ras ratta vigt och i0flyteise, lörr an Gen allmännare politiska bildningen bunnvit omfatta en vidstäcktare synvkrets; och kanske är detta just händelsen med de djupare och mest förderfliza. Af denma egenskap äro författningar, som skapa undantag från den allmänna lagen; och troligen ges det intet land i verlden, der dessa äro så många och så djupt inverka på hala det moraliska och sociala tillståndet, som i Sverige. Det är genom dessa, som despotismen hos oss redan ifrån äldre tider krupit in och osynligt bakifrån fjettrat individens frihet, medan han gapande stär och fröjdar sig åt de fraser, som makten framifrån låter ljuda i hans öron om dess lagbundna tillstånd, ett ord, som, taget efter bokstafven, verkligen är karakteristiskt. Ty man bör observera, att ingen makt, som någorlunda klokt vill gå till väga, för att tillintetgöra friheten, börjar med en öppen kränmk ning och våldförarde af lagarna samt förklarar sig af dem oberoende; ty detta är det rena och obeslöjade tyranniet, och äfven de, som varitl. de största tyranner, hafva gerna undvikit atti kallas så. Vida beqvämare är det, att, under sken af serskildta behof att erhålla en ökad makt för vissa tillfällen, eller undantag för vissa fall från allmänna lagens stadganden, skaffa sig medelbara, men lika säkra utvägar att kufva försök till gensträfvighet eller motstånd. Det är sålunda den medborgerliga eller pelitiska friheten kringskäres en genom bhårda strafflagar för obetydliga politiska förseelser, heldst om dertill kommer en sv:g domaremakts beredvillighet att i tvetydiga fall tillämpa dem efter maktens önskningar, och som sjelfva lagarna förvandlas till ett verktyg åt godtycket. Detta är hvad vi mera egentligen pläga kalla! despotism, till skilnad från tyranniet, ehuru de! i det hela gå ut på detsamma. Det är visst icke sagdt, att alla undantagslagar tjena den högsta regeringsmakten omedelbart såsom verk-! tyg; men de äro vanligen alla länkar ien kedja, hvars ena ända fasthänger i auktoriteternas medelpunkt och derifrån när som heldst kan åtdragas eller utsläppas. Till denna art af despotism höra bland 2nnat alla öfverdrifvet och obehöfligt bårda disciplinärlagar. Vi hafva just i dag några talan-: de exempel på följderna af dylika, att anföra. MA. j Då Löjinanten vid Stadens Militärkorps Ekroth den 94 sistll November på morgonen: skulle öfverse manskapet, som den dagen var till vakthållning kommenderadt, hade flere af manskapet fattats. Då Löjtnanten förehållit vakthafvande Underofficern, Sergeant Stolpe,! denna oordentlighet och oriktighet uti hbans. rapport, hade Stolpe uti ohöfviska uttryck svarat Löjtnant Ekroth, hvilken derföre tillsade! Stolpe att träda i arrest, i stället för att gå! på vakt. Stolpe hade likväl icke lydt, utan gått in uti kassernen och tagit på sig kappan samat begifvit sig derifrån, och i portgången,, der Löjtnant Ekroth stått, rusat emot denne och med knuten hand gifvit honom ett slag under bröstet. Stolpe har derföre af Stadens Kämnersrätt, på grund af 2 kap. 7 Krigsartiklarne, blifvit dömd att mista lifvet och varda arquebuserad. Utslaget är understäldt Svea Hofrätts pröfning. MH 2. Allmänna arbetskarlen vid första kompagniet , å Kungsholms fästning, M 52, Anders Larsson , hade den 9 Mars sistlidet år mött fortifikalions, murmästaren Anders Bergström i ett hvalf å L ( 4 nämnde fästning och dervid skuffat till Bergström så att denne omkullfallit.fö Anledningen härtill skulle, enligt Larssons uppgift, hafva varit ett samtal angående en fordran som Larsson förmenat sig äga hos Bergström. Krigs-Rätten vid Kongl. Maj:ts flotta i Carlskrona dömde !j Larsson, på grund af 2 Kap. 7 A krigsartiklar; ne och Kongl!. Brefvet den 43 Mars 4805, att : arquebuseras. Krigs-Hof-Rätten och slutligen, j j f Högste Domstolen fastställde Krigs-Rättens utslag. Genom Kongl. Maj:ts Utslag den 27 sist!. Juli, blef Anders Larsson väl till lifvet benådad, men skulle i stället umgälla sin förbrytelse med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt lifstidsarbete å Carlskrona fästning. 1 Såsom ett motstycke till detta sednare målj, i afseende på brottets beskaffenhet och den oli-; ka benådningen af det derföre ådömde straff ,, må anföras följande: le Sjöartilleristen vid 7:de kompagniet, Mins ( Skruf, hade den 3 Juni sistlidet år dels oloflil gen aflägsnat sig från exercistjenstgöring, och hela påföljde dagen undanhållit sig, dels förskingrat krono-munderingspersedlar, dels ock, under ett af starka drycker öfverlastadt tillstånd, I icke allenast oqvädat sin förman, veckohsfvande korporalen i kassernen och 7:de kompagniets: rum 6. D. Sylvander, utan ock skuffat honom !! för bröstet. För dessa brott blef Måns Skruf!! af Krigs-Hof-Rätten, genom Utslag den 47 sistl. : Juli, dömd att i ena bot mista lifvet och varda! arquegbuserad Genom Kaonol. Mai:ts Utslag den!