Article Image
RLANDADE ÄMNER — Den kyska Susanna. (Ena domstolseen. Ioför den korrektionelia polisen i Paris stod ny ligen en ung, 48:5rig landiflicka, vid namn Su sanna, af frisk färg, fyllig växt och hela landt byggdens naisetet och oförställdbet i uppsyn nci väsende, Hennes kusin och fästman Francois Pa teiou satt på de anklagads bänk, och bon sjel var tilistädes, för att föra dels bans, dels sin eger talan. En gammal. flintskallig berre, med stor näsa skiftande i å:skilliga färger, och små, spelande sa. tyrögon, bockade sig och klagsde öfver, att har blifvit illa slagen af Patelou, efter en färd på jarnvägsp, mellan Saint-Germain och Paris. Patelau begärde ott få tala, i fell det lät sig göra. Härvid uppstod följande samtal. Susanna (träder fram). Tigzg du Patelnu . .. Dej är mig, som det angår . . . Jag har lättare utfösgåfvor, än du, och jag kan bättra säga, hur Gen der enbben . .. Petelou. Nå, så gör det då. Susanne, Så visst jag är en ä lig tös från Nantorre, och min far och mor också är ärligt folk . OCh jag icke är mer än aderton år, och vi äro förlafvada bägge. Patelou och jag .. . ärde j ta sant Patelou? Patelan, Jo, jo, gå på bhera. Susanna, Vi skulla fora på järnvägen bägga två, Petelou och jag, för att göra uaphandlicgar i Paris till 1årt bröllop. Det var väl någon, som sa att det va en ssk, som angick Patelou ensam, !41 det tillhörde inte fästmön att veta af, hvad för presanter hon skulle få, men se, jag tycker om att få vara mod och få bjolpa Patslou jag, ty jag visste vä! bäst sjelf, bvad jag tyckte om, och Patelou är lite enfaldig af sig; är det inte sarct, Patelbu? Pstelou. Ja, jo, gå på du bara. Susanons. Når vi eu satt der på jernvägen , P:telou och jeg, och d2 var tie i vår vagn, och satt som packade sillar, och Patelou satt midt emot mig och jag midt emot boaom . .. och bredevid honsm en stor och tjock dem och bredevid mej den der magra herr, och det så gick och gick oupphörligt, sa Pate!ou åt mej: aHä, hä, Sanna, det bär går fortare, än Roussin (för så beter min åsna), då du kom till Paris på henne. När viforo nte i ljusa dsgen, då gick nog allting bra, utom att den der herren då och då vände sin stora räsa åt mei. Jag trodde, att det kom af draget från avdra fönstret och hans båda ögon blänkte som eldkol; men när vi kom in i det stora hvalfvet, der var det kolmörkt, som midt i patten, 8a Patelou åt mej: aJag ser inte band i vädret, så att, on jag ville fånga en fluga, skulle det min själ bli svårtn, Pstelou. Jaa, det bar jag sagt, och säger det än en gång. Susanna. I detsamma kände jag en hand, som ter mej i benet och på knäna. Jag trodde, att det va Patelou, och gaf honom derför en munfistk. aBvarför slår du till mej? sades han. Jo, munsjörn behagar hålla sin hand i styr en annan gångo,. aHve sa, sa han, hverjog har varit med min band? aJaså, va de inte du?, aNej, fn heller, hva — hra ä det?, aHrvad? är dei inte du, och du hålJer handen qvar der ännu?a aNej, jag håller min hsnd på kindbenet, som du träffat så bran. Då griper jag om den hsnden, jag, Patelou tar också tex in; nu kom vi ut i dagen och si! då fann vi, att handen tillbörds den der stora nässn, som nu klagar på 038. Patelou. Det var alltihop; när vinu komma ner. från jornvägen, betelte jag honom den munfisken, som Susanra gaf mig i förskott. Den stora näsan kunde endest svagt bestrida Susanna3 och hennes: fästmans uppgifter, och domstolen frikända sålunda den sednare, a8i, yttrade Susanne, i det hon tog sin fäst! mans arm, aså ska msn dömma! — Opium i Engand. I en sammankomst af läkare i Westmioster förekom frågan om dati tilltagande bruket af opium der i landet. En doktor T. Johnson påstod, på grund af egen erfaronbet, att antalet af dem, som förtärde eller rökte opium, vore like stort med antalet af tötotalisterAn? (de, som aisegt sig bruket af alla spirituosa och dricka tå i stället). Månge, som hade gått in i nykterhetsföreningarna, hade, i stället för bruket af bränvin, slegit sig på det af opium, och det omtalades, att lifsassuranssällskaperna, i anledning af detta tilltagande raseri, lidit så stora förluster, att de nu ämnade hålla en serskild rådplägniag deröfver. ET rr mn An nn nn så EAA

23 januari 1840, sida 4

Thumbnail