paru IL OP ULUOPSCIO IHlall JOLVUCKUOLT LILL TT IlU-— lan; men deremot inskränktes farten på Danmark, med mindre fartyg, år 1822, och stadgandet vållade stort atbrack för den mindre haudeln. Då regeringen på detta sätt ändrade en nära femtivårig förtattning, skedde det så litet i öfvereusståmmelse med allmänna tänkesättet, att redan vid 1823 äs riksdag Rikets Ständer måste begära en mängd ändringar deri. Det då af Ständerna antagna tulibeskattuings-systemet gjorde rödigt alt eu ny seglations ordning utfärdades. Detta skedde år 1825; men denna måste åter forändras år 1830, för att ännu en gång omgöras; och det är den af den 28 Nov. 18553, som nu är gäla: de, men som hkvälredan eriordrat flera förklarimgar samma år och näst( ljande. Deribland förekommer en förklaring som visar, huru föga omtankan rigtas på mojbgheten att utföra hvad man reglementerar. Regeringen nödgades nemlgen deruti förklara, alt dess egen författoiog wicke tår tillämpas mot skeppare som, i den utländska hama hvarifrån han kommer, ännu ej kunnat få kännedom om densamman. Rikets Ständer hat va I kväl en gång för alla begart, att alla ekonomiska författningar måtte utfärdas så tidigt, att de som böra äåtlyda dem, kunna derom vinna vödig kunskap , inuvan de tillämpas. En annan forklarivg visar, datt det prescriptionsstadgande om 3V dagars betalningstid for tuliafgilternas klareraude, som fiunes i seglatiousordiingen af år 1835, icke fiaues intaget i Nederlags-torordvingen, som samma dag blifvit utfärdad. Så ana saker måtte bevisa, att Konungen, så länge sådana ministrar skola ansvara tor besluten, gjorde bäst att alideles ej vidtaga någon förlattuing rörande handeln. I 13335 års seglauonsorduing eftersöker man förgäfves en del af de stadganden, som Rikets Siänder i sin skrifvelse yrkade. Deri medgiives icke eu gång lindring i det hårda, ofta till skeppsbroit ledande, bötes-stadgande, för skeppare, wsom utan bevisligt nödtvång (?) ankra vid Nveosk kust, (med eller utau destination) der tuilstation icke finnes;, och då man granskar de småaktiga bestämmelserua, de i många afseeuden ändumälslösa och otyclga iakttagelserna, kan iman frestas att undra på huru någon fämmande nation vill handla på Sveuska kusten, der man till och ined för egna fartyg gör det behböfligt, att medföra ombord en sekreterare och en advokat. Behandlingen af ostindiska handeln, sedan ändilgen det privilegierade kompaniets rörelse! af sig sjelf upphörde, kan ej annat än gillas, i hvad det rörer den erkända frihetspriucipen; men deremot synes regeringen nog litet tagit omvårdnad om handel med andra aflägsna delar af jordklotet. Sådant kan endast ske derigenom, att de nationer, som der ega be sittnipgar, indragas i vårt! handelsintresse, och att våra sjöfarande kunna påräkna skydd af t. ex. Englands, Nederländernas och Fransmänvens krigsskepp. Att söka genom direkta medel gynna den på aflägsna orter förda handeln, är deremot, för de flesta fall, att åter inveckla sig i ett falskt system; och dei sådan afsigt redan vidtagne stadganden visa, huru skefi regeringens reglementerande i handeln stundom blifvit, äfven då, när afsigten vid första anblicken synes god. Vi fästa derföre uppmärksamhet på de tullnedsättningar, som blifv:t förunnade åt denna handel. De visa, att regerivgen ännu icke gjort sig reda för den allmännare nytta, som en liflig omsättning med egna och andra länders produkter förskaffar nationen, framför de få, stora expeditionerna, hvilka väl erbjuda större enskilta vinster, men hvarken i samma mohn, som kusthandela och grannhandeln lemna sysselsättning och förtjenst åt ett stort antal sjöfulk, eller betrygga riket, att, i behofvets stund, hastigt äga att disponera skicklige sjömän för sjöförsvaret. Det är tydligt, att stora, aflägsna expeditioner, genom Daluren af de transaktioner, som med! dem åtyftas, redan medföra betydliga fördelar i sig sjelf, för dem, som med klokhet utföra desamma; och desse gynnas, under det att-den stora mänga.a i ökadt mått få vidkännas vidrigheterna af våra hämmande och onaturliga handelspålagor. En af Götheborgs handlande gjord föreställning i dett afseende, men hvari de icke synes hafva lagt nog vigt på ofvannämde förhållanden, har hos regeringen, åtminstone icke ännu, föranledt till någon känd åtgärd. Af här framställda förhållanden lärer vara tillräckligt ådagalagt: att nästan all hithörande administrationssdetalj blifvit utförd i en riktning, som ledt till föga, ofta till ingen nytta, och att ombytlighet, oefterrättlighet och oreda uppenbarat sig i kedjan deraf. Förordningarne hafva ofta utkommit så sent, att de wåst genast träda i kraft, och man har exempel, att en och annan afsett förhållanden före författningens utgifvande, så att villervalla uppkommit och ersättningar i tullverket måst lemnas till de trafikerande, hvarom vi vidare komma att nämna vid tullväsendets granskning.