- mo I
e
på Rikets Svänders begäran år 1823 blef mo-
difierad) såsom ett bevis buru långt regeringen
anser sig kunna reglementera; de forbjudas aatt
resa med khustru och barn. Den 7 Dec. 1832
har blifvit utfärdad en förändrad föreskrift för
dem, som bevista marknader hvilken icke är
utan märkvärdighet, emedan den hiadrar för-
säljning i kommission, af eljest tillåtna saluar-
tiklar, Deri stadgas mpemligen: att den som
säljer andra varor än han är berättigad till, en-
ligt sin med tillstånd idkade handels, handtverks -
Jeller fabriksrörelse, skall mista varorna och
böta
De för inrikes handeln så högst skadliga tids-
lösande och kostsamma åtgärderna med foörpass -
ning och dermed följande kontroller, visitatio-
ner, m. m. komma vi att vidare betrakta vid
tullagstiftningev. Här vilja vi blott antyda, att
de ökat förbistringen,
I detta skick befinna sig sakerna ännu, 0
år efter att hela landet ansåg det vara en följd
jaf ständernas inbördes koncessioner (år 1809),
att näriogs- och handelsfrihet skulle sprida sina
fördelar till hvarje ort och hvarje folkklass in-
om landet, samt eu hvar väntat ett fredsslut
på den inre strid och obestämdhet, som äger
rum våra näringar emellan. Det är allmänt be-
Ikant, hvilka lumpna tvister inom hufvudstaden
uppstått emelian hela korporationer, t, ex.
klädeshandlare, skräddare, m. m. ang. försälj-
ning af kläden, färdiggjorda kläder, m. m, till
enskiltes lisanden och beslagares oskäliga vinst;
och i Gotheborg utöfvas på Snickare. Embetets.
reqvisitioner ännu beslagssystemet emot den hän-
diga och slöjdeskickliga allmogen i Lindome
m,. fl. hvilkas husgerådstillverkningar, oaktadt
alla hinder derföre, vunnit afsättning ända hos
utlänniogen,
Hved den norska gräns- och kusthandeln an-
igår, har regeringen i dess riksdagsberättelse år
1823 meddelat Rikets Ständer, watlt frågan om
j Sveriges och Noriges inbordes handelsförhållan-
jden gjort ett ämne för noggrann pröfning och
öfverläggning., En kommitte af fem Svenska
och lika många Norska män hade varit nedsatt,
och aen allmän författnivg bade blifvit utfärdad,
iphvarigenom, så vidt omständigheten nu med-
gifvit (?) den inbördes handeln med rikenas eg-
ba produkter och tillverkningar förklarats obe-
hindrad och fri från afgifter, samt de hinder
blifvit undanröjda, som ansetts möta för ett när-
mare samband med sikets ekonomiska intressen
och för utvecklingen af ea gemessam national-
industiri Denna officiella uppgift minskas be-
tysligt i resuliatet, då man läser författningen,
som är utfärdad den 24 Maj 1825. Redan i
första punkten undantages atack-, osmidt- och
ballast-jern samt gröfre jernhällar, koppar och ;
malm, ifrån de naturalster och tillverkningar,
som ifrån Sverige landvägen få införas tll Nor-!
4
ge; hvaremot intet undantag gäller för Norska
inporien till Sverige, utom bränvin öfver en an- ,
kare och spelkort, (hvilka äfven icke få från,
Sverige införas till Norge) och saltpeter (2) half .
sjötull skall vid landgränsen erläggas för en stor
del effekter, som just utgöra föremål för Svensk ,
husflit, planteringsarbeten och fabrikstillverkming,
såsom band, garn, tråd, strumpor och vafnader s
af bomull och ylle, raffineradt socker, sirap, to-!,
r
l
I
l
bak och snus. Uuändska varer äro belagda med
endast lika hög tull som dessa, eller haif sjö-
tull; hvilket, då i alla fall efter detta system!
gränsbevakningen skall hållas, förefaller åtmin-
stone nog litet uppmuntrande för vår egen in-
dustri. Alla de vanhga aomständigheter,, som
genom det, dylika tullar åtföljande stämplings-
och förpassningssystem uppkomma, finnas äfven r
t
t
här i rikt mått, och de hafva icke endast gilvil
an ledning till mycket enskildt krångel, utan sy-;
nas äfven vållat bryderi inom tullförvaltningen.
Svenska Geuneral-tuilstyrelsen t. ex. utgaf den 2s
Juni 1838 ett cirkulär, angående noggrannar A
akttagande af stämplings- och tillverkniugsbevis g
för varor som utföras landvägen till Norge, hvil-s
ket vållade en sådan förbistring i utförseln af s
det slags Svenska naturalster, för hvilka icke
ull skulle eriäggas och således förpassning eller j:
stämpling icke behöfdes, att Norska auktoriteter-
ia måste af omtanka för Svenska medborgares
ästa, hos nämnde styrelse utverka ett nytt cir- r
ulär af den 19 Dec. samma år, för att få fe- p
et rättadt. Hvad de ömsesidiga rättigheterna fi
id kommunikationen sjöledes beträffar, gifva de
nledning till många betraktelser. Hvad som 4;
litid skall synas besynnerligt i förhållanderna e-
nellan två poliuskt förenade grannfolk är t. ex. s
tt det icke tillåtes det ena rikets fartyg att seg- yj
2 för frakt mellan det andra rikets hamnar, en di
ättighet, som likväl Finnar och ÅAlänningar åt- ja
jutit tills i år, och ännu bibehålla för trävaror
ch tjärutransporter m. m. Man finner icke en fo
ång i deuna handels-, vänskaps- och recipro- fa
itets förordning emellan de begge brödrafolken, st
en hälsosamma bestämmelsen, som finnesi vår hj
andelstraktat med konung Otto, att fartyg kun-!m
a få lossa delar af sina laster i olika hamnar, m
lan att betala tull för mera än som lossas: en yt
RT TTR RES REA 4
