rit föremål för ett hårdt och industrien förqväfvande förmynderskap. Vi hafva nyss visat huru Brukshandteringens egoistiska anspråk på Bergsbrukets och Skogarnas reserverande för dess inbillade behof gjort och ännu gör sig fördelar .på skogarnes bekostnad, och detta gäller visserligen största delen af våra betydligaste skogstrakter; men äfven de öfriga skogar, der Bergsoch Brukshandteringen icke gjort ägarne till blotta vårdare af sin egendom för andras räkning, hafva likval till stor del varit beroende af styrelsens godtycke. Ek skogen har ända till sednaste åren, under föregifvande att behöfvas för försvaret och egentligen flottans byggnads-behof, varit regal; och den unga eken, som uppväxte på kullen, för att erbjuda kommande åldrar sin stam och krona, upprycktes af jordegarne såsom en olycksbringande genius, hvilken skulle medföra för honom besök af kronobetjening och krigsbefal, samt utsätta honom för ansvar och kostnader. Så var äfven förhållandet med mastträn, spiror samt åtskilliga andra trädsorter, som lemna ett godt virke. Med ett ord: de ädlare trädsorterna, den växtliga skogen voro snarare ett onus än en egendom; och derföre vårdades de ännu mindre än de öfriga. Hushållningen vid kronoskogar och parker var en, om möjligt, ännu större misshushållning ;: ty deras vårdare blefvo snart de enda, som deraf drogo vinning, sedan utsyningarna sällan kontrollerades, hyggena icke kunde kontrolleras, och en del skog ruttnade på rot, under det att tjufnad och nidbrand medtogo det öfriga. Mulbetesrättighet på desamma måste ofta lemnas obegagnad för odlaren och hela menigheten, för att lemna en oloflig bergning åt några kronojägare , 0. s. Vv. Redan: 1809 yrkade Rikets Ständer, som insett nödvändigheten af förbättrade stadganden för denna vigtiga del af allmänna hushållningen , att för vidtagandet af beslut derom samt om indragningen af Jägeri-staten, hvilken Ständerna ansågo på de flesta ställen öfverflödig och enyttig, Regeringen måtte 1:0 Anbefalla Landshöfdingarna, att hvar i sitt län der allmänna skogar finnas, höra invånarne genom deputerade öfver alla med skogshushållningen gemenskap ägande delar, äfvensom om värden och tilisynen deröfver, samt a!t sedan Kom. Kollegiaum samt Öfver-Hofjigmästare-Embetet blifvit hörde, en kommitte måste förordnas, för att uppgöra förslag, antingen till en allmän skogsordniag eller till flera serskilda för olika orter i riket. 2:0 Att af vederbörande (Kollegier och Embetsmän) ofördröjliga uppgifter borde infordras, ang. antalet och namnen på odisponerade skogar, hvilka som borde bibehållas, helt eller till någon del, och buru vården borde handhafvas; om någre Häradsallmänningar behöfde bibehållas för kronans eller publikt behof, med skälen dertilt; samt rörande de öfrigas delande emellan socknar, som sådant åstunda, hvarvid redan gjorda intagor eller nybyggen borde förblifva orubbade, samt sådana ställen som voro tjenliga till nyodling borde, till bibehållande af jemn delning i sjelfva skogen, derifrån undantagas, för att sedan upplåtas till nybyggens anläggande, hvilka kunde skattläggas och bereda staten. inkomst. 3:o Att K. M. efter dessa upplysningar måtte bestämma, hvilka och huru stora kronans parker och skogar borde för allmänt behof qvarblifva, samt med afseende på lokala omständigheter och rikets förmån låta de öfriga för allmän räkning genom auktion försäljas till den mestbjudande, som derå erhåller full ägande rätt, antingen mot vanlig skatt eller. ock bestämd grundränta, med eller utan fribetsår, efter omständigheterna. I öfrigt lemnade Rikets Ständer åt Konungen att för hvad angick de större skogar, i Norrland, Dalarna och Wermland, vidtaga de mått och steg, som efter invånarnes och embetsmännens hörande ansågos för det allmänna nyttigast: och stadgades en hop föreskrifter angående de allmänningar, som voro anslagna till grufvor, m. m. Vidare beslutade Rikets Ständer, hvad Ekeskogen beträffade, 1:0 Att sedan en ny besigtning i de orter, bvarifrån transport af Ekvirke med fö; mån kan ske, blifvit verkställd. alla för kronans räkning stämplade ekar, å sådana hemman der åbon är jordägare, må antingen för kronavs behof fällas, eller ock genom allmän auktion föryttras innan 18 3 års slut, efter hvilken tid alla Ekar böra jordägarne under fri dispositionsrätt tillhöra; börande äfven berörde besigtning sträcka sig till kronohemman och bostäl!len, så att alla derå varande odugliga ekar få af åboerne fällas och begagnas. 2:00 Att all ekfällning må ske genom rothuggning; 3:o Att vissa indragna boställen i de orter, der Eken trifves och belägenheten för transport är fördelaktig, anslås till Ekplantering 4:0 Att bushållningen på kronooch boställsjord må förblifva såsom 1805 års skogsordning stadgar, etc. I öfrigt anhöllo Rikets Ständer, att som fri dispositiopsrätt och försäljningsrätt följde med äganderätten, allt hvad skogsordningen stadgade om sågning, bräders och timmers försäljande, tjärbrönning , barktagning, samt om svedjande, icke vidare skulle lämpas till de hemman och lägenheter, af hvilka innehafvarne vore ägare; och att betalvingssummorna för de föryttrade parker och skogar skulle insättas i Rikets Ständers Bank, för att endast till afbetalring af rikets skuld användas, : Denna förvaltningsdetalj utvisade snart samma or5Seckoåne som allt öfrigt hyllat hanna of