j grundade antagningssätt, som nära 100 år ansetts vara tillrackligt för vår krigsmakt, var såIHledes obenägen att lampa försvaret efter de beI hof, som en stor förändring i Europeiska maki I ternas krigssätt och militär-organisation medföra. Väl fannos redan då män, som med nit och sakkunskap fästade uppmärksamheten på nödI vändigheten af en efter konskriptions-systemet tillvägabragt allmän beväpning, och som icke I heller förbisågo behofsvet af den större kraft och verksamhet inom Krigsadministrationen, som ett sådant system påkallar. Men — nationens ekonomiska tillstånd fordrade lindring i den gamla militärorganisationen, under det att den väckta fruktan för -landtvärnets öde syntes aflägsna hvarje möjlighet till en ny. Det varunder sådana förhållanden och efter lyckligen vunva fredsslut, som Rikets Ständer för alltid beslutade upphäfvandet af den så kallade vargeringen: en godtyckligt af Gustaf III anbefalld, och sedan af Gustaf IV Adolf åter påbjuden, ökad rolering, hvilken Rikets Ständer år 1741 beviljat endast i och för Ryska kriget, och som hvarken fanns medgifven i Indelningsverket eller i kontrakterna med Rustoch Rothbållet. Detta Ständernas beslut var en hyllsing åt rattsprincipen på bekostnad af de öfriga folkklassernas fordel; det gör så mycket större heder åt lagstiftaren, som, med den tillökning, vargeringsmanskapet utgjort (!14:del af ständiga knektoch bätsmanshållet) Gustaf III förmått, att utan all utskrifning utföra ett J:årigt krig mot PByssland; och mängden, ännu obekant med de förändrade forhållanderna, borde således kunnat foreswalla sig möjligheten, att med samma styrka äfven i framtisen, utan ytterligare åtgärder, kunna försvara rikets sjelfständighet. Konungen respekterade äfven detta Siändernas, utan allt afseende på försvarets ögonblickliga förminskning, fattade beslut; och ännu ett bevis, om sådana behöfdes ef.er de flera vi redan anfört, af den aktning dåvarande Regeringsmakt sjelf ansåg sig böra bevisa nalionalepreseutationens beslut, är, att under ett ännu så betänkigt förhållande ingen vägran att verkställa detsamma ens ifrågaställdes. Konungen ö!verlemnade endast i en rörande framställning om vådan at försvarets inskränkning, med eit aktniogsvärdt förtroende ! till Rikets Ständer, nåt deras medborgerliga, och eniga bedömande, att besvara den frågan: Huru riket skulle försvaras och om den unmnärvarande : krigsmakten dertill ansågs tillräcklig? — Behöfver man något ytterligare stöd för den sats, att den nya regeringsmakten etter 1809 års revolution aldrig ansåg sig böjd öfver den lagstiftande, så finner man det äfven i derna Kougl, skrifvelse till Rikets Ständer den 31 Mars 1810, i foljande tillagda ord: Kongl. Maj:t bör tro, att densamma lagstiftande makt, som föreslår inskränkning af för-! svarsverken, ej kunnat vidtaga detia steg, utan att derjemte vara betänkt på någon allmännare och mera rättvist fördelad ersättning. Frågan blef ej länge obesvarad. Redan den 28 April aflemnade Rikets Ständer till Konungen det förslag till försvarsorganisationen , som af deras Utskott var utarbetadt, jemte de modifikationer vid Förstärkningsmanskapets ut-; skrifning, som Standen serskildt hade foreslagit; ! och de öfverlemnade i öfrigt till Konungen, patt i enlighet med de i Betänkandet stadgade, af! Rikets Ständer bifallne hufsudgrunder, vidtaga de mått och steg Will fäderueslandets försvar, ! Som i nöden och tarans stund kunna erfordras. Genom detta Rikets Ständers beslut åtog nationen sig den så kallede Extra-roteringen och! jen utskrifning vid krigstilltälle af 50.000 man! I Förstärkningsmanskap. Men som denna sednare åtgärd, innefattande en afvikelse ifrån IodelningsI verkets hufvudgrunder, beslutade BR. St. en anhål: lan: catt Konungen måtte genom dess befalluings hafvande i länen höra rustoch rotehållare i riket, öfver de ändringar och förbältringar, som! vid det redan varande indelningsverket kunna finnas nödiga, samt att derofver låta upprätta sådan plar, som till Rikets Ständer vid nästa riksdag kunde öfverlemnas, för att dermed en-! Iligt 80 :n Reg.formen förtaras.n Vi bedje läi saren erinra sig detta; ty indelningsverket grun— I dades på ömsesidiga kontrakter emeilan jordeI gendomsinnehafvarne och staten, hvari såsom beI stämdt vilkor förutsättes aatt ingen wulskrifning lmå kunna ske, då rust. och roterings-skyldigheten fullojordes. Den politiska ställning, hvari riket, efter nuvarande Konungens hitkomst, redan år 1811 I försattes, framkallade åtgärder för försvaret, ti I digare än man af det vunna fredstillståndet med rikets närmaste grannar hade anledning förmoda. Extra roteringen och 15,000 man af förstärkflulmgsninskepet uppbådades. Som det visade sig, att det seduares utskrifningssatt blef för tryckande för vissa klasser och för kostsamt för kommunerna, att den fastställde åldern (20 till (45 år) väckte allt för stor osäkerhet i enskilda , förhållanden och yrken; att åtgärden fordrade AA för läng lid: för sjelfva organisationen... så-att ar