rit föremål för ett hårdt och industrien förqväf-
vande förmynderskap. Vi hafva nyss visat hu-
ru Brukshandteringens egoistiska anspråk på
Bergsbrukets och Skogarnas reserverande för
dess inbillade behof gjort och ännu gör sig
fördelar .på skogarnes bekostnad, och detta gäl-
ler visserligen största delen af våra betydliga-
ste skogstrakter; men äfven de öfriga skogar,
der Bergs- och Brukshandteringen icke gjort ä-
garne till blotta vårdare af sin egendom för an-
dras räkning, hafva likval till stor del varit be-
roende af styrelsens godtycke. Ek skogen har
ända till sednaste åren, under föregifvande att
behöfvas för försvaret och egentligen flottans
byggnads-behof, varit regal; och den unga eken,
som uppväxte på kullen, för att erbjuda kom-
mande åldrar sin stam och krona, uppryck-
tes af jordegarne såsom en olycksbringande
genius, hvilken skulle medföra för honom be-
sök af kronobetjening och krigsbefal, samt ut-
sätta honom för ansvar och kostnader. Så var
äfven förhållandet med mastträn, spiror samt
åtskilliga andra trädsorter, som lemna ett godt
virke. Med ett ord: de ädlare trädsorterna,
den växtliga skogen voro snarare ett onus än en
egendom; och derföre vårdades de ännu mindre
än de öfriga. Hushållningen vid kronoskogar och
parker var en, om möjligt, ännu större misshus-
hållning ;: ty deras vårdare blefvo snart de en-
da, som deraf drogo vinning, sedan utsyningar-
na sällan kontrollerades, hyggena icke kunde
kontrolleras, och en del skog ruttnade på rot,
under det att tjufnad och nidbrand medtogo
det öfriga. Mulbetesrättighet på desamma må-
ste ofta lemnas obegagnad för odlaren och hela
menigheten, för att lemna en oloflig bergning
åt några kronojägare , 0. s. Vv.
Redan: 1809 yrkade Rikets Ständer, som in-
sett nödvändigheten af förbättrade stadganden
för denna vigtiga del af allmänna hushållningen ,
att för vidtagandet af beslut derom samt om
indragningen af Jägeri-staten, hvilken Ständerna
ansågo på de flesta ställen öfverflödig och enyt-
tig, Regeringen måtte
1:0 Anbefalla Landshöfdingarna, att hvar i sitt
län der allmänna skogar finnas, höra invånarne ge-
nom deputerade öfver alla med skogshushållningen
gemenskap ägande delar, äfvensom om värden och
tilisynen deröfver, samt a!t sedan Kom. Kollegiaum
samt Öfver-Hofjigmästare-Embetet blifvit hörde,
en kommitte måste förordnas, för att uppgöra för-
slag, antingen till en allmän skogsordniag eller till
flera serskilda för olika orter i riket.
2:0 Att af vederbörande (Kollegier och Embets-
män) ofördröjliga uppgifter borde infordras, ang.
antalet och namnen på odisponerade skogar, hvilka
som borde bibehållas, helt eller till någon del, och
buru vården borde handhafvas; om någre Härads-
allmänningar behöfde bibehållas för kronans eller
publikt behof, med skälen dertilt; samt rörande de
öfrigas delande emellan socknar, som sådant åstun-
da, hvarvid redan gjorda intagor eller nybyggen
borde förblifva orubbade, samt sådana ställen som
voro tjenliga till nyodling borde, till bibehållande
af jemn delning i sjelfva skogen, derifrån undan-
tagas, för att sedan upplåtas till nybyggens anläg-
gande, hvilka kunde skattläggas och bereda staten.
inkomst.
3:o Att K. M. efter dessa upplysningar måtte be-
stämma, hvilka och huru stora kronans parker och
skogar borde för allmänt behof qvarblifva, samt
med afseende på lokala omständigheter och rikets
förmån låta de öfriga för allmän räkning genom
auktion försäljas till den mestbjudande, som derå
erhåller full ägande rätt, antingen mot vanlig skatt
eller. ock bestämd grundränta, med eller utan fri-
betsår, efter omständigheterna.
I öfrigt lemnade Rikets Ständer åt Konun-
gen att för hvad angick de större skogar, i
Norrland, Dalarna och Wermland, vidtaga de
mått och steg, som efter invånarnes och em-
betsmännens hörande ansågos för det allmänna
nyttigast: och stadgades en hop föreskrifter an-
gående de allmänningar, som voro anslagna till
grufvor, m. m. Vidare beslutade Rikets Stän-
der, hvad Ekeskogen beträffade,
1:0 Att sedan en ny besigtning i de orter, bvar-
ifrån transport af Ekvirke med fö; mån kan ske, blif-
vit verkställd. alla för kronans räkning stämplade
ekar, å sådana hemman der åbon är jordägare, må
antingen för kronavs behof fällas, eller ock genom
allmän auktion föryttras innan 18 3 års slut, efter
hvilken tid alla Ekar böra jordägarne under fri
dispositionsrätt tillhöra; börande äfven berörde be-
sigtning sträcka sig till kronohemman och bostäl!-
len, så att alla derå varande odugliga ekar få af
åboerne fällas och begagnas. 2:00 Att all ekfäll-
ning må ske genom rothuggning; 3:o Att vissa in-
dragna boställen i de orter, der Eken trifves och
belägenheten för transport är fördelaktig, anslås
till Ekplantering 4:0 Att bushållningen på kro-
no- och boställsjord må förblifva såsom 1805 års
skogsordning stadgar, etc.
I öfrigt anhöllo Rikets Ständer, att som fri
dispositiopsrätt och försäljningsrätt följde med
äganderätten, allt hvad skogsordningen stadgade
om sågning, bräders och timmers försäljande,
tjärbrönning , barktagning, samt om svedjande,
icke vidare skulle lämpas till de hemman och
lägenheter, af hvilka innehafvarne vore ägare;
och att betalvingssummorna för de föryt-
trade parker och skogar skulle insättas i Ri-
kets Ständers Bank, för att endast till afbetal-
ring af rikets skuld användas, :
Denna förvaltningsdetalj utvisade snart sam-
ma or5Seckoåne som allt öfrigt hyllat hanna of