j grundade antagningssätt, som nära 100 år an-
setts vara tillrackligt för vår krigsmakt, var så-
IHledes obenägen att lampa försvaret efter de be-
I hof, som en stor förändring i Europeiska mak- i
I ternas krigssätt och militär-organisation medföra.
Väl fannos redan då män, som med nit och
sakkunskap fästade uppmärksamheten på nöd-
I vändigheten af en efter konskriptions-systemet
tillvägabragt allmän beväpning, och som icke
I heller förbisågo behofsvet af den större kraft
och verksamhet inom Krigsadministrationen, som
ett sådant system påkallar. Men — nationens
ekonomiska tillstånd fordrade lindring i den
gamla militärorganisationen, under det att den
väckta fruktan för -landtvärnets öde syntes af-
lägsna hvarje möjlighet till en ny. Det varun-
der sådana förhållanden och efter lyckligen vun-
va fredsslut, som Rikets Ständer för alltid be-
slutade upphäfvandet af den så kallade varge-
ringen: en godtyckligt af Gustaf III anbefalld,
och sedan af Gustaf IV Adolf åter påbjuden,
ökad rolering, hvilken Rikets Ständer år 1741
beviljat endast i och för Ryska kriget, och som
hvarken fanns medgifven i Indelningsverket el-
ler i kontrakterna med Rust- och Rothbållet.
Detta Ständernas beslut var en hyllsing åt ratts-
principen på bekostnad af de öfriga folkklasser-
nas fordel; det gör så mycket större heder åt
lagstiftaren, som, med den tillökning, vargerings-
manskapet utgjort (!14:del af ständiga knekt-
och bätsmanshållet) Gustaf III förmått, att utan
all utskrifning utföra ett J:årigt krig mot PByss-
land; och mängden, ännu obekant med de för-
ändrade forhållanderna, borde således kunnat
foreswalla sig möjligheten, att med samma styr-
ka äfven i framtisen, utan ytterligare åtgärder,
kunna försvara rikets sjelfständighet. Konungen
respekterade äfven detta Siändernas, utan allt
afseende på försvarets ögonblickliga förminskning,
fattade beslut; och ännu ett bevis, om sådana be-
höfdes ef.er de flera vi redan anfört, af den
aktning dåvarande Regeringsmakt sjelf ansåg sig
böra bevisa nalionalepreseutationens beslut, är,
att under ett ännu så betänkigt förhållande in-
gen vägran att verkställa detsamma ens ifråga-
ställdes. Konungen ö!verlemnade endast i en
rörande framställning om vådan at försvarets
inskränkning, med eit aktniogsvärdt förtroende !
till Rikets Ständer, nåt deras medborgerliga, och
eniga bedömande, att besvara den frågan: Huru
riket skulle försvaras och om den unmnärvarande :
krigsmakten dertill ansågs tillräcklig? — Behöf-
ver man något ytterligare stöd för den sats, att
den nya regeringsmakten etter 1809 års revolu-
tion - aldrig ansåg sig böjd öfver den lagstif-
tande, så finner man det äfven i derna Kougl,
skrifvelse till Rikets Ständer den 31 Mars 1810,
i foljande tillagda ord:
Kongl. Maj:t bör tro, att densamma lagstif-
tande makt, som föreslår inskränkning af för-!
svarsverken, ej kunnat vidtaga detia steg, utan
att derjemte vara betänkt på någon allmännare
och mera rättvist fördelad ersättning.
Frågan blef ej länge obesvarad. Redan den
28 April aflemnade Rikets Ständer till Ko-
nungen det förslag till försvarsorganisationen ,
som af deras Utskott var utarbetadt, jemte de
modifikationer vid Förstärkningsmanskapets ut-;
skrifning, som Standen serskildt hade foreslagit; !
och de öfverlemnade i öfrigt till Konungen, patt
i enlighet med de i Betänkandet stadgade, af!
Rikets Ständer bifallne hufsudgrunder, vidtaga
de mått och steg Will fäderueslandets försvar, !
Som i nöden och tarans stund kunna erfordras.
Genom detta Rikets Ständers beslut åtog na-
tionen sig den så kallede Extra-roteringen och!
jen utskrifning vid krigstilltälle af 50.000 man!
I Förstärkningsmanskap. Men som denna sednare
åtgärd, innefattande en afvikelse ifrån Iodelnings- I
verkets hufvudgrunder, beslutade BR. St. en anhål- :
lan: catt Konungen måtte genom dess befalluings-
hafvande i länen höra rust- och rotehållare i
riket, öfver de ändringar och förbältringar, som!
vid det redan varande indelningsverket kunna
finnas nödiga, samt att derofver låta upprätta
sådan plar, som till Rikets Ständer vid nästa
riksdag kunde öfverlemnas, för att dermed en-!
Iligt 80 :n Reg.formen förtaras.n Vi bedje lä-
i saren erinra sig detta; ty indelningsverket grun—
I dades på ömsesidiga kontrakter emeilan jorde-
I gendomsinnehafvarne och staten, hvari såsom be-
I stämdt vilkor förutsättes aatt ingen wulskrifning
lmå kunna ske, då rust. och roterings-skyldig-
heten fullojordes.
Den politiska ställning, hvari riket, efter
nuvarande Konungens hitkomst, redan år 1811
I försattes, framkallade åtgärder för försvaret, ti
I digare än man af det vunna fredstillståndet med
rikets närmaste grannar hade anledning förmoda.
Extra roteringen och 15,000 man af förstärk-
flulmgsninskepet uppbådades. Som det visade
sig, att det seduares utskrifningssatt blef för tryc-
- kande för vissa klasser och för kostsamt för
kommunerna, att den fastställde åldern (20 till
- (45 år) väckte allt för stor osäkerhet i enskilda
, förhållanden och yrken; att åtgärden fordrade
AA för läng lid: för sjelfva organisationen... så-att ar-