UHlISHUl, HV: JAH, ALL AUIVALVI VI vj fe SEM manträda till val, utsn att in pleno vara derom af Landtmarskalken anmodade. Landtmarskalken gemälte att han ansåg denna föreskrift hafva afseende egentl. på de val som utöivas under riksdagens lopp men cj på den första tillsättningen (så har och praxis hittills varit) och att han derföre ej serskildt gifvit Elektorerne någon sådan anmodan. Jfr v. H. tycktes ej hafva något siöd för sin åsigt i Ståndet. Friherro af Nordin uppläste ett långt anförande, deri ban föreslog hemmantalsräntans afskaffende, för stt lindra den tungt beskattade jordbrukaren och sökte på historisk grund utveck!a, att denna ränta genom sin tillkomst i sjeliva verket vore en bevillning, men ingen ordinarie skatt. — Grefve Anckarsvärd uppläste eit ganska vidlyftigt anförande, deruti han föreslog ett skyndsamt bestämmande af Statens inkomster och utgilter, för att inom ordinarie riksdagstiden kunna afsluta göromålen, samt jemväl sjelf afgaf ett utförligt förslag till statsreglering, ställd på åtskilliga inskränkningar af vissa nuvarande utgifter. Till allt deita återkomma vi mera faliständigt. — Presteståndet har i dag bhbaft plenum. Efter slutad justering af de sista plenidagarnes protokoil, uppläste Hr Prosten Säve ett skriftligt an:örande, hvaruti ban, med afseende på den allmänt försporda klagan öfver riksdagarmes längd — till bvilken Hr Säve ville söka orsaken dels uti den mängd af ärender, hvilka, i anseende till den Jånga tid, som förflyter emellan riksdagarne, förekomme tll Riksens Ständers afgörande, och dels uti Ståndens sammansättning och verkningsmetoden — en bestämd ordning och plan för göromålens indelning borde uppgöras. För detta ändamål föreslog Hr Säve, ait, enligt 36 3 mom. riksdagsordningen, ett serskildt Utskott, bestående af 4 Ledamöter af hvarje Stånd, måtte tillsättas, och att de öfrige Stånden dertill borde inbjudas och val af Ledamöter till detta Utskott skyndsamt anställas. Detta Utskott skulle afgöra, hvilka ärender, företrädesvis, näst Konungens propositioner, borde förekomma, och hvaribland Hr Säve ansåg frågorne om representatiopsföröändringen, skattejemnkningen m. m. böra intaga främsta rummet, och hvad Utskottet härutiznan bestämde, borde ovilkorligen lända till efterrättelse. Hr Säve anhöll slutligen uti samma anförande, att hans förrberörde motion måtte genast upptagas. Hr Kontraktsprosten Afzelius anförde, att han vid förra Riksdagen väckt en motion af dylik syftning, utan att den bifölls, samt att då den nu blifvit förnyad, Hr Azelius önskade densamma all iramgång och derföre förklarade sig till alia delar instämma i Hr Säves anförande. Då Hr Erkebiskopen derefter framställde om frågan borde genast remitteras eller bordläggas, förklarade Hr Biskopen Doktor Holmströra, att. han ansäg Ståndet böra hafva någon besinningstid för frågans öfvervägande, bvarföre den borde ligga på bordet till nästa plenidag, hvaruti äfven Hr Biskopen Doktor Hedren instämde, och såsom skäl anförde, att Ståndets ledamöter måitie få tillfälle genomlösa handlingarsze i detta ärende sedan förra Riksdagen. — Motionen 1ades derföre på bordet. BorgareStåndet. U:i Borgareståndet har i dag varit wal till ståndets enskilda utskott. Dervid invaldes Hrr Helling, Morsing, Schartau, Brinck, Helsingius, Wijk, L-gergren, Walley, Christjernsson, Brunnias, Lindström, Ekholm, Moberg, Bagge, Foenander, Rydin, Morin, Westman, Wallander, Hammar. Derefter begärde Hr Borgmästare Höök ordet och azmärkte, i anledning af Hr Petres föru. väckta motiop om nöden i Dalarne, som sista plenum jemväl föranledde ett yttrande af Hr Wern, hvartill allt vi skola återkomma,i att tillståndet i Wermland, den öfverhandtagande fattigdomen och det ökade tiggeriet lika rayecket toge uppmärksamheten i agespråk. 0O:sakerna till möden tillskref Hr H, flera omständigheter: de knappa, till missväxt gränsande skördarna, jernhandteringens tillstånd m. m., men kunde likväl icke häraf komma till samma resultat, som Hr Petr, utan ansåg årliga anslag till nödens afbjelpande såsom ändamålslösa. Hr Ekholm instämde ungefär uti denna åsigt. Hr Wern medgaf nöden i Wermland och menade, att just emedan skatterna utsopade allt, emedan rästan inga tillgångar vidare funnes till en del utfattiges bergning, kunde statsaedel limpligen aaslåsj till kommunikationers utvidgande eller nigra andra större företag, dervid exa hop beböfvanda kunde finna sin utkomst. Detta föranledde yttranden af Herr Petre och flere talare, dervid några ansågo att denna diskussion öfver nöden i flera provinser, såsom icke ledande till något resultat, borde utgå ur nrotokollet; Hr Wern menade dock att dan