ste af alla ett fartygs nationalitetshandlingar; att vidare bilbrefven tillhöra fartygen såsom derifrån oskiljaktige, men att just den omständigheten att bilbref ölvergår med fartyget till annan, vare sig inländsk eller utländsk köpare, föranleder så myc ket afgjordare helfrihetsbrefvets behöflighet, alldenstund detsamma inom viss tid skall återlemnas och sålunda icke kan, så lätt som bilbrefvet, komma i oriktig hard och eålunda missbrukas. Yttermera, med afseende på frågan om hvilken gutoritet, som borde utfärda be-örde handlisag, har majoriteten funnit lämpligast att sådant skedde ge aom Kommerskollegium, hvars 400-åriga befattning dermed borde ingifva förtroenge och hvars serskilda för denna bandlings och Tu kiska passens utfärdande och inregisirerande tillsatte tjensteman kunde lätteligen tillhandagå med dervid behöfliga upplysningar, såsom också dagligen skall vera bändelsen; att vidare samma Kollegium, i nära förbindelse med magistrater och sjömanehus i riket, ägde tiilgång att sjelfve erbälla alla möjliga uppiysningar i ämnet samt att Kollegium såsom en högre embetsmyndighet, ock genom förr omnämnde långvariga utöfning af if:ågavarande åliggande vore kändt öfver hela verlden, hvaremot om ett dotument förevisades, uthändigadt af underordnada, för utlänningar belt och bållst okända myndigheter, samma dokument svårligen skule respekteras; — äfvensom att kontrolien öfver nationalitetsdokumenters återställande, då fertyget gick u7? Svensk mans ägo, icke blefve så säker, som när ett enda verk deröfver ägde tillsynen, för hvilka alla orsaker den handling, som skell utvisa ett fartygs nationslitet, den må nu också hafra ett snnat namn än af fri hetsbref, i alla fall bör af Kommerskellegium utfärdas, hvarvid å andra sidan yrkade motskäl, att omgång och kostnad härigenom uppkomme för rederierne, som behöfde minst hvart tredje och oftast hvarje år från Stockholm anskaffa nämnde dokument förnyadt, så mycket säkrare vederlades, som det underdåniga förslaget innehåller, att den nödvändiga nationalitetshandlirgen sku!le gälla för fartygets hala tid och emdast i högst få fall förnyss; slutligen att benämningen helfrihet såsom antydarde hu:u fartyget i Svensk hamn i afseende på en del efgifter bshandles, icke rmera vore lämplig, men att det vore betärkligt stt fullkomligt förändra en benämning, som i alla officiella handlingar länge varit bäfdvunnen, hverföre meajoriten tillstyrker benämningen fribref, såsom redan i salimänt talkändt och brukligt. Emot allt detta får nu minoriteten underåånigst avföra följande. Stadgandet om hrlfrihetsbref bör, vid ett besvarande af ofvenståsnde, följas tillbaka till dess historiska ursprung och vidare sktärskådas till dess utveckling intill närvarande stusd, hverigenem så väl det behof, som först föravledde dess tillkomst, och get bebof, som ännu för dess bibebållende uppgifves, måtte, i en gemensam karakteristik framhållas, ge stöd åt minoritetens yttrade förkastelsedom öfver detta dokument. Koegl. Msite Plebat angående skeppsbyggeriet af den 30 Mars 4661 samt Kongl. Mats Ordning öfver sjötullen af den 5 December 4667, 4 Mars, synes ligga till grund för de så kalliede halfrihetsbrefvens första tillkomst. Der visar sig att belfriheten varit medgifven de fartyg, kvilka genom deras konstruktion voro tjenlige att vid fallaf krig utaf kronan kunna begagoes till örlogs, att missbruk insmygt sig genom heifrihetsbrefs utsträckande till sågane fartyg, som ej till sådant bruk voro tjenlige, hvarföra nu stadgades, att svenska fartyg, som skulle åtnjuta helfrihets-förmån vid tu!lbehandling, borde föra 20 kaponer elter åtminstone vara så komstruerade, att de kunna föra ett sådant antal. Andra fartyg förumnades endast halffrihet, hvarjemte för nationslisetens ådagaläggaede, edgång för svenske egare påbjöds att skola ske inför magistraten i den stad der fariyg bygdes, hvarigenom styrkas skulle, att ingen utländning ens egde del deri, kviröfver magistratens bevis skulle uttagas åc. Sjötulls-Ordnisgen sf år 1667, 4:de mom. förklarar: oatt de svenska skepp som i Kong! Maj:s Rike eller utoralands, på Kongl. Maj:is eilar efter dess order, eller Geners! Kommsersekollegii permission efter besticket af ek uppslagne och köpte äro, och 24 stycken föra kuana, skola heta monterada (helfria) och njuta en treding lindrigare tull emo! de främmande, men andra fartyg — — — — som med mindre antal eller inga styckes kunna förses, endast njuta en sijettedel lindrigare tull (kalffsi) än främmande fartygp. (Forts.)