tjenings och fabrikörers uppbud, utan till hvil-
ken persons öfverbud som hbeldst: väl betän-
kandes, att ju lägre tullafgiften blef, ju mindre
befarades oriktig uppgift, ju mindre konsidera-
tion behöfde man hafva för importörens ät.
Att sjelfva öfverbuden alltid blefvo en ny anled
ning för rtegeringea, att kunna ytterligere ned
sätta tullen, är tillika en enkel följd af saken,
och förhållanderne skulle således alltid, på det-
ta sätt, af sig sjelfye sträfva att öofvergå till det
naturliga, hvaraf både handeln oah naringarna
alltid måste hemta största fördelen. — Natio-
nen hade snart blifvit af erfarenheten öfverty-
gad, att de näringar och handelsgrenar stodo
sig bäst, som icke genom prohibition tframletde
lättjans usla lif på sina medborgares bekostnad;
att just de af sig sjelf i ständigt aftagande för-
satte importartiklarne å tariffen, utgjorde de mest
lönande föremålen för vår inhemska flit, och
att således ingen tvekan längre behöfde hysas
för totala upphäfvandet af et tullsystem, som
hindrar våra naturliga väriogars utvidgande, vår
handel och vår sjöfart, som inleder oss i en
lagstiftning, för hvilken ingen sann rättsprincip
finnes, som tillvänjer folket till lagbrott i stäl-
let for lagvördnad, och som, i egeuskap af be-
skattnings-metbod för vårt land år så opas-
sande, att dess direkta och indirekta kostnad,
om tid och sportler, och stämpelafgift och lig-
gedagsaflouingar, och fragtförluster och höter och
utgifterna vid olofliga transaktioner till inbe-
räknas, kostar nationen mera, än dubbelt hvad
det inbringar till statens skattkammare.
RSS