ras ratta vigt och i0flyteise, lörr an Gen all-
männare politiska bildningen bunnvit omfatta en
vidstäcktare synvkrets; och kanske är detta just
händelsen med de djupare och mest förderfli-
za. Af denma egenskap äro författningar, som
skapa undantag från den allmänna lagen; och
troligen ges det intet land i verlden, der des-
sa äro så många och så djupt inverka på hala
det moraliska och sociala tillståndet, som i Sve-
rige. Det är genom dessa, som despotismen
hos oss redan ifrån äldre tider krupit in och
osynligt bakifrån fjettrat individens frihet, me-
dan han gapande stär och fröjdar sig åt de fraser,
som makten framifrån låter ljuda i hans öron
om dess lagbundna tillstånd, ett ord, som, ta-
get efter bokstafven, verkligen är karakteristiskt.
Ty man bör observera, att ingen makt, som
någorlunda klokt vill gå till väga, för att till-
intetgöra friheten, börjar med en öppen kränmk
ning och våldförarde af lagarna samt förklarar
sig af dem oberoende; ty detta är det rena och
obeslöjade tyranniet, och äfven de, som varitl.
de största tyranner, hafva gerna undvikit atti
kallas så. Vida beqvämare är det, att, under
sken af serskildta behof att erhålla en ö-
kad makt för vissa tillfällen, eller undantag för
vissa fall från allmänna lagens stadganden, skaffa
sig medelbara, men lika säkra utvägar att
kufva försök till gensträfvighet eller mot-
stånd. Det är sålunda den medborgerliga eller
pelitiska friheten kringskäres en genom bhår-
da strafflagar för obetydliga politiska förseelser,
heldst om dertill kommer en sv:g domaremakts
beredvillighet att i tvetydiga fall tillämpa dem
efter maktens önskningar, och som sjelfva la-
garna förvandlas till ett verktyg åt godtycket.
Detta är hvad vi mera egentligen pläga kalla!
despotism, till skilnad från tyranniet, ehuru de!
i det hela gå ut på detsamma. Det är visst
icke sagdt, att alla undantagslagar tjena den
högsta regeringsmakten omedelbart såsom verk-!
tyg; men de äro vanligen alla länkar ien ked-
ja, hvars ena ända fasthänger i auktoriteternas
medelpunkt och derifrån när som heldst kan åt-
dragas eller utsläppas.
Till denna art af despotism höra bland 2n-
nat alla öfverdrifvet och obehöfligt bårda di-
sciplinärlagar. Vi hafva just i dag några talan-:
de exempel på följderna af dylika, att anföra.
MA. j
Då Löjinanten vid Stadens Militärkorps Ek-
roth den 94 sistll November på morgonen:
skulle öfverse manskapet, som den dagen var
till vakthållning kommenderadt, hade flere af
manskapet fattats. Då Löjtnanten förehållit
vakthafvande Underofficern, Sergeant Stolpe,!
denna oordentlighet och oriktighet uti hbans.
rapport, hade Stolpe uti ohöfviska uttryck sva-
rat Löjtnant Ekroth, hvilken derföre tillsade!
Stolpe att träda i arrest, i stället för att gå!
på vakt. Stolpe hade likväl icke lydt, utan
gått in uti kassernen och tagit på sig kappan
samat begifvit sig derifrån, och i portgången,,
der Löjtnant Ekroth stått, rusat emot denne
och med knuten hand gifvit honom ett slag
under bröstet. Stolpe har derföre af Stadens
Kämnersrätt, på grund af 2 kap. 7 Krigs-
artiklarne, blifvit dömd att mista lifvet och
varda arquebuserad. Utslaget är understäldt
Svea Hofrätts pröfning.
MH 2.
Allmänna arbetskarlen vid första kompagniet ,
å Kungsholms fästning, M 52, Anders Larsson ,
hade den 9 Mars sistlidet år mött fortifikalions- ,
murmästaren Anders Bergström i ett hvalf å
L
(
4
-
nämnde fästning och dervid skuffat till Berg-
ström så att denne omkullfallit.fö Anledningen
härtill skulle, enligt Larssons uppgift, hafva va-
rit ett samtal angående en fordran som Larsson
förmenat sig äga hos Bergström. Krigs-Rätten
vid Kongl. Maj:ts flotta i Carlskrona dömde !j
Larsson, på grund af 2 Kap. 7 A krigsartiklar- ;
ne och Kongl!. Brefvet den 43 Mars 4805, att :
arquebuseras. Krigs-Hof-Rätten och slutligen,
j
j
f
Högste Domstolen fastställde Krigs-Rättens utslag.
Genom Kongl. Maj:ts Utslag den 27 sist!. Juli,
blef Anders Larsson väl till lifvet benådad, men
skulle i stället umgälla sin förbrytelse med 28
dagars fängelse vid vatten och bröd samt lifs-
tidsarbete å Carlskrona fästning. 1
Såsom ett motstycke till detta sednare målj,
i afseende på brottets beskaffenhet och den oli-;
ka benådningen af det derföre ådömde straff ,,
må anföras följande: le
Sjöartilleristen vid 7:de kompagniet, Mins (
Skruf, hade den 3 Juni sistlidet år dels olofli- l
gen aflägsnat sig från exercistjenstgöring, och
hela påföljde dagen undanhållit sig, dels för-
skingrat krono-munderingspersedlar, dels ock,
under ett af starka drycker öfverlastadt tillstånd, I
icke allenast oqvädat sin förman, veckohsfvande
korporalen i kassernen och 7:de kompagniets:
rum 6. D. Sylvander, utan ock skuffat honom !!
för bröstet. För dessa brott blef Måns Skruf!!
af Krigs-Hof-Rätten, genom Utslag den 47 sistl. :
Juli, dömd att i ena bot mista lifvet och varda!
arquegbuserad Genom Kaonol. Mai:ts Utslag den!