vacker natt kommer att förfära Baktriazas höfding, der han ljufligen hvilar med Semiramis i sin goda säng, hvilken berättelse, just då den är som bäst i taget och höfdingen redan sticker exa foten ur lakanet, för att springa upp och se hvad som är å färde, snöpligen afbrytes af en ändlös athandiing om ohka författares tankar rörande Assur, Ninus, och länderna Fars, Keriasn, Laristan och Guff-Guff, om Herodotos olyckhga vana att sätta grekiska ändelser på orieataliska namn, om Sanskritspråket och Kinssiskan, och elimination och apposition i fitologten, om spikskriften bland batfolket på Ganses; om Samojediska — öfversättuingen at Maraccaaska psalmboken, om Ciampfords alhandniag rörande da Ungerska svafvelstickorna, samt, Gad vet allt! Efter ett dylikt tewligen vialyftigt causerie helt och hillet på sidan om buftvudsaken vidtager ändtligen åter berättelsen, der den afbröts och Baktrianas höfding far lyck ligen äfven andra beset ur paulunen. På samvete! är icke detta litet föf långt drifvet, för att riktigt göra påräknad effskt? i 0. 0. Å