivudsskea sök-
te han vederiägga motionärerne deis med exem-
pel på, -huru bien del skatten utgjorde af vär-
det äå ett: hemman i Calmar län, döls med upp-
gifter huru olika andel hemmantalsräntan upp-
tog af beskattningens totalsumma å jorden i o-
lika provinser, svårigheten att finna en grund
för ersättning till frätseräntor, im. fl:invändnin-
gar, som måhända hade förtjenat att på förhand
påtänkas; framtog slutligen den käuda satsen,
att beskattningen å jorden är ait anse såsom en
- arrendesumma, staten såsom ägaren och inns-
hafvaren såsom arrendatorn, hvilken ej hade
mera rått än en enskild arrendator, att få ef-
terskänk t en del af arrendet, m. fl. invindnin-
gar, som måhäada ock hade förtjent, att innan
; motionernas ingifvande något närmare betänkas,
- emedan de otvifvelaktigt verkade på detsedna-
re olagliga resultatet i formen.
Detta sednare hade nu sin upprinnelse deri,
att Hr von Hertmansdorff, sedan ban genom
det föregående ledtj sig till att kalla förslaget
både onödigt, onyttigt och orättvist, vidare c-
terat till asamtidens och efterverldens omdömen
några uttryck om Regeringen i Grefve Aucksr-
-wsvärds memorial, och hemställt till honom hvad
han skuila säga, om han och hans vänner, in-
. trädde i Regeringen, finge uppbära dylika till-
- mälen; slutligen begärde, att remiss måtte vä-
gras på motionerna JM 3, 4 och 5, för den
- händelse, att Grefven ej ville borttaga de al-
ternativer, som kunde hafva utseende afatt vil-
ja tvinga Konungen till samtycke eller innefat-
ta en hotelse mot honom.
Denna fintliga vändning gjorde mycken effekt,
-oaktadt det är lätt att inse, det Grefve Anc-
:karsvärds memorial (hvars taktiska ändamålsen-
lighet vi för öfrigt lemna derhir), just afsåg en
utväg; att, medan tillfälle lemnades) åt, Ko-
Dungen, att: vägra sanktion åt ständernas be-
slut rörande mantalsräntan vinna samma än-
-damål! på enäväg, der Ständernas rätt är ostri-
dig. Hr v. H. understöddes genast af Hrr Rosen-
blad och P. Lagerbjelm, samt Friherrarne Ce-
derström och Boye. Det hjelpte icke, att fle-
-re ledamöter erinrade om tydliga ordalydelsen
af 56 Reg. Formen och 49 Riksdagsord-
ningen, som bjuda, att i hvarje allmän fråga
remiss bör ske: Hr von Troil, tvänne Hrr Rib-
bing, Friherre Sprengtporten, Grefve Horn och
Grefve Anckarsvärd sjelf m. fi. Landtmarskal-
ken tillät ändock, att den ena eller s. k. kon-
tra-propositionen skulle få bli, att motionen
skulle förfalla. Härvid var först fråga om mo-
tionen JA 3. Men som Grefve Horn begärt en
annan kontraproposition, nemligen att förslaget
skulle, -ej förfalla, men lemnas till ett annat
utskott, så ekulle det bli två voteringar. In-
nan voteringen erihrade Hr L. Hjerta om ett
föregående dylikt exempel inom samma hus
natten den 4 Mars 48253, då framl. Grefyve Pla-
ten höll sitt märkvärdiga tal öfver en motion
af samme Grefve Anckarsvärd, i hvilken mo-
tion förekom en mörk tekning af tillståndet i
landet. Den majoritet, som önskade få Friher-
re Anckarsvärds sistnämnde yttrande qväst och
nedtystadt , hade då varit så talrik, att de ej
varit tvifvel om, att de vunnit vid voteringen,
om en sådan rörande vägran af remiss kunnat
komma i fråga. Men Grefve Platen, ehuru han
i sin långa och vältaliga framställning besvor
Frih. Anckarsvärd högtidligen, i Svenska folkets
namn och vid sköldarna inom detta hus oeh
då minnen de framkalla, att sjelf återtaga sin
motion, så yttrade han likväl med detsamma:
jag vet, att remiss enligt grundlagen icke kan
förvägras, och det var derföre han ställde sin
anmodan till motionären sjelf, att återtaga an-
förandet. Då likväl motionären ej lät beveka
sig häraf, så hade hvarken dåvarande landtmar-
skalk eller en enda ledamot af stårdet satt
rättighetentill remiss i tvifvel.
Efter någon stunds ytterligare ordvexling om
vöteringsprepositionerna, statuerade detta Stån-
dets majoritet medelst tvenne voterisgar, den
första om kobtrapropositionen, med 484 röster
mot 1353, den sednare med 200 mot 464, det
förut oerhörda exemplet i Riddarhusets anna-
der under närvarande statsskick, att remiss af
ei motion som enligt sin beskaffenhet ej kan
utån behandling i Utskott leda till någon åt-
gärd, blifvit vägrad och förfallet, mot motionä-
rehs eget begifvande. Till råga på allt hände
gerom ett misstag, att den skrifna och nål