De utomordentitga milltärgostnade:na tor tFUuppern2s uppbådande och underhåll, och 2 månader, som följde på anläggningens upptäckande och som ensamma stiga till mer än 160 000 francs, skola de godtgöras af dem, som äro dömda tiil högförräderi. est EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED AFSEENDE PÅ DET TILLEOBMANDE. Artikeln XI. TULL-VÄSENDET. (Slut fr. gårdagsbl.) Den efter dessa grunder utfärdade 1826 års tulltaxa medgaf för handeln med vissa aflägsnare länder, (Södra Amerika, Ostindien m. fl.) lindrigare afgifter, så väl för utgående som inkommande varor. Under tull ärendernas behandling af Utskott och Ständer vid denna riksdag, märktes synbart regeringens afsigt, ett ännu mer befästa prohibitions-systemet. Det var ej heller i ståndspluraliteternas dåvarande skick svårt för henne, att enomdrifva elt erkännande af regeringens rättighet till förbud emot ineller utförsel af varor; Ständerna medgåfvo äfven att i tulltaxan bestämda tullafgifter skulle utsättas. De bibehöllo likväl i öfrigt de principer, hvarefter 1823 års Ständers tullbevillningstaxa var uppgjord, och trodde sig åtminstone genom dessas fullständiga framställande till regeringen be rygga nationen, att ej alltför orimliga tull bestämmelser skulle äga rum. För att på ett tillfredställande sätt kunna utreda detta omfattande ärmne äro vi nödsakade, att här låta lösaren öfverskåda dem, De voro: a) Att införselstull för alla sådana varor, som äro vårt lands egna produkter och hvilka icke b-höfva utifrån införas, utan kunna i tillräcklig mängd och godhet här i landet alstras och frambringas, såväl som sådana produkter, manufakturvaror och tillverkningar, hvilka väl innom landet finnas, tillverkas och kunna till erforderlig godbet, men icke till erforderlig mängd lemnas, beläggas med sådan tull, som försvarar och uppmuntrar den inhemska producenten och tillverkaren till täflan med den utländska, och derjemte, å ena sidan skyddar hbhonom för ett sådant varornas fall, som skulle sätta honom utnar stånd att med skälig förmon drifva sitt yrke, men å den andra, icke alldeles utestänger utländske medtäffare, såsom nyttig att förmå härvarande producenter och manufak turister till anstränguing samt till förvärfvnnde af kunskaper och de för deras yrken vuödvändiga machinerier. d) Att de artiklar, som i Sverige kunna producera3s och tillverkas, men hvarken i erforderlig myckenhet eiler till den godbet, som andra länders industri dem framkallat, beläggas med mindre tull, men dock icke så låg, att den förhindrar möjligheten af inländsk tällsn med utländningen. e) Att alla utländska produkter, kolonial-varor och fabrikater, som inom landet hvarken produceras eller tiliverkas, beläggas med en så afpassad tullafgift, att den kan förenas med statens fördel å ena sidan och med den skattdragande medborgarens bästa å andra sidan, samt med behörigt afseende å nödvändigheten att icke föranleda tullförsnillning och underslef. d) Att de råämnen, som cj i landet äro att till gå för inhemska fabrikater och tillverkningar, beläggas med den lämpligaste minsta tull. e) Att tullen å alia, enligt förra förfat ningar till utförsel tillåtna varor, i allmänhet bibehållas, men i annat fall jemkas och ändras, med bhänsigt till den mer eller mindre nytta eller skada, varans utförande möjligen kunde tillskynda landet. f) catt skyddstullen bestämmes å sådana varor, som förr varit till utförsel förbjudna, till betryggande mot de olägenheter, som man förut genom förbudet sökt förekomma, g) ått all tull för utgående och inkommande varor, äfvensom skeppsumgälderna bör i Svenska bankosedl!ar utsättas och i Svenskt mynt erläggas. h uAtt vid alla tillfällen, då en bättre vara af samma slag kan förblandas med en sämre, eller då icke erforderlig kontroll står att vinna, det förtu!lningen svarar emot varans verkliga egenskap af fipare eller gröfre, en medeltull bestämmes, som skyddar emot införsel af den gröfre varan och är lämplig för det slag. som behöfver att införskrifvas. 7) vAtt den fastställda tullafgiften utsättes till bestämdt belopp, efter mått, mål, vigt eller stycketal, rå alla sådana varor, hvilka icke äga hufvudsaklig skiljaktighet i qualiteten: men att de eljest måste förtullas efter värde, och tullen bestämmas till en viss procent af dess värde k) aAtt då Rikets Ständer icke ansett sig kunna bestämma tullen å varor annorlunda, än såsom ett maximum af hvad de under närvarande förbållanden i egenskap af tullhevillning åtaga sig, Rikets Ständer, (i och för reciprociteten med utländska makter) öfverlemnade till Konungen rättighet, att, efter vederbörandes hörande, minska eller nedsätta den i tullbevillningstaxan utsatta tnll.w Vid denna riksdag beslutades äfven, aatt hvar och en näringsidkare, som exporterar förädlad vara af utländsk rudimateria, må i restitutionsväg återbekomma den erlagda införseltullen, å så stort qvantum ef rudimaterien, som anses hatva åtgått till förfärdigande af det utförda.n Spanmålstullen blef, på sätt vi redan nämnt, vid art. om spanmålsbanvdeln, hestämd efter sädessorternes stigance eller fallande värde i landet. Ef:er dessa af Rikets Ständer uppgifoa grunder, kunde åtminstone icke en återgång till strängare probibitiv-system försvaras. Regeringen gjorde likväl alt för aw vidhålla sitt system, Jemför man Ständernas bevillningstaxa med regeriogens tarift år 1830, söker man förgälves några allmänna principer för de förändringar i dom förra. som finnas i den sedrara På Stän