ste af alla ett fartygs nationalitetshandlingar; att
vidare bilbrefven tillhöra fartygen såsom derifrån
oskiljaktige, men att just den omständigheten att
bilbref ölvergår med fartyget till annan, vare sig
inländsk eller utländsk köpare, föranleder så myc
ket afgjordare helfrihetsbrefvets behöflighet, allden-
stund detsamma inom viss tid skall återlemnas och
sålunda icke kan, så lätt som bilbrefvet, komma i
oriktig hard och eålunda missbrukas.
Yttermera, med afseende på frågan om hvilken
gutoritet, som borde utfärda be-örde handlisag, har
majoriteten funnit lämpligast att sådant skedde ge
aom Kommerskollegium, hvars 400-åriga befattning
dermed borde ingifva förtroenge och hvars serskil-
da för denna bandlings och Tu kiska passens utfär-
dande och inregisirerande tillsatte tjensteman kunde
lätteligen tillhandagå med dervid behöfliga upplys-
ningar, såsom också dagligen skall vera bändelsen;
att vidare samma Kollegium, i nära förbindelse med
magistrater och sjömanehus i riket, ägde tiil-
gång att sjelfve erbälla alla möjliga uppiysnin-
gar i ämnet samt att Kollegium såsom en högre
embetsmyndighet, ock genom förr omnämnde lång-
variga utöfning af if:ågavarande åliggande vore
kändt öfver hela verlden, hvaremot om ett dotu-
ment förevisades, uthändigadt af underordnada, för
utlänningar belt och bållst okända myndigheter,
samma dokument svårligen skule respekteras; —
äfvensom att kontrolien öfver nationalitetsdokumen-
ters återställande, då fertyget gick u7? Svensk mans
ägo, icke blefve så säker, som när ett enda verk
deröfver ägde tillsynen, för hvilka alla orsaker den
handling, som skell utvisa ett fartygs nationslitet,
den må nu också hafra ett snnat namn än af fri
hetsbref, i alla fall bör af Kommerskellegium ut-
färdas, hvarvid å andra sidan yrkade motskäl, att
omgång och kostnad härigenom uppkomme för re-
derierne, som behöfde minst hvart tredje och oftast
hvarje år från Stockholm anskaffa nämnde doku-
ment förnyadt, så mycket säkrare vederlades, som
det underdåniga förslaget innehåller, att den nöd-
vändiga nationalitetshandlirgen sku!le gälla för far-
tygets hala tid och emdast i högst få fall förnyss;
slutligen att benämningen helfrihet såsom antydar-
de hu:u fartyget i Svensk hamn i afseende på en
del efgifter bshandles, icke rmera vore lämplig, men
att det vore betärkligt stt fullkomligt förändra en
benämning, som i alla officiella handlingar länge
varit bäfdvunnen, hverföre meajoriten tillstyrker be-
nämningen fribref, såsom redan i salimänt talkändt
och brukligt.
Emot allt detta får nu minoriteten underåånigst
avföra följande.
Stadgandet om hrlfrihetsbref bör, vid ett besva-
rande af ofvenståsnde, följas tillbaka till dess hi-
storiska ursprung och vidare sktärskådas till dess
utveckling intill närvarande stusd, hverigenem så
väl det behof, som först föravledde dess till-
komst, och get bebof, som ännu för dess bibebål-
lende uppgifves, måtte, i en gemensam karakteri-
stik framhållas, ge stöd åt minoritetens yttrade
förkastelsedom öfver detta dokument.
Koegl. Msite Plebat angående skeppsbyggeriet
af den 30 Mars 4661 samt Kongl. Mats Ordning
öfver sjötullen af den 5 December 4667, 4 Mars,
synes ligga till grund för de så kalliede halfrihets-
brefvens första tillkomst. Der visar sig att bel-
friheten varit medgifven de fartyg, kvilka genom
deras konstruktion voro tjenlige att vid fallaf krig
utaf kronan kunna begagoes till örlogs, att miss-
bruk insmygt sig genom heifrihetsbrefs utsträckan-
de till sågane fartyg, som ej till sådant bruk voro
tjenlige, hvarföra nu stadgades, att svenska fartyg,
som skulle åtnjuta helfrihets-förmån vid tu!lbe-
handling, borde föra 20 kaponer elter åtminstone
vara så komstruerade, att de kunna föra ett sådant
antal.
Andra fartyg förumnades endast halffrihet, hvar-
jemte för nationslisetens ådagaläggaede, edgång för
svenske egare påbjöds att skola ske inför magistra-
ten i den stad der fariyg bygdes, hvarigenom styr-
kas skulle, att ingen utländning ens egde del deri,
kviröfver magistratens bevis skulle uttagas åc.
Sjötulls-Ordnisgen sf år 1667, 4:de mom. förkla-
rar: oatt de svenska skepp som i Kong! Maj:s
Rike eller utoralands, på Kongl. Maj:is eilar efter
dess order, eller Geners! Kommsersekollegii permis-
sion efter besticket af ek uppslagne och köpte äro,
och 24 stycken föra kuana, skola heta monterada
(helfria) och njuta en treding lindrigare tull emo!
de främmande, men andra fartyg — — — — som
med mindre antal eller inga styckes kunna förses,
endast njuta en sijettedel lindrigare tull (kalffsi) än
främmande fartygp. (Forts.)