paru IL OP ULUOPSCIO IHlall JOLVUCKUOLT LILL TT IlU-—
lan; men deremot inskränktes farten på Dan-
mark, med mindre fartyg, år 1822, och stad-
gandet vållade stort atbrack för den mindre
haudeln.
Då regeringen på detta sätt ändrade en nära
femtivårig förtattning, skedde det så litet i öf-
vereusståmmelse med allmänna tänkesättet, att
redan vid 1823 äs riksdag Rikets Ständer må-
ste begära en mängd ändringar deri. Det då
af Ständerna antagna tulibeskattuings-systemet
gjorde rödigt alt eu ny seglations ordning ut-
färdades. Detta skedde år 1825; men denna
måste åter forändras år 1830, för att ännu en
gång omgöras; och det är den af den 28 Nov.
18553, som nu är gäla: de, men som hkvälre-
dan eriordrat flera förklarimgar samma år och
näst( ljande. Deribland förekommer en förkla-
ring som visar, huru föga omtankan rigtas
på mojbgheten att utföra hvad man regle-
menterar. Regeringen nödgades nemlgen deruti
förklara, alt dess egen författoiog wicke tår til-
lämpas mot skeppare som, i den utländska
hama hvarifrån han kommer, ännu ej kunnat få
kännedom om densamman. Rikets Ständer hat
va I kväl en gång för alla begart, att alla eko-
nomiska författningar måtte utfärdas så tidigt,
att de som böra äåtlyda dem, kunna derom vin-
na vödig kunskap , inuvan de tillämpas. En
annan forklarivg visar, datt det prescriptions-
stadgande om 3V dagars betalningstid for tuli-
afgilternas klareraude, som fiunes i seglatious-
ordiingen af år 1835, icke fiaues intaget i Ne-
derlags-torordvingen, som samma dag blifvit ut-
färdad. Så ana saker måtte bevisa, att Ko-
nungen, så länge sådana ministrar skola ansva-
ra tor besluten, gjorde bäst att alideles ej vid-
taga någon förlattuing rörande handeln.
I 13335 års seglauonsorduing eftersöker man
förgäfves en del af de stadganden, som Rikets
Siänder i sin skrifvelse yrkade. Deri medgiives
icke eu gång lindring i det hårda, ofta till
skeppsbroit ledande, bötes-stadgande, för skep-
pare, wsom utan bevisligt nödtvång (?) ankra
vid Nveosk kust, (med eller utau destination)
der tuilstation icke finnes;, och då man gran-
skar de småaktiga bestämmelserua, de i många
afseeuden ändumälslösa och otyclga iakttagel-
serna, kan iman frestas att undra på huru nå-
gon fämmande nation vill handla på Sveuska ku-
sten, der man till och ined för egna fartyg gör
det behböfligt, att medföra ombord en sekre-
terare och en advokat.
Behandlingen af ostindiska handeln, sedan
ändilgen det privilegierade kompaniets rörelse!
af sig sjelf upphörde, kan ej annat än gillas, i
hvad det rörer den erkända frihetspriucipen;
men deremot synes regeringen nog litet tagit
omvårdnad om handel med andra aflägsna
delar af jordklotet. - Sådant kan endast ske
derigenom, att de nationer, som der ega be
sittnipgar, indragas i vårt! handelsintresse,
och att våra sjöfarande kunna påräkna skydd
af t. ex. Englands, Nederländernas och Frans-
mänvens krigsskepp. Att söka genom direkta
medel gynna den på aflägsna orter förda han-
deln, är deremot, för de flesta fall, att åter
inveckla sig i ett falskt system; och dei sådan
afsigt redan vidtagne stadganden visa, huru skefi
regeringens reglementerande i handeln stundom
blifvit, äfven då, när afsigten vid första anblic-
ken synes god. Vi fästa derföre uppmärksam-
het på de tullnedsättningar, som blifv:t förunnade
åt denna handel. De visa, att regerivgen ännu
icke gjort sig reda för den allmännare nytta, som
en liflig omsättning med egna och andra länders
produkter förskaffar nationen, framför de få, stora
expeditionerna, hvilka väl erbjuda större enskilta
vinster, men hvarken i samma mohn, som kust-
handela och grannhandeln lemna sysselsättning
och förtjenst åt ett stort antal sjöfulk, eller be-
trygga riket, att, i behofvets stund, hastigt äga
att disponera skicklige sjömän för sjöförsvaret.
Det är tydligt, att stora, aflägsna expeditioner,
genom Daluren af de transaktioner, som med!
dem åtyftas, redan medföra betydliga fördelar i
sig sjelf, för dem, som med klokhet utföra de-
samma; och desse gynnas, under det att-den
stora mänga.a i ökadt mått få vidkännas vidrig-
heterna af våra hämmande och onaturliga han-
delspålagor. En af Götheborgs handlande gjord
föreställning i dett afseende, men hvari de icke
synes hafva lagt nog vigt på ofvannämde för-
hållanden, har hos regeringen, åtminstone icke
ännu, föranledt till någon känd åtgärd.
Af här framställda förhållanden lärer vara till-
räckligt ådagalagt: att nästan all hithörande ad-
ministrationssdetalj blifvit utförd i en riktning,
som ledt till föga, ofta till ingen nytta, och att
ombytlighet, oefterrättlighet och oreda uppen-
barat sig i kedjan deraf. Förordningarne hafva
ofta utkommit så sent, att de wåst genast träda
i kraft, och man har exempel, att en och an-
nan afsett förhållanden före författningens ut-
gifvande, så att villervalla uppkommit och er-
sättningar i tullverket måst lemnas till de trafi-
kerande, hvarom vi vidare komma att nämna
vid tullväsendets granskning.