koappt må kuana tärka på, att bringa dem till slut. 1 Men kunde serkligen hafva skäl att fråga:lj Är det om Fromkrike, som här talas, eller... .. grammet till bektryckeriuppfinnisgens fjerde gekularfest. som skall firas nästa M:dsommar i Loipzig. Ända ifcån år 4836 hafva betydliga tlasamliagar skett bland alla bokhandlare, boktryckare och boktryckeriarbetare för detta ändamål. Festen skall räcka tre dagar. — Uti trakten omkring Grätz, i Böhmen, skall, enligt bref derifrån i en tysk tidniög, råda ett långt drifvet bigotteri och prestvälde. Folker har äsnu bögböcker, fulla af samma vidskepelser, som voro gängse för 200 år sedan; till deras kringI spridande bidraga i synnerhet de s. k. Ligoria Rerne, som kring sina kloster utbreda de argaste svärmerier och söka gtt omtöckna folke:s förstånd. De förgäta härvid icke sin egen fördel, ech hafva genom allmosor och gåfvor insamlat så mycket, att de inköpt ett kostbart kopparbergverk: — Från Leipzig omtalas en ny musikalisk talang, hvars rykte ännu icke hunnit till oss. Det är en violin-virtuos, vid namn Ernst, som ifrån Peris ditkommit, under en konstresa genom Tyskland. Såsom bevis på den uppmärksamhet han våckt, anföres, att han, endast i Holiand, gifvit 60—70 konserter. — I Londor bar nyligen ett praktfullt, flyttbart trähus blifvit bygdt, för att söndertagas och afsändas till NewSesland, för att der tjena tili den Brittlske residenten, kapten Hobsons boning. Det är större, fastare ech beqvärsre än det, som för Napvulcou på S:t Helena byggdes i London, med 16 rum, hvartill äfven kommer ett skolrum och en skrifrares embetsrum. Rummen äro 12 fot höga. Huset, hvars tyngd är 250 tons, kommer at transporteras till sin destinations-ort på ett enxom dertill inrättadt fartyg. — Paganini har Hiifvit dönd till 20,000! freocs skudeslånd, för det han icke ville genom konserter medverka för det kasino, han låtit uppkalla efier sitt namn. Han sjelf appellerade och hans motgart också; följden blef att den kungliga domstolen stegrade skadeständet till 52,000 francs. MMM——RSN — Yitersta Domen. I det otrogna och öf7ertrogna Pa-is har icke litet uppseende wväck!s genom ed ny uppkokning ef den gamle profeten Nostradanmi spådom, hvilken innehåller serdeles märkvärdiga saker för året 4840, och deribland för Trettoadedagen ingenting mindre än verldens förstöring. Detta har gifrit Charidari anledning till! följande humoristiska artikel: : I Till en början beskrifves, huru en blek fasa spridt sig bland det lägre Parisiska borgerskapet, och att man öfverallt ingenting annat såg än csorgsna och bedröfvade ansigten,, huru gamla ungkarlar och jungfrur glömde bort sina kattor, hundar, LE och starar, ech huru mången domherrs eller kanarifogel, som röjde ganska vackra lyriska anlag, pu mera knappt miedes de första noterna, emedan Postiljonen från TLonjumeau ej mer speltes för dem på positivet. Man möter hvarsudra i denca sorgliga tid numera endast med trappistens grafhelsning: cMonsieur Greluchet oller Madam Pitou, vi måste döl .... Ni lär förmodligen fråga: hvad; som förorsakar denna ängslan och oro? Ack, min Gud, en bagatell, början till verldens slut, ingen-: ting annat. Man har redan länge förnummit sörgs-) na förebud för året 4840; men nu har Matthieu: Laensberg oåterkalleligen bestämt den dag. då detta: fruktansvärda skådespel skall uppföras. Det är afgiordt, att på de tre Helige Konungarnes dag skall! verliden gå under, och året 4840 slutar redan 6 da; gar efter sin början. Då lönar det, min själ, knappt mödan att börja. Således våga vi den 6 Janusri änna äta kaka och fira de tre konungarnee, men j det blir vår sista måltid och vår sista hyllning. I stället för att gå in i karnavalen, måste vi gå in i evieheten. Med ett ord, denna förskräckande tro har insmygt sig ibland industri-idkarne i Quar-! tier Marais och bland portvaktarne i de 42 arron-: dissementerna. Vi vilja väl icke svärja derpå, att! den icke möjligtvis inträngt vid hofyet, i minisirarnes kanslier och embetsverken, ty äfven dessa: regioner äro just icke alltid befolkade med starka förstårdsgäfvor. Hvad som synes bekräfta denna hypothes är, att man bland de politiska väderleksbarometrarne, liksom bland vaktmästarne trott sig märka en svårmodighet, en vårdslösbet och likgil-! tighet, som om båda delarne sade till sig sjelfva: aKära själjohrvad är det mödan värdt, att du ännu vidare besvärar dig med att skura och sopa väl, eller at: regera vä!, då allt likväl inom några dågar skall uppgå i rök! Och dessutora är det passande att sluta, såsom vi börjat — peu propremenl Så nära verldeas slut, göra sig vära Pari-. siska portvaktare fria från alla jordiska bekymmer. Den klappande rycker dem ej mer upp ur deras; meiankolisga drömmar, och de bry sig icke mer om: att öppna porten. Pet enda band, som ännu fä) ster dem vid denna förgängliga verlden, äro nyårs-! gåfvoraa, som de äfven på denna verldens sista afton ännu taga emot med mekanisk bandkrökning. Portvaktaren äger någonting qvar af Horatii arätt-i skaffens man: han skulle ännu fordra sitt nyår äfven på ruinerna af universum — cimpavidum ferient Tuine,. Och om mean ser den förvirring och oreda, hvari men för do öfriga få timmar, som återstå för verldslifvet. lemnar våra politiska ange-:; lägenheter, har man icke då stäl att tro, det sjolf-; ve våra maktägande, helt och hållet intagna af: sorgliga aningar, tänka, att det kan vara godt nogi för den korta tid, eländet ännu varar? Kamrar-! nes val af Hrr Martin och Sauzet t. ex. att kam-! maren, lik våra portvaktare, afsvurit all omsorg för snyggheten? Men sen här ännu en annan ana-i logi med portvaktarne och husvärdarne! Våra po: i litiska konstmakare påstå, midt inför verldsförstöringens ögon, icke desto mindre, att de vilja fordra sin vanliga nyårs-budget. Midt ibland det subd-j RR AA RR z i Hushållsock enåra rön, till nytta och möje. — Från Leipzig är nyligen utfärdadt